Tanzania

Jamhuri ya Muungano wa Tanzania United Republic of Tanzania
Flagga Statsvapen
Valspråk: Uhuru na Umoja (swahili för ”Frihet och enhet”)
Nationalsång: Mungu ibariki Afrika
Huvudstad		Dodomaa
Största stad		Dar es-Salaam (5,1 miljoner inv. år 2015)[1]
Officiella språk		inget de jure, swahili och engelska de facto
Demonym		tanzanier; tanzanisk[2]
Statsskick		Presidentiell republik
-	President	Samia Hassan Suluhu
-	Regeringschef	Majaliwa K. Majaliwa
Nationalförsamling		Nationalförsamlingen
Självständighet		från Storbritannien
-	Erkänd	9 december 1961 (Tanganyika) 19 december 1963 (Zanzibar)
Area
-	Totalt	947 300 km²[1] (31:a)
-	Vatten (%)	6,49 %
Befolkning
-	2016 (juli) års uppskattning	55 156 000[4] (25:e)
-	2012 års folkräkning	44 928 923[3]
-	Befolkningstäthet	58,2 inv./km² (124:e)
BNP (PPP)		2017 års beräkning
-	Totalt	163,5 miljarder USD[5] (74:e)
-	Per capita	3 296,5 USD[5] (153:e)
BNP (nominell)		2017 års beräkning
-	Totalt	51,2 miljarder USD[5] (81:a)
-	Per capita	1 032,0 USD[5]
HDI (2018)		0,528[6] (159:e)
Valuta		Tanzanisk shilling (TZS)
Tidszon		UTC+3
Topografi
-	Högsta punkt	Kilimanjaro, 5 895 m ö.h.
-	Största sjö	Victoriasjön (del av)
Nationaldag		26 april (Unionsdagen)
Nationalitetsmärke		EAT
Landskod		TZ, TZA, 834
Toppdomän		.tz
Landsnummer		255
a) Dodoma är den officiella huvudstaden, men många myndigheter har säte i Dar es-Salaam.

Tanzania, formellt Förenade republiken Tanzania^[2] (engelska: United Republic of Tanzania, swahili: Jamhuri ya Muungano wa Tanzania), är en suverän stat i Östafrika som gränsar till Kenya och Uganda i norr, Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa i väster och Zambia, Malawi och Moçambique i söder. I öster har landet kust till Indiska oceanen.

Tanzania består av 30 regioner (mikoa), varav 5 i den autonoma regionen Zanzibar.^[1] Statschefen är president Samia Suluhu, som svors in som landets 7 och första kvinnliga president 19 mars 2021. 1996 flyttades regeringssätet och parlamentet från Dar es-Salaam till Dodoma, varigenom Dodoma blev Tanzanias huvudstad. Dar es-Salaam är fortfarande den viktigaste kommersiella staden i landet, och innehåller de flesta av regeringsinstitutionerna.^[1][7]

Landets namn är ett teleskopord av Tanganyika, vilket är fastlandet, och Zanzibar, en kustnära ögrupp. De två före detta brittiska kolonierna förenades 1964 och bildade Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar, som senare samma år bytte namn till Förenade republiken Tanzania.^[1] Tanzania är en unionsrepublik, där Zanzibar har en egen regering och ett eget parlament.

Historia

Nuvarande Tanzania är ett av världens längst bebodda områden, och man har hittat två miljoner år gamla människoskelett och fotavtryck i Olduvai i norra Tanzania. För 10 000 år sedan beboddes området troligen av khoisantalande folk, som efterhand beblandades med norrifrån inflyttade kushitiska folk, som introducerade jordbruket.

För omkring 2 000 år sedan kom bantufolk till Östafrika under den stora afrikanska folkvandring som brukar kallas bantuexpansionen. De förde med sig konsten att göra järn och nya, mer avancerade politiska system.

De första européerna som angjorde Zanzibar var portugiser, som under en tid hade kontrollen över ön. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Under Omans styre anlades de stora kryddplantagerna på ön. Man handlade också med elfenben och slavar. Ön kom att bli navet i slavhandeln över Indiska Oceanen, med en omsättning på upp till 50 000 slavar årligen. Medan Zanzibar och Zanzibararkipelagen utanför den tanzaniska kusten tidigt blev ett nav i handeln på Indiska oceanen, förblev det östafrikanska inlandet mer isolerat.

På 1700-talet immigrerade massajer norrifrån till södra Kenya och norra Tanzania, och under 1800-talet var massajriket en regional maktfaktor. Zanzibar erövrades av Tyskland i slutet av 1800-talet, och var en del av det tyska protektoratet Tyska Östafrika från 1885 till 1890, då ön kom under brittiskt protektorat i utbyte mot att Storbritannien lämnade ön Helgoland i Nordsjön till Tyskland genom Helgoland-Zanzibar-fördraget.

Tanganyika koloniserades av tyska erövrare som Tyska Östafrika mellan 1886 och 1919. Carl Peters (1856–1918) förhandlade fram ett fördrag med hövdingar i området mellan floderna Rufiji och Pangani. De gav honom makt över området ”för all framtid”. Området utgjorde norra hälften av nuvarande Tanzania, Burundi och Rwanda. Efter hand tog tyska staten över. Efter första världskriget erövrades det av motståndarna och delades upp mellan Portugal, Belgien (Rwanda och Burundi) och England. 1922 fick England Tanganyika som mandatområde av NF. Tanganyika blev självständigt från brittisk ockupation den 9 december 1961 och Zanzibar blev självständigt den 19 december 1963. Den 26 april 1964 bildade Tanganyika och Zanzibar Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar som bytte namn till Förenade republiken Tanzania den 29 oktober 1964.

Julius Nyerere, landets ledare efter självständigheten 1961, utfärdade 1967 Arushadeklarationen, som innebar att landet skulle präglas av jämlikhet, socialism och självförsörjning. Jordbruksmarken skulle kollektiviseras inom vad som kallades Ujamaa. Denna inhemska form av kommunism ledde till ökande fattigdom, vilket efter Nyereres avgång 1985 stod klart även för regimen.^{[källa behövs]} Liberaliseringar skedde och 1995 tilläts oppositionspartier ställa upp i valen.

Zanzibar som är en autonom del av Tanzania väljer sin egen delstatspresident. Kring de val som hållits sedan 1995 har det förekommit omfattande demonstrationer, även med dödsoffer, och valproceduren har av internationella valobservatörer bedömts som inkorrekt. Zanzibars president hör till samma parti (CCM) som unionspresidenten.

I mars 2021 blev Samia Suluhu Hassan Tanzanias första kvinnliga president. Som vicepresident övertog hon posten efter president John Magufulis överraskande död. Hon hör till regerande partiet Chama Cha Mapinduzi (CCM).^[8]

Geografi

Tanzania ligger mellan första och tolfte breddgraden söder om ekvatorn, i Östafrika. Landet består av fastlandet samt öarna Zanzibar och Pemba, skilda från fastlandet av den 35 km breda Zanzibarkanalen,^[9] och gränsar till Uganda och Kenya i norr, Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa i väster, och Zambia, Malawi och Moçambique i söder. Indiska Oceanen ligger till öster. Med 947 300 kvadratkilometers yta är Tanzania världens 31:a största land. 61 500 kvadratkilometer utgörs av sjöar.^[1]

Geologiskt är landet huvudsakligen uppbyggt av prekambriska vulkaniska bergarter, graniter och gnejser som bildar stora platåmassiv på 800–1 500 meter över havet. De högsta områdena består av yngre vulkaniskt material. Höglandsplatån avgränsas i öster av kustslätten, och i väster och norr av det östafrikanska gravsänkesystemet (Rift Valley), som sträcker sig genom västra Tanzania.^[10] Längs kanterna av gravsänkesystemet är landmassan höjd och bildar markerade höjdryggar. I sänkningszonen ligger flera höga vulkaner, däribland Kilimanjaro, Afrikas högsta berg och en av världens största stratovulkaner. Vulkanen är sovande och består av tre huvudkäglor, Kibo, Mawenzi och Shira, och flera mindre käglor. Här ligger också Meru, Tanzanias näst högsta och Afrikas fjärde högsta berg. I gravsänkesystemet finns också de stora sjöarna, däribland Tanganyika- och Malawisjöarna som utgör delar av Tanzanias västliga gräns. Tanganyikasjöns botten ligger 358 meter under havsytan och är Afrikas lägsta punkt. I norr, mot gränsen till Uganda, ligger Victoriasjön, 1 134 meter över havet.^[9] I den södra spetsen av Tanganyikasjön ligger Afrikas näst högsta vattenfall, Kalambofallen.

Öster och söder om Victoriasjön ligger det stora savannområdet Serengeti med Serengeti nationalpark, som har ett rikt djurliv. I sydostlig riktning från Serengeti ligger den stora Ngorongorokratern, en caldera med en diameter på 22,5 km. Den öppna grässlätten inne i calderan är betesmark för stora djurflockar, både vilda djur och massajernas boskapshjordar. Också Ngorongoro är nationalpark.^[9]

Det centrala platålandskapet sänker sig gradvis mot den låga kustslätten vid Indiska oceanen. Kustslätten höjdes under tertiär och kvartär, men har sedan åter sjunkit; hamnarna i Dar es-Salaam och Kilwa är anlagda i dränkta flodmynningar. Kustslätten är delvis täckt av yngre, marina sediment och delvis av korallrev. Slätten breder ut sig i ett trekantigt lågland innanför Dar es-Salaam och längs Rufijiflodens nedre lopp.^[9]

Växt- och djurliv

Stora delar av Tanzania är täckta av grässavann med spridd trädvegetation, bland annat akacior och andra trädarter inom ärtväxtfamiljen, däribland Brachystegia och Isoberlinia. Olika typer av skog i större och mindre bestånd är spridda över den största delen av landet. Ovanför trädgränsen återfinns gräsängar, och i nederbördsfattiga områden alpin öken. I områden som ligger i regnskugga dominerar halvöken- och stäppvegetation, medan tjocka gräs- och sävbälten växer längs insjöar och träsk. Längs kusten finns en hel del mangroveskog.^[11]

Tanzania har ett rikt djurliv med omkring 320 däggdjursarter, varav 14 endemiska, och 1 000 observerade fågelarter, 21 endemiska. Afrikanska elefanter, flodhäst, kafferbuffel, lejon och leopard, finns i de flesta av nationalparkerna, och giraff, zebra, antiloper och fläckig hyena är vanliga.^[12]

Sjöar och floder

De tre stora sjöarna Tanganyikasjön, Malawisjön och Victoriasjön ligger alla delvis inom Tanzanias gränser. Vad gäller Victoriasjön och Tanganyikasjön ligger en majoritet på tanzaniskt territorium, medan bara den absolut nordligaste delen av Malawisjön tillhör Tanzania. Andra stora sjöar, om än mindre än de tre stora, belägna i inlandet är Rukwasjön, Eyasissjön och Manyarasjön.^[10]

Rufijifloden, med bifloderna stora Ruahafloden och Kilomberofloden utgör ett större flodsystem som rinner upp i högländerna i söder, och dess mynning är i ett delta söder om Dar es Salaam. Detta bidrar till ett flöde av näringsrikt sediment till Mafiakanalen. Andra större floder är Wami, Ruvu och Pangani, vars vatten kommer från de norra högländerna, och som sedan förs till mynningsområdet i Indiska oceanen. Floden Malagarasi har sitt utrinningsområde i Tanganyikasjön.^[10]

Markanvändning

Markanvändning i Tanzania 2011^[1]

Marksort	procent
Odlad jord	14,3 %
Permanent betesmark	27,1 %
Permanent odlingsmark	2,3 %
Skogsmarker	38,3 %
Övrigt	19,0 %

1970 var andelen odlad jord enbart en tjugondel av den totala mängden mark. Sedan dess har andelen odlad jord utökats, med mark som tidigare var betes- och skogsmark. Dock är jordmånen väldigt varierande, vilket gör att det inte går att odla över allt. Även regnbrist hämmar odling. För att utöka den odlade jorden skulle konstbevattning, dränering och bekämpning av tse-tse-flugor behövas.^[13]

Nationalparker

Landet har många stora och ekologiskt viktiga nationalparker och naturreservat, bland annat Ngorongorokratern och Serengeti nationalpark i norr samt Ruaha och Mikumi nationalpark i centrala Tanzania. Gombe Stream nationalpark i väst är känd som platsen där Jane Goodall studerade schimpansernas beteende.

Klimat

Tanzanias klimat är i allmänhet varmt, men med lokala variationer, som i huvudsak bestäms av höjden över havet.^[14] Större delen av landet har tropiskt savannklimat med en nederbördsfattig årstid från juni till oktober. Klimatet kan delas in i fyra huvudsakliga zoner: kustbältet, platåerna, sjöregionerna och bergsområdena. Kustbältet, som sträcker sig mellan 10 och 100 kilometer in i landet, utgör tillsammans med öarna utanför kusten en speciell klimatzon med temperaturer på knappt 30°C året om, med en relativ luftfuktighet på nära hundra %. Varmast är det mellan november och mars; därefter kommer en regnperiod med något svalare temperaturer mellan mars och maj. En kort regnperiod inträffar ofta även i december. Zonen är låglänt med tät skog och mangroveträsk vid flodmynningar.^[14] Vid kusten och längs bergssidorna uppgår årsnederbörden till 1 000–1 500 mm.^[11]

Bergsområdena utgörs av en serie bergskedjor i det tanzaniska inlandet. I norr ligger Usambarabergen, Parebergen, Kilimanjaro och Meru, och Hananghöglandet något västerut. Dessa högländer har vulkaniskt ursprung, och jordarna är näringsrika. På grund av dess höga belägenhet är klimatet milt, och relativt mycket nederbörd. Till en början växte bergsregnskog i området. Det finns även högländer i söder, dit Ufipaplatån, Iringa- och Mbeyahöglandet och Ulugurubergen vid Morogoro.^[10]

Väster om kustbältet, i den centrala delen, reser sig en platå, vilken slutar vid de stora sjöarna, Tanganyikasjön och Victoriasjön. Platån har stäppklimat med en utpräglad torrperiod och en årsnederbörd på omkring 500 mm, som kommer i häftiga skurar i november-december och april-maj, ibland lägre. Den delas i tre delar av bergskedjor: den sydöstra platån, den centrala platån och maasaistäppen. På platån är det stora temperaturskillnader över dygnet, men i allmänhet ganska hög temperatur. Jordarna är näringsfattiga, och det som växer är i huvudsak öppen skog och gräsmarker. Området är som torrast vid maasaistäppen och i sydöst. I de centrala delarna, väster om Tabora, blir nederbörden allt större, och längre västerut blir det yppigare vegetation som övergår i sumpmarker i närheten av Tanganyikasjön.^[14]

Omkring Victoriasjön uppstår en annan sorts klimatzon, i och med att sjöns avdunstningar bidrar till en lokal nederbörd, med mellan 1 000 och 2 000 mm per år. Temperaturen är mild, och vegetationen tät i söder och väster, och karg i öster.^[11][14]

Tanzanias klimat[11]
	Varmast	Max	Min	Kallast	Max	Min	Årsnederbörd	Våtast	mm	Torrast	mm
Songea	nov	28	18	juli	22	13	1125	jan	274	jun-aug	<3
Dar es-Salaam	jan-feb	31	25	jul-aug	28	19	1065	apr	290	aug	25
Dodoma	nov-dec	31	18	juli	26	13	570	jan	152	jul-aug	0
Musoma	okt	29	19	juli	28	17	755	april	160	juli	13

Miljöproblem

Länge var människans inverkan på landskapet i Tanzania lokalt och kortvarigt, men har under 1900-talet och 2000-talet blivit kraftigt förändrat. Befolkningen fördubblades mellan 1960 och 1989, och jordbruk och boskapsskötsel har förändrat vegetationstäcket mycket. Nästan all oskyddad regnskog har huggits ner, och stora "odlingsstäpper" har dykt upp. Ett annat stort problem är jorderosion i tätbefolkade områden, vilket har lett till nyodlingar långt ute på platån. Till följd av detta har det skett en stor avskogning, urlakning av jorden och ökenspridning. Istället för skog och högvilt har gräshyddor, boskapshjordar och majsåkrar växt fram, och i åkrar som lämnats i träda växer snårig sekundärvegetation fram. Nedbrytning av korallreven hotar det marina djurlivet, och tjuvjakt hotar de landlevande djuren, speciellt elefanterna som jagas för sitt elfenben. Landet har på senare år genomgått torkperioder som har påverkat jordbruket.^[1][15]

Fortfarande är dock stora områden så gott som orörda, framförallt i naturparkerna Serengeti och Selous, men även i miomboskogen i centrala Tanzania, där tse-tse-flugan stoppar odling och bebyggelse.^[15]

Politik

Tanzania är en republik och fastlandet är i union med ön Zanzibar. Zanzibar har sedan 1985 en egen konstitution och ett eget parlament, representanthuset, samt en egen regering. Representanthuset, som sammantaget har 76 platser, kan ta beslut om frågor rörande Zanzibar och Pemba.^[16]

Julius Nyerere, som tillträdde som landets president efter självständigheten 1961, antog 1967 Arushadeklarationen, som föreskrev att alla utvecklingsansträngningar skulle centreras kring landsbygdsbefolkningen, med utvecklingsmål som socialism och självtillit. Utvecklingspolitiken överensstämde med svensk biståndspolitik, vilket har resulterat i att Tanzania näst efter Vietnam har mottagit mest bistånd från Sverige.^[17]

Efter att ha varit en enpartistat i nästan tre decennier har Tanzania sedan 1992 ett flerpartisystem. Det är dock inte tillåtet att ställa upp som oberoende kandidat i valen. Efter 1992 har även landets rättssystem utvecklats och blivit mer självständigt men är mycket korrumperat och ineffektivt.^[16]

Administrativ indelning

Tanzania är indelat i 31 regioner, varav en region bildades 2016.^[18] Dessa regioner är i sin tur indelade i distrikt, wilaya, som vidare är indelade i mindre administrativa enheter som kallas shehia. Dessa är i sin tur uppdelade i byområden och vägområden som är klassificerade som urbana, rurala eller blandade områden.

Ekonomi

Efter självständigheten 1961 kom en svår ekonomisk nedgång. I den socialistiskt styrda ekonomin ägde staten alla större företag och kontrollerade ekonomin. Priser som inte följde prismekanismen ledde till dålig export, låg reell tillväxt, och en hög inflation. Slutligen minskade produktionen från jordbruket, som hade kollektiviserats av Nyerere under den inhemska kommunistiska varianten Ujamaa, stadigt. Efter Nyereres avgång 1986 liberaliserades ekonomin med delvis marknadsorienterade reformer, såsom ett nytt jordbrukssystem, priser mer enligt prismekanismen och en finanssystemreform. Trots detta var tillväxten låg ända fram till 1995. Strukturförändringar sedan dess har förbättrat ekonomin: ett finansdepartement med stöd av bland annat IMF för att rehabilitera den gammalmodiga ekonomiska infrastrukturen.^[19]

Tillväxten under 2000-talet har legat på i genomsnitt 6 % per år; under 1990-talets slut låg samma siffra under 5. Samtidigt är statsskulden förhållandevis låg. Tillväxten har dock inte förbättrat tanzanernas liv i samma utsträckning, och budgeten är till uppemot 30 % beroende av bidrag. Turistindustrin minskade kraftigt under den finansiella krisen, även om tillväxten var fortsatt ganska stark under 2010. Dock ligger inflationen på över 10 %, delvis på grund av höga matpriser.^[19] Mer än 30 % av befolkningen är mycket fattiga och inkomstskillnaderna mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst är mycket stora.^{[källa behövs]}

Tanzanias BNP (köpkraftsjusterad) låg 2017 på 163,5 miljarder amerikanska dollar och BNP (köpkraftsjusterad) per capita var 3 296,5 amerikanska dollar.^[5] BNP:s tillväxt låg 2016 på 7,2 %.^[1] Jordbruket är landets viktigaste sektor, och motsvarade år 2016 25,1 % av BNP,^[1] med produkter som kaffe, bomull, te, kryddnejlika, sisal och cashewnötter,^[20] vilka utgör en stor majoritet av exportintäkterna. Jordbruket utgör dessutom 85 % av exporten och sysselsätter 80 % av arbetskraften. Stora delar av jordbruksprodukterna når aldrig marknaden, vilket frustrerar jordbrukssektorns tillväxt. Landets topografi och klimat begränsar odlingen till endast 4 % av landets yta.^[21] Zanzibars ekonomi är till stor del baserad på framställning av kryddnejlika, även om turismen är en lovande och ökande sektor.^[19]

Industrin och tillverkningen utgjorde år 2016 27,6 % av BNP^[1] - därav en av de minsta industrisektorerna i Afrika - med produkter som textil, förädling av jordbruksprodukter, stål, aluminium, färger, cement, matolja, öl, mineralvatten och läskedrycker. Industrierna är centrerade kring Dar es-Salaam. Dålig vatten- och elektricitetinfrastruktur hindrar tillverkningen, som mestadels producerar för den inhemska marknaden. En av de huvudsakliga naturresurserna är vattenkraft, som drygt 66,5 % av elektriciteten produceras av (resterande av fossila bränslen).^[1] Andra naturresurser är kol, järn, ädelstenar, metaller som guld och nickel, naturgas, diamant, råolja, fiske, vilda djur och skogsprodukter.^[19][20]

Exporten uppgick 2010 till $3,8 miljarder, vilket motsvarar knappt 26 miljarder kronor, med länder som Storbritannien, Tyskland, Indien, Japan och Kina. Saker man importerar är bland annat petroleum, maskiner, mediciner och kemikalier, från bland annat Storbritannien, Tyskland, Japan, Kenya och USA.^[20] Landet uppmuntrar till investeringar från utlandet, även om en stor byråkrati hindrar en del från att investera.^[19]

Infrastruktur

Kommunikationer

Tanzania är ett vidsträckt och delvis glesbefolkat land, och delar av landet, särskilt de centrala inlandsområdena, har dåliga kommunikationer. Vägnätet på omkring 88 000 km är i relativt dåligt skick, och bara en mindre del har fast beläggning. De viktigaste hamnstäderna vid Indiska oceanen är Dar es-Salaam, Mtwara och Tanga. Det finns båtförbindelse till grannländerna på Victoriasjön, Tanganyikasjön och Malawisjön. Dar es-Salaam och Tanga har järnvägsförbindelse med inlandet och är sammanknutna med Kenyas järnvägsnät. Den tanzaniska järnvägen betjänar också flera andra stater: Burundi, Rwanda, Kongo-Kinshasa, Uganda och Zambia. Med kinesisk hjälp byggdes i början av 1970-talet en 1 860 km lång järnvägsförbindelse, Tazara-järnvägen eller Tanzam-järnvägen mellan kopparfälten i Zambia och utskeppningshamnen Dar es-Salaam. Det finns flera flygplatser och landningsbanor i landet; de viktigaste internationella flygplatserna ligger i Dar es-Salaam och Arusha.^[22]

Vatten

1971 antog den tanzaniska regeringen en policy som påbjöd att alla invånare skulle ha drickbart vatten inom 400 meters avstånd från sina hem innan 1991. Utländska biståndsgivare bidrog huvudsakligen till att lösa detta, men invånarna varken konsulterades eller involverades i de nyckelfärdiga projekt som skapades, och driftaspekter diskuterades inte.^[23] En studie visade ungefär 20 år senare att moderna vattentillgångar kunde ge vatten till ungefär 40 % av den lantliga befolkningen. Dålig skötsel och drift ledde till att bara 5 % faktiskt beräknades ha säkra vattentillgångar hela tiden, och att övriga hade det som bäst tidvis, något som en studie från Världsbanken från 1988 visade vara ett problem som de flesta bidragsbaserade vattentillgångar i tredje världen hade. De dåliga resultaten ledde till att man ändrade policy från nyckelfärdiga projekt till projekt med mer lokal inverkan. Staten ledde utvecklingsprojekt i samarbete med invånarna, vilket ledde till mer hållbara lösningar. På många ställen överlevde landsbygdsbefolkningen genom egna arrangemang, som drevs och kontrollerades i lokala föreningar.^[24]

Demografi

Den senaste folkräkningen hölls den 26 augusti 2012 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Tanzania (de facto) till 44 928 923 invånare, varav 21 869 990 män och 23 058 933 kvinnor.^[3] Folkräkningar hade tidigare hållits 2002, 1998, 1978 och 1967.^[25] Invånartalet i Tanzania uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 52 482 726 invånare,^[1] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 55 156 000.^[4] Enligt en beräkning av National Bureau of Statistics baserad på folkräkningen 2012 utgjorde invånarantalet år 2015 48 775 567 personer, varav 23 745 563 män och 25 030 004 kvinnor.^[25]

På grund av krig, farsoter och missväxt växte befolkningen i Tanzania långsamt ända fram till 1900-talets början. Därefter, och ännu mer efter självständigheten, har mortaliteten successivt sjunkit. Den minskande mortaliteten beror främst på att sjukdomar som smittkoppor och kolera bekämpats allt effektivare, att det finns en större tillgång av livsmedel, och att sjukvården har förbättrats. 1957 hade landet 8,7 miljoner invånare, och 1969 12 231 000. 1978 låg invånarantalet på 17 527 562 invånare.^[26]

Den årliga befolkningstillväxten var 2,3 procent mellan 1994 och 2004.^[27] Födseltalen är sjunkande, med 36,0 födda per tusen invånare år 2016^[1] mot 37,7 år 2005, 42 1995 och 50 under perioden 1985–1990.^[27] Dödstalen beräknades 2016 till 7,8 döda per tusen invånare.^[1] Den förväntade livslängden är enligt Världshälsoorganisationen 63 år för kvinnor och 59 år för män (2012).^[28] Ännu 2005 var den förväntade livslängden bara 49 år för kvinnor och 47 år för män.^[27] Uppskattningsvis 4,69 procent av den vuxna befolkningen, cirka 1,38 miljoner människor, bar år 2015 på viruset HIV/Aids. Samma år beräknades 35 700 människor årligen dö av viruset .^[1]

På fastlandet, i Tanganyika, består befolkningen mestadels av bantufolk, bestående av fler än hundra olika folkgrupper, men ingen enskild grupp är stor nog att dominera. Bland de större grupperna märks sukuma, nyamwezi, makonde, chagga, hima, ira, hehe, gogo, ha och nyakusa. Cirka en procent av befolkningen är indier och araber; de flesta av dessa bor på öarna Zanzibar och Pemba. Tanzania har vid flera tillfällen tagit emot hundratusentals flyktingar från grannländerna Rwanda och Burundi.^[27]

Tanzania är ett av Afrikas minst urbaniserade länder. 31,6 procent av landets invånare bodde i städer år 2015, men stadsbefolkningen ökade under perioden 2010-2015 med 5,36 % årligen.^[1] Urbaniseringsgraden är högre på Zanzibar än på fastlandet. Var människor bosätter sig styrs i hög grad av jordmån, klimatförhållanden och förekomsten av tsetseflugan. Befolkningstätheten är högst kring de stora sjöarna, i högländerna och i andra vattenrika områden som kustområdena vid Indiska oceanen och på öarna Pemba och Zanzibar.^[27] Den största staden är Dar es-Salaam med omkring 5,1 miljoner invånare (2015). Staden Mwanza beräknades samma år ha 838 000 invånare .^[1]

• Befolkningens medianålder: 17,6 år (2016)
  • Mäns medianålder: 17,3 år (2016)
  • Kvinnors medianålder: 17,9 år (2016)
• Befolkningstillväxt: 2,77 % (2016)
• Födelsetal: 36,0 födslar per 1 000 invånare (2016)
• Dödlighet (hela befolkningen): 7,8 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
• Nettomigration: -0,5 migranter per 1 000 invånare (2016)
• Könsfördelning (hela befolkningen): 0,99 män per kvinna (2016)
• Moderns medianålder vid första barnets födelse för mödrar i åldern 25-29 år: 19,6 år (2010)
• Mödradödlighet: 398 dödsfall per 100 000 födslar (2015)
• Spädbarnsdödlighet: 41,2 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Manlig spädbarnsdödlighet: 43,2 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 39,1 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
• Befolkningens medellivslängd vid födseln: 62,2 år (2016)
  • Mäns medellivslängd vid födseln: 60,8 år (2016)
  • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 63,6 år (2016)
• Antal barn/kvinna: 4,83 (2016)
• Andel av den vuxna befolkningen som lider av fetma: 5,9 % (2014)
• Andel av barn under 5 års ålder som är underviktiga: 13,6 % (2011)
• Läs- och skrivkunnighet i arabiska, engelska eller swahili hos personer 15 år och äldre: 70,6 % (2015)
  • Hos män: 75,9 % (2015)
  • Hos kvinnor: 65,4 % (2015)
• Ungdomsarbetslöshet: 5,8 % (2013)
  • Hos män: 4,5 % (2013)
  • Hos kvinnor: 7,2 % (2013)
• Flyktingar: 2017 fanns i Tanzania 244 127 flyktingar från Burundi och 50 324 från Kongo-Kinshasa.

Siffror tagna från CIAs The World Factbook.^[1]

Språk

Engelska och bantuspråket kiswahili (swahili) är Tanzanias officiella språk. Engelska är det vanligaste handels-, administrations- och utbildningsspråket,^[1] även om de flesta tanzanier inte behärskar språket. 95 procent av landets invånare talar olika bantuspråk. Kiswahili, som fungerar som lingua franca i stora delar av Afrika, är det vanligaste och talas av en stor del av befolkningen. Förutom kiswahili talas även sukuma, nyamwezi, nyakyusa, hehe, chagga, haya, gogo, makonde och ha.^[29] I norr förekommer några nilotiska och kushitiska språk, och i landets centrala delar talas sandawe och hadza, som enligt vissa forskare tillhör khoisanspråken.^[30] På Zanzibar är förutom swahilin arabiskan utbredd.^[1]

Swahili blev officiellt språk först efter självständigheten i december 1961. Sedan dess har det fått en ökande status som lingua franca i landet, och har successivt tagit över den statusen från engelskan, och används exempelvis i landets nationalförsamling.^[31]

Religion

I Tanzania uppskattade The World Factbook år 2010 att 61,4 % av befolkningen var kristen, 35,2 % muslimsk, 1,8 % bekände sig till inhemska religioner, 0,2 % angav övriga religioner och 1,4 % var inte religiösa. På Zanzibar var nästan samtliga invånare muslimer.^[1] Några större religiösa spänningar har, bortsett från vid valet 1995, aldrig förekommit.^[32]

Gränserna mellan religionerna är ofta flytande, särskilt på landet, där de båda abrahamitiska religionerna kan kombineras med inhemsk religion. Den muslimska tron är mest utbredd vid kusten, öarna och de gamla karavanvägarna, och utgör en integrerad del av swahilikulturen. Evangelical Lutheran Church of Tanzania är med sina tre miljoner medlemmar kontinentens största kristna samfund.^[32]

Utbildning

En skolform i Tanzania som riktar sig till vuxna studerande och som har funnits sedan år 1975 är Folk Development Colleges, FDC.

Kultur

I Tanzania har musik och dans en viktig plats i kulturella ceremonier såväl som i vardag och fest. På fastlandet framförs musiken ofta med hjälp av olika typer av trummor medan musikformen taarab är vanligast på Zanzibar.^[33]

Konst

Tanzania har rika traditioner av husbyggande. Chaggafolket bygger ännu runda hus som är typiska för Östafrika. På 1980-talet sattes resurser in för att bevara och restaurera den gamla stenstaden i Zanzibar, bland annat genom användning av autentiska byggmaterial. Husen är byggda i flera våningar, har utsirade balkonger i trä och dörrar dekorerade med förislamska motiv som lotus, fiskar och palmer.^[34] Stenstaden fördes år 2000 upp på Unescos världsarvslista.^[35]

Flera grupper av självlärda konstnärer grundades i Dar es-Salaam på 1980- och 1990-talen. En grupp som Tingatingamålarna har skapat olika mönster med utgångspunkt i djur, träd och andra motiv från naturen. Centralt står politiska motiv, ofta utförda i expressiva former och rena färger, socialt engagerade figurativa målningar och offentliga muralmålningar. Inom skulpturen är makondefolkets arbeten särskilt kända.^[34]

Litteratur

I Tanzania blev kiswahili officiellt språk 1966, varför den engelskspråkiga litteraturen inte har fått lika stort genomslag i landet som i övriga Östafrika. De första var Dying in the Sun (1968) av Peter Palangyo och Village in Uhuru (1969) av Gabriel Ruhumbika. De främsta engelskspråkiga romanerna har publicerats av tanzaniska författare i exil i Europa, såsom Abdulrazak Gurnah och Moyez G. Vassanji.^[36]

Litteraturen på kiswahili fick sin största betydelse inom poesin, som redan hade en tradition som sträckte sig hundratals år tillbaka i tiden.^[37] Genrens store förnyare blev Shaaban Robert, som 1934 började skriva i traditionell stil, men som allt eftersom blev friare i sin diktning samtidigt som han tog upp ämnen som kolonialism och nationalism. Han har bland annat skrivit versromanerna Kufikirika (1946) och Kusadikika (1951).^[38]

Bibelöversättaren Aniceti Kitereza färdigställde 1945 en omfångsrik roman på språket kikerewe. Han kunde dock inte hitta någon förläggare som ville ge ut verket, och började därför själv översätta det till kiswahili. Först 1981 var översättningen klar och verket, Bwana Myombekere na Bibí Bugonoka na Ntulanalwo na Bulihwali (”Herr Myombekere och fru Bugonoka och Ntulanalwo och Bulihwali”), gavs ut. Den drygt tusensidiga romanen sträcker sig över tre generationer och är det mest omfattande skönlitterära verket på något afrikanskt språk.^[36] På svenska har den översatts till Regnmakarens barn.

Massmedia

Situationen för landets medier har förändrats mycket sedan flerpartisystem infördes på 1990-talet. Nu har Tanzania åtta dagstidningar; den största är Uhuru, som är partiorgan för det tidigare statsbärande partiet CCM och har en upplaga om cirka 100 000. Tidningar finns på både kiswahili och engelska. Fastlandet och Zanzibar har olika mediepolitik. På öarna finns varken privata tidningar eller radio- och tv-sändningar, även om man kan ta emot sändningar och läsa tidningar från fastlandet.^[39]

Nio bolag sänder radio i landet; av dessa ägs Radio Tanzania och Parapanda Radio Tanzania (PRT) av staten och sänder på kiswahili inom landet och på engelska till utlandet. Många av radiostationerna sänder nyheter från stora utländska bolag som BBC, Voice of America och Deutsche Welle. Den katolska kyrkan driver sin egen radio. Tv-sändningar i större omfattning inleddes först i mitten av 1990-talet. Den första rikstäckande privata tv-stationen började sända 1994, och nu finns det sammanlagt fem stycken, men redan från 1973 hade den statliga Television Zanzibar sänt färg-tv på Zanzibar. 2001 startade också en statlig tv-station på fastlandet, Televisheni ya Taifa (TVT), men denna är ännu inte rikstäckande.^[39]

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
The Economist	Demokratiindex 2019[40]	91 av 167
World Bank Group	Doing Business Report 2019[41]	141 av 190
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Ekonomisk frihet-index 2019[42]	94 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	159 av 189
Transparency International	Korruptionsindex 2018[43]	99 av 180
Reportrar utan gränser	World Press Freedom Index 2019[44]	118 av 180

Referenser

Noter

Webbkällor

• Agrawala, Shardul; Moehner, Annett; Hemp, Andreas; Aalst, Maarten van; Hitz, Sam; Smith, Joel; Meena, Hubert; Mwakifwamba, Stephen M.; Hyera, Tharsis; Mwaipopo, Obeth U (2003) (på engelska), Development and Climate Change in Tanzania: Focus on Mount Kilimanjaro, Environment Directorate - OECD, s. 10, http://www.oecd.org/dataoecd/47/0/21058838.pdf, läst 6 november 2011 

Tryckta källor

• Drangert, Jan-Olof (1993) (på engelska), Who Cares About Water? - Household Water Development in Sukumaland, Tanzania, Linköping Studies in Arts and Science, ISBN 91-7871-060-X 
• Norström Ridæus, Barbro (1995), 100 vägar till Afrika: en introduktion till modern afrikansk skönlitteratur, Uppsala: Nordiska Afrikainstitutet, ISBN 91-7106-368-4, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:nai:diva-289 
• Ståhl, Michael (mars 1980), Landanalys, Uppsala: SIDA 
• Svendsen, Knud Erik; Teisen, Merete (1967) (på danska), Tanzania vil selv, Skive 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Tanzania.
  Bilder & media
• Wiktionary har ett uppslag om tanzania.
  Ordbok
• Wikinews har nyheter relaterade till Tanzania.
  Nyheter

v • r Länkar till relaterade artiklar v • r Afrika Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Republiken Kongo (Brazzaville) · Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Sydsudan · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) · Ceuta, Kanarieöarna, Melilla (Spanien) · Madeira (Portugal) · Sankta Helena (Storbritannien) · Zanzibar (Tanzania) · Västsahara · Somaliland v • r Afrikanska unionen (AU) Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Kongo-Brazzaville · Kongo-Kinshasa · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien  · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Sahariska arabiska demokratiska republiken (Västsahara) · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe v • r Samväldet  Antigua och Barbuda ·  Australien ·  Bahamas ·  Bangladesh ·  Barbados ·  Belize ·  Botswana ·  Brunei ·  Cypern ·  Dominica ·  Ghana ·  Grenada ·  Guyana ·  Indien ·  Jamaica ·  Kamerun ·  Kanada ·  Kenya ·  Kiribati ·  Lesotho ·  Malawi ·  Malaysia ·  Malta ·  Mauritius ·  Moçambique ·  Namibia ·  Nauru ·  Nigeria ·  Nya Zeeland ·  Papua Nya Guinea ·  Rwanda ·  Saint Kitts och Nevis ·  Saint Lucia ·  Saint Vincent och Grenadinerna ·  Salomonöarna ·  Samoa ·  Seychellerna ·  Sierra Leone ·  Singapore ·  Sri Lanka ·  Storbritannien ·  Swaziland ·  Sydafrika ·  Tanzania ·  Tonga ·  Trinidad och Tobago ·  Tuvalu ·  Uganda ·  Vanuatu ·  Zambia

Auktoritetsdata • WorldCat • VIAF: 131265957 • LCCN: n80121275 • ISNI: 0000 0001 2158 6299 • GND: 4078149-5 • LibrisXL: fcrtstdz0wc8wwx Verk av denna person. Verk med bidrag av denna person. • SUDOC: 028045521 • BNF: cb15238456g (data) • HDS: 003469 • NDL: 00572706 • NKC: ge131040 • BNE: XX451594