Stephen King

Stephen King
Stephen King 2007.
Stephen King 2007.
PseudonymRichard Bachman
FöddStephen Edwin King
21 september 1947 (73 år)
Portland, Maine, USA
YrkeFörfattare
NationalitetUSA Amerikan
SpråkEngelska
Verksam1967–
GenrerSkräck, fantasy, science fiction, drama
Framstående verkCarrie, Staden som försvann, Varsel, Pestens tid, Lida, Det och fantasyserien Det mörka tornet
Framstående priserMedal for Distinguished Contribution to American Letters, Hugopriset, Bram Stoker Award, World Fantasy Award
Make/makaTabitha King (1971–)
BarnNaomi King
Joe Hill
Owen King
Namnteckning
Stephen King Signature.png
Webbplatshttp://www.stephenking.com/

Stephen Edwin King, född 21 september 1947 i Portland i Maine, är en amerikansk författare, som skrivit många böcker som har legat på bästsäljarlistorna.[1] Han är framförallt verksam inom skräckgenren. Flera av hans böcker har filmatiserats. Han är också känd under pseudonymen Richard Bachman.

Kings böcker handlar ofta om vanliga människor som råkar ut för något otäckt, och följer inte traditionella ramar. Han har skrivit annat än skräck, och har vunnit respekt särskilt för sina ungdomsskildringar. En del romaner har skrivits under pseudonym. Det som Stephen King ser som sitt främsta verk är romanen Lisey's Story [2].

Bakgrund

Stephen King föddes i staden Portland i delstaten Maine i New England. Många av hans berättelser utspelar sig i Maine. Han var som liten intresserad av att skriva vampyrhistorier.

Barndom och ungdomsår

Stephen King var ett överviktigt och klumpigt barn, som kände sig bortstött av sina jämnåriga. Han hade mardrömmar om att göra bort sig offentligt och var alltid den som blev sist vald vid baseboll-spel. För att koppla bort verkligheten fantiserade han ihop ett alter ego, en superhjälte vid namn Cannonball Cannon. Fantasiförmågan ihop med den osäkerhet och ångest han kände blev betydande och han började fundera mycket. Under en period befarade han att han skulle bli sinnessjuk. I en TV-intervju berättade han att han brukade läsa dödsannonserna i lokaltidningar, och därefter strök över namnen i telefonkatalogen hemma.

Lite senare blev Stephen King mycket upptagen av döden, speciellt sin egen död, och han var övertygad om att han inte skulle bli 20 år. Han fantiserade om mörka, övergivna gator där märkliga figurer grep efter honom i mörkret. I samband med dessa tankar samlade han ihop information om en massmördare från 1950-talet, Charles Starkweather, och samlade detta material i en klippbok i hopp om att förstå sig på personen bakom skräcken.

Skräckintresset växte sig allt större och Stephen King konsumerade det han kom över: radioprogram, serietidningar och filmer. Då han satt i en biosal och såg "The Earth vs The Flying Saucers" 1957, bröts filmen plötsligt och biografägaren tillkännagav att Sovjetunionen sänt upp sin första satellit, Sputnik, i rymden. Stephen King kopplade på en gång ihop filmen med fiendens rymdsond som cirkulerade runt jorden kanske lastad med atombomber. Den fiktiva skräcken slogs ihop med den verkliga skräcken om att när som helst bli utplånad och han satt skräckslagen under resten av filmen.

Familj

En av de mest kända händelserna från Stephen Kings barndom är den om hur hans pappa försvann från familjen. Donald King var en rumlare med smak för både sprit och kvinnor. Han började som dammsugarförsäljare som glatt hälsade på unga änkor mitt i nätterna för demonstrationer. Han var senare i livet sjöman i den amerikanska handelsflottan, vilket bland annat resulterade i att Stephen King har en brasiliansk halvsyster. En detalj i sammanhanget är att i den oavkortade versionen av "Pestens tid", minns Mother Abagail en trevlig dammsugarförsäljare vid namn Donald King… (kapitel 50, andra segmentet).

Donald King hade även problem med lagen och innan han formellt tog efternamnet King hade han flera olika alias. 1949 övergav han sin familj. Han sa han att han skulle gå till affären för att köpa cigaretter, men kom aldrig tillbaka.

Trots att Stephen King har haft möjlighet att göra efterforskningar i faderns liv efter 1949 har han låtit bli. "Jag har tänkt tanken då och då under åren, men det har alltid varit något som stoppat mig. Vidskepelse, antar jag, likt det gamla talesättet om att inte väcka den björn som sover. Om sanningen ska fram så vet jag inte hur jag skulle reagera om jag hittade honom och vi stod ansikte mot ansikte", sa Stephen King i en intervju i tidningen Playboy (juni 1983).

Donald King lämnade ett inofficiellt arv till sin unge son. Fadern delade sonens intresse för skräck och hade en samling pocketböcker av bland annat H P Lovecraft som Stephen King slukade.

Stephen King var förvånad över faderns skräckintresse, och blev ännu mer förvånad när han upptäckte att fadern även skrivit egna skräck- och science fictionhistorier som han försökte få publicerade i dåtida tidningar som Bluebook och Argosy. Ingen berättelse blev dock publicerad eller finns kvar i dag.

Faderns "bortgång" skapade förstås problem för den kvarvarande familjen, speciellt för mamma King – Nellie Ruth (född Pillsbury), som fick ta flera dåligt betalda jobb, på bland annat ett tvätteri och ett munkbageri.

Familjen King levde under knappa förhållanden, men var aldrig riktigt illa ute. "Det fanns alltid mat på bordet, även om det inte var stek särskilt ofta", har King sagt. Nellie Ruth var starkt religiös och uppfostrade Stephen och den två år äldre adopterade brodern David strängt, och trots den begränsade ekonomin hävdade hon bestämt att de båda pojkarna skulle gå på college. "Vi fick båda stipendier till University of Maine. Varje vecka skickade hon oss $5 att spendera. Efter hennes död fick jag reda på att hon stundtals skippat måltider för att skicka oss pengar som vi ogenerat tog emot."

När Nellie Ruth dog i cancer 1973, 59 år gammal, ventilerade King de känslor som dök upp i berättelser som "Vägbygge" ("Roadwork") och "Kvinnan i Rummet" ("The Woman in the Room") från novellsamlingen "Dödsbädden" (Night Shift).

De första berättelserna

Vid tolv års ålder fick Stephen King en egen skrivmaskin, skickade in flera av de berättelser han skrev till olika tidningar, men blev refuserad. Han lät sig inte hejdas av detta utan stencilerade själv upp sina berättelser och sålde till sina skolkamrater. En rektor satte dock stopp för detta.

Skrivandet tog vidare fart under skoltiden och Stephen King försatte sig själv i knipa. Han skrev och tryckte upp en liten satirisk tidskrift kallad "The Village Vomit" där han häcklade lärare på Lisbon High School. Det var inga snälla ord som skrevs i den och olyckligtvis hamnade ett exemplar hos en medlem av lärarkåren. Den unge satirikern förvandlades åter till den 14-åring som helt plötsligt funderade på vad hans författande kunde få för följder. Stephen King blev bestraffad för sina texter, men det ledde till att en person på hans skola (vars tjänst motsvarade studie- och yrkesvägledarens) såg till att Stephen King kunde utnyttja sin talang på ett bättre sätt. Hen ordnade så att Stephen King fick skriva om sport för Lisbon Enterprise. Redaktören på tidningen, John Gould, tog hand om King, och lärde honom allt han "kan om att skriva på 10 minuter".

År 1965 fick King sin första berättelse publicerad, och titeln säger ganska mycket om hur hans karriär blev: "I was a Teenage Graverobber" ("Jag var en tonårig gravskändare"). Lite senare under universitetsperioden var King en flitig skribent för skoltidningen där han hade sin egen spalt "King's Garbage Truck" under sina sista år på college 1969–1970.

Som färsk utexaminerad student jobbade han på en bensinstation och även i ett tvätteri. Han gifte sig med Tabitha Spruce den 2 januari 1971 och fick dottern Naomi och senare sönerna Joe Hill och Owen. Till slut fick han ett jobb som engelsklärare på Hampden Academy High School, men efter varje arbetsdag satte han sig i skolans pannrum och gjorde det han älskade – skrev.

År 1972 hade King skrivit ett stort antal berättelser och fått fyra romaner refuserade, och var besviken och deprimerad. "Jag började tro att det var bara redaktörernas kusiner som fick böcker publicerade", har King sagt. Men så kom vändningen.

King hade skrivit fyra sidor på "Carrie" när han insåg att det var skräp, och förpassade alltihop till papperskorgen. När han kom hem senare samma dag låg sidorna där igen. Tabitha hade plockat upp dem, läst dem, och skrivit en lapp som sa:"Snälla fortsätt, detta är bra". "Carrie" slutfördes och skickades till Bill Thompson på Doubleday, och blev antagen.

"Jag satt en regnig eftermiddag i mars 1973 och förberedde en lektion i amerikansk litteratur när min fru ringde, så upphetsad att hon knappt kunde prata. Hon hade ett telegram som hon läste upp: '"Carrie" officiellt en Doubleday book. $2500 i förskott mot royalties. Grattis grabben – framtiden ser ljus ut. Bill'".

Richard Bachman

King använde också pseudonymen Richard Bachman. Böcker med Bachman som författare gavs ut på många språk. När den fjärde släpptes i USA 1985 hittade en bibliotekarie bevis för att det egentligen var King som skrev (hans namn fanns på copyrighthandlingar för en av Bachmans böcker) under pseudonym för att se om han kunde slå igenom igen. En av hans böcker under namnet Bachman hade sålts i 28 000 exemplar, men när det uppdagades att det var King som skrivit boken steg försäljningen till 280 000 exemplar. Efter att Bachmanns rätta identitet hade avslöjats, meddelade hans förlag att Bachmann hastigt avlidit efter att ha drabbats av "cancer i pseudonymen, en sällsynt form av schizonomi" [3]

Bibliografi

Årtalet anger amerikanska originalutgåvans publiceringsår

Romaner

Under pseudonymen Richard Bachman

Noveller

(**=Eventuellt ej utgiven på svenska)

Novellsamlingar

Övriga verk

Filmer på Kings böcker

Många av Stephen Kings verk har filmatiserats, bland annat de följande här nere. Många av dessa har blivit mycket uppskattade och kritikerrosade bland annat Carrie, Varsel, Den gröna Milen och Det.

(* = noveller)

Referenser

Externa länkar

Information

Het artikel Stephen King in de Zweedse Wikipedia nam de volgende plaatsen in de lokale ranglijst van populariteit in beslag:

Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=44352