Sten Broman | |
Levnad | |
---|---|
Född | 25 mars 1902 Uppsala |
Död | 29 oktober 1983 (81 år) Lund |
Begravd | Norra kyrkogården, Lund |
Tonsättare | |
Bakgrund | Lund |
Instrument | Altfiol |
Aktiva år | 1928–1974 |
Sten Broman, född 25 mars 1902 i Uppsala, död 29 oktober 1983 i Lund, var en svensk dirigent, föreläsare, musikpedagog, programledare och tonsättare. Han var känd som musikkritiker och som programledare för Musikfrågan Kontrapunkt.
Broman var son till anatomen och embryologen Ivar Broman och Dagmar Berlin (1880–1973). Han växte upp i Lund och studerade mellan 1921 och 1923 musik i Prag.[2] Efter en filosofie kandidatexamen i musik- och konsthistoria vid Lunds universitet 1925 studerade Broman medeltidens musikhistoria i Schweiz och Tyskland. Han ägnade sig åt den klassiska musiken och spelade själv altfiol. Han var också musikanmälare i Sydsvenska Dagbladet 1923–1967. År 1927 avlade han licentiatexamen i Lund och några månader senare, den 28 maj 1927, disputerade Broman för doktorsgraden. Avhandlingen Den svenska musikforskningen 1750–1900[3] underkändes dock.[4]
Den 16 november 1961 invaldes han som ledamot nummer 697 av Kungliga Musikaliska Akademien.[5]
Mest känd blev han som karismatisk programledare för tv-programmet Musikfrågan Kontrapunkt 1964–1980, där han genom sina kunskaper och sin humor spred intresset för klassisk musik till människor som tidigare inte kommit i kontakt med den eller känt sig främmande inför den. Broman var också känd för sina specialsydda kostymer (som han själv designade), färgglada slipsar och ogenerade elakheter.
Broman var även känd för att tycka illa om dragspelsmusik. Vid något tillfälle klargjorde han att det främst gällde en äldre typ av enradiga dragspel. Han uppskattade avantgardistisk kammarmusik och var medlem i Internationella Sällskapet för Nutida Musik (ISCM) som han var med om att bilda 1923. Han komponerade själv en del kammarmusik samt under 1960- och 1970-talen även nio symfonier. Till hans mer lättillgängliga verk hör filmmusik, bland annat till filmen Ett svårskött pastorat (1958), som han även medverkade i, en ouvertyr till spexet Uarda och hans tonsättningar för manskör av Falstaff, fakirs parodiska kärleksdikter Laura och Dolly.
Broman bibehöll livet igenom ett starkt engagemang i Lunds studentikosa liv och saknades aldrig vid en Lundakarneval. Han var medförfattare till åtskilliga spex, och 1958 grundade han Uarda-akademien, vars præses han också var till sin död. Han var vidare mångårig stormästare i Sällskapet CC. Tillsammans med Fritiof Nilsson Piraten och Tore Wretman grundade han 1958 Gastronomiska akademien, av Broman kallad ”De sjudderton”. Han utgav 1961 sin enda roman, Farväl kött, som fick mycket dålig kritik. Han uppfattades av vissa som en rapsod.
Broman gifte sig 20 oktober 1933 i Lunds stadsförsamling med den danska dansösen Esther Rung (1909–2008) och fick med henne sonen Erik (född 1934), men äktenskapet upplöstes 1944. Han gifte 1949 om sig med skådespelaren Eivor Engelbrektsson (1914–2004), från vilken han skilde sig 1952.[6] Cirka 1955–62 hade han en relation med den då tonåriga skådespelaren Eva Ebbekke Larsson.[7] Cirka 1964–79 hade han en relation med Gunilla af Halmstad.[8]
Bromans mor var genom sin faster Anna Berlin, gift med Ludvig Hedin, kusin till Sven Hedin, vilket Broman själv har berört i sina memoarer.[9]
Broman ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=96220