Stefan Löfven | |
![]() Stefan Löfven på Idrottsgalan i Globen i Stockholm den 14 januari 2013
| |
Innehar ämbetet | |
Tillträdde ämbetet 3 oktober 2014 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
---|---|
Ställföreträdare | Margot Wallström Morgan Johansson Åsa Romson Isabella Lövin |
Företrädare | Fredrik Reinfeldt |
Innehar ämbetet | |
Tillträdde ämbetet 27 januari 2012 | |
Företrädare | Håkan Juholt |
Ämbetsperiod 27 januari 2012–3 oktober 2014 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
Ställföreträdare | Carina Moberg Mikael Damberg |
Företrädare | Håkan Juholt |
Efterträdare | Fredrik Reinfeldt |
Ämbetsperiod 2006–2012 | |
Företrädare | Positionen etablerad |
Efterträdare | Anders Ferbe |
Mandatperiod 2014–2018 | |
Valkrets | Stockholms kommun |
Mandatperiod 2018–2022 | |
Valkrets | Västernorrlands län |
Född | Kjell Stefan Löfvén 21 juli 1957 ![]() |
Nationalitet | Svensk |
Politiskt parti | Socialdemokraterna |
Maka | Ulla Löfven (gift 2003) |
Föräldrar | Karl Hedberg (far) Margareta Löfven (mor) |
Släktingar | Ulf Löfven (bror) |
Residens | Sagerska huset (officiellt) Stockholm |
Utbildning | Umeå universitet |
Yrke | Politiker, ombudsman |
Ministär | Regeringen Löfven I, II |
Namnteckning | ![]() |
Webbplats | socialdemokraterna.se/Stefan-Lofven |
Militärtjänst | |
I tjänst för | ![]() |
Försvarsgren | ![]() |
Tjänstetid | 1976–1977 |
Grad | Menig |
Kjell Stefan Löfven (svenskt uttal: [ɕɛl ˈstěːfan lœˈveːn] ( lyssna); folkbokförd Kjell Stefan Löfvén),[1][2] född 21 juli 1957 i Hägerstens församling i Stockholm,[2] är Sveriges statsminister, Socialdemokraternas partiordförande och dessförinnan fackföreningsordförande. Mellan den 1 januari 2006 och 27 januari 2012 var han förbundsordförande i fackförbundet IF Metall.[3] Den 27 januari 2012 valdes han till Socialdemokraternas partiledare.
Stefan Löfven utsågs till statsminister den 2 oktober 2014 och tillträdde som Sveriges statsminister den 3 oktober 2014. Han efterträdde vid en regeringskonselj den 3 oktober 2014 Fredrik Reinfeldt och presenterade regeringen Löfven I, en minoritetsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.[4] Efter riksdagsvalet 2018 entledigades han som statsminister efter det att en statsministeromröstning visat att han inte hade tillräckligt stöd i riksdagen. Sedan han entledigats som statsminister den 25 september 2018 ledde Löfven en övergångsregering.[5] Den 18 januari 2019 röstades han dock fram som statsminister för en andra mandatperiod och presenterade den 21 januari regeringen Löfven II.[6]
Stefan Löfven föddes i Aspudden i Stockholm,[7] men kom tio månader gammal som fosterbarn till Sunnersta i Ådalen i nuvarande Sollefteå kommun, då hans mor Margareta Löfven (1922–2000) inte kunde behålla båda sina barn. Dessförinnan hade han varit på Nybodahemmets barnhem.[8] Hans far Karl Hedberg (1904–1959) dog tidigt utan att ha träffat sin yngste son.[9] Fosterfadern Ture Melander (1926–2003)[10] var skogsarbetare och sedan fabriksarbetare och fostermodern Iris Melander (1929–2020) arbetade inom hemtjänsten. I fosterfamiljen fanns också en syster och en bror.[11]
Under uppväxten spelade han ishockey och arbetade som kommunal slyröjare och timmersorterare. Inspirerad av Olof Palmes internationella engagemang var han med och startade en lokal SSU-förening, som han sedan blev ordförande för.[12][ej i angiven källa] Han gjorde sin värnplikt på Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund under 11 månader åren 1976–1977.[13][14] Värnplikten bestod av grundutbildning på F 4 i Östersund, sedan en radars- observatörsutbildning på Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge söder om Stockholm, för att sedan gå befattning på en radarstation strax utanför Sollefteå som hette R 46, på väg mot Bollsta.[15]
Vid 22 års ålder återförenades Löfven med sin mor och äldre bror, Ulf Löfven, efter att dessförinnan ha haft brevkontakt. Det var först då han själv fick veta att släktnamnet av resten av hans familj uttalas med betoning på första stavelsen och inte stavas med någon accent. Troligen i samband med fosterhemsplaceringen har någon utomstående förutsatt att namnet skulle stavas med accent över e:et och anmält hans namn till folkbokföringen, stavat så. Löfven själv trodde därmed hela sin uppväxt att han hette Löfvén precis som det stavades. När han fick klarhet i frågan slutade han själv stava namnet med accent, ville få bort den från folkbokföringen också, och övervägde att börja använda samma uttal som resten av familjen. Den enda förändringen blev dock att han själv slutade stava namnet med accent, medan den blivit kvar i folkbokföringen.[13][16][17]
Stefan Löfven gick tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet i Sollefteå. Han påbörjade en svetskurs på 48 veckor på AMU i Kramfors. Sedan påbörjade han studier på socialhögskolan i Umeå. Han gick där i ett och ett halvt år innan han hoppade av studierna.
Stefan Löfven arbetade både på posten och på sågverk innan han 1979 anställdes som svetsare på försvarsindustriföretaget Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, där han stannade till 1995. På Hägglunds träffade han sin blivande hustru, Ulla.[18] Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. År 1995 började han som centralt anställd ombudsman i dåvarande Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall) och har bland annat arbetat med avtalsfrågor och internationella frågor. Från 1998 var han internationell sekreterare och åren 1999–2002 chef för organisationsenheten. År 2001 valdes Stefan Löfven till biträdande förbundsordförande och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 valdes Stefan Löfven till förbundsordförande.
Stefan Löfven har engagerat sig i globaliseringsfrågor: han har haft titlarna internationell sekreterare för Svenska Metallindustriarbetareförbundet, styrelseledamot i Nordiska Metall och styrelsesuppleant i Europeiska Metallarbetarefederationen(en). Han har även suttit i styrelsen för Olof Palmes Internationella Center och var 2004–2012 vice ordförande för Exportrådet.[19] Han satt även med i universitetsstyrelsen för Kungliga Tekniska högskolan (KTH) under åren 2010–2012.[20]
Som internationell sekreterare inom IF Metall hade Löfven en ledande roll i att bygget av den sydafrikanska fackföreningen Numsas yrkesskola sponsrades av Saab 1999, mot avtalsvillkor att Numsa skulle ställa sig positiva till landets JAS-köp.[21][22]
Löfven har varit engagerad i Socialdemokraterna sedan 13 års ålder. Han valdes in i partiets verkställande utskott 2005. Efter att Håkan Juholt lämnat posten som partiordförande för Socialdemokraterna föreslog det verkställande utskottet den 26 januari 2012 att Löfven skulle väljas till ny partiordförande.[23] Dagen efter, den 27 januari, valdes Löfven till partiordförande av en enhällig partistyrelse.[24] Valet av Löfven till posten bekräftades av den socialdemokratiska partikongressen den 4 april 2013.[25]
Löfven slog tidigt fast att han ville utveckla Socialdemokraternas närings- och innovationspolitik för att skapa fler företag.[26][27][28] Under sitt första Första maj-tal som partiordförande lanserade han idén om ett innovationspolitiskt råd.[29][30]
I Löfvens första val som partiledare, Europaparlamentsvalet 2014, fick Socialdemokraterna 24,19 procent av rösterna.[31] Resultatet var en marginell försämring jämfört med Europaparlamentsvalet 2009 och innebar att Socialdemokraterna förlorade ett mandat i Europaparlamentet.[32] Det var samtidigt också det lägsta valresultatet för Socialdemokraterna på riksnivå sedan den allmänna rösträtten infördes.[33]
År 2013 deltog Löfven på Bilderberggruppens möte.[34]
Riksdagsvalet 2014 innebar att det rödgröna blocket blev större än Alliansen, men utan egen majoritet i riksdagen. Löfven försökte först bilda en blocköverskridande koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet som tänkbara samarbetspartners men de båda partierna förklarade att man inte ville ingå i en regeringskonstellation med Socialdemokraterna eftersom man ville bevara det befintliga Allianssamarbetet.[35] Den 2 oktober 2014 utsågs Stefan Löfven av Sveriges riksdag att som statsminister leda en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet. Av riksdagens 349 ledamöter röstade 132 för Löfven, 49 nej och 154 avstod vilket var ett rekordsvagt riksdagsstöd för en statsministerkandidat.[4]
Den 3 oktober 2014 presenterade Löfven sin lista över de statsråd som skulle ingå i regeringen.[36]
När regeringen inte fick ett tillräckligt stöd i riksdagen för sitt budgetförslag uppstod en regeringskris som sedermera kulminerade i Decemberöverenskommelsen där parterna kom överens om en ny praxis vid framtida budgetomröstningar.[37] Decemberöverenskommelsen upphörde dock 9 oktober 2015 till följd av att Kristdemokraterna lämnat samarbetet.[38]
Den 6 mars 2018 besökte han Vita huset och hade sitt första officiella möte med USA:s president Donald Trump.[39]
Efter riksdagsvalet 2018 röstades Löfven bort som statsminister av riksdagen med siffrorna 204–142 i en statsministeromröstning den 25 september 2018.[40] Omröstningen blev historisk som första gången som en statsminister röstats bort i en förtroendeomröstning.[41] Löfven fortsatte leda en övergångsregering under regeringsförhandlingarna, tills en ny regering kunde bildas, vilket dröjde fram till januari 2019.[5] Huvudmotståndaren Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, misslyckades emellertid med att samla tillräckligt stöd för att accepteras som statsminister.[42][43] Den 18 januari 2019 röstades Löfven fram som statsminister för en andra mandatperiod. Detta efter att ha ingått det så kallade januariavtalet med de tidigare Allianspartierna Centerpartiet och Liberalerna samt med Miljöpartiet. Även Vänsterpartiet släppte fram Löfven som statsminister, dock under hot om misstroendeförklaring om januariavtalet skulle genomföras.[44][6]
Stefan Löfven i Stockholm Pride 2014.
Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT den 12 september 2014.
Stefan Löfven visar upp sin nya regering på trappan utanför Sveriges riksdag den 3 oktober 2014.
De nordiska och baltiska statsministrarna inför Nordiska rådets session i Stockholm 2014.
Löfven på besök hos Socialdemokraterna i Österrike tillsammans med Europaparlamentets talman Martin Schulz i november 2014.
Möte med de politiska ledarna i Norden och president Obama i Vita huset i maj 2016.
Stefan Löfvén i Visby under Almedalsveckan 2016.
USA:s vicepresident Joe Biden möter Löfven i Sverige i augusti 2016.
Stefan Löfven på Raoul Wallenbergs torg på Förintelsens minnesdag den 27 januari 2017.
Stefan Löfven besöker Iran och Ali Khamenei i februari 2017.
Företrädare: Första ämbetsinnehavaren |
IF Metalls förbundsordförande 2006–2012 |
Efterträdare: Anders Ferbe |
Företrädare: Håkan Juholt |
Socialdemokraternas partiledare 2012– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
Företrädare: Fredrik Reinfeldt |
Sveriges statsminister 2014– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
|
|
|
|
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-01-25 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=721677