Socialdemokraterna (Sverige)

Denna artikel behandlar ett pågående skeende. (2021-11) Informationen kan vara inaktuell och ändras snabbt.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Partiets logotyp sedan 1993.
Förkortning	S, SAP
Land	Sverige
Partiordförande	Magdalena Andersson
Partisekreterare	Tobias Baudin
Gruppledare	Annelie Karlsson
Grundat	23 april 1889 (132 år sedan)
Huvudkontor	Sveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar	75 000[1] (1)
Politisk ideologi	Demokratisk socialism/socialdemokrati[2] Feminism[3] Se även: SAP:s idéutveckling
Politisk position	Mitten-vänster[4]
Internationellt samarbetsorgan	Progressiva Alliansen[5][6]
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska socialdemokratiska partiet (PES)
Politisk grupp i Europaparlamentet	S&D-gruppen
Färg(er)	Röd
Ungdomsförbund	Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
Studentförbund	Socialdemokratiska Studentförbundet (S-Studenter)
Europaparlamentet[7]
Röstandel	23,48 %
Mandat	5 / 20
Riksdagen[8]
Röstandel	28,26 %
Mandat	100 / 349
Landstingsfullmäktige[9]
Röstandel	28,74 %
Mandat	523 / 1 696
Kommunfullmäktige[10]
Röstandel	27,58 %
Mandat	3 752 / 12 700
Webbplats
www.socialdemokraterna.se
Svensk politik Politiska partier Val

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), vanligen Socialdemokraterna (S), är ett socialdemokratiskt politiskt parti i Sverige. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Arbetarepartiet – Socialdemokraterna. Partiordförande sedan 4 november 2021 är Magdalena Andersson.

Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och är dess främsta politiska gren. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet från 1936 till 1976. Partiet sitter efter valet 2014 i en koalitionsregering med Miljöpartiet, efter att ha varit i opposition sedan valet 2006.

Partiet har stått för ett blandekonomiskt system, en marknadsekonomi kombinerat med politiska regleringar och statligt ägande ett samhälle med allmän välfärd genom en stark, skattefinansierad offentlig sektor. I och med 1980- och 1990-talens tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten.^[11] Partiets officiella ideologi är socialdemokrati. Socialdemokraterna betonar vikten av fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.^[12]

Partiet är Sveriges största sett till antalet medlemmar och valresultat, både i riksdagen och i kyrkomötet, och har varit det ända sedan början av 1900-talet.^[13] Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd i storstädernas utanförskapsområden samt i norra Sverige.^[14]

I Europaparlamentsvalet 2019 erhöll Socialdemokraterna 23,48 procentenheter av väljarnas röster och fick därmed fem mandat i parlamentet. I parlamentet är Socialdemokraterna en del av Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D). Partiet är medlem av Europeiska socialdemokratiska partiet.

Partiet är också en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan under beteckningen Arbetarepartiet - Socialdemokraterna.

Historia

Ursprung och uppkomst

Den Svenska Socialdemokratins historia påstås ha börjat den 6 november 1881 när August Palm höll talet Hvad vilja socialdemokraterna?, men det var först åtta år senare som Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) bildades. Bakom bildandet 1889 stod fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och olika socialistiska grupper. 1898 bildade socialdemokraterna Landsorganisationen (LO). Den unga svenska arbetarrörelsen enades kring två huvudfrågor: allmän och lika rösträtt och åtta timmars arbetsdag (även känt som 8 timmars arbete – 8 timmars fritid – 8 timmars vila). Kravet om åtta timmars arbetsdag blev verklighet 1919 när 48-timmarsarbetsveckan introducerades och 1921 omfattade den allmänna och lika rösträtten även kvinnor. Dock saknade fortfarande stora grupper rösträtt, bland annat människor som uppbar fattighjälp.

I och med första världskriget 1914 hamnade den internationella arbetarrörelsen i kris när de olika socialdemokratiska partierna slöt upp bakom respektive nationell regering. Under världskriget ökade motsättningarna i det svenska samhället, som var hårt drabbat av svält med kravaller som följd (1917) och Sveriges konservativa statsminister Hjalmar Hammarskjöld gavs öknamnet "Hungersköld". Även inom socialdemokratin ökade motsättningarna med en allt djupare spricka mellan en partiledning som slutit upp bakom nationen och den borgerliga regeringen och ett ungdomsförbund som bedrev en antimilitaristisk linje. På grund av den så kallade munkorgsstadgan kom socialdemokratin att splittras i två partier när det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) tillsammans med vänsteroppositionen i protest lämnade partiet och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), som i dag är Vänsterpartiet. Den uppdelningen gjorde slut på en lång period av inre konflikter och slitningar inom SAP.

I regeringsställning

Den första regeringen där socialdemokratiska statsråd ingick, den liberala regeringen Edén, bildades 19 oktober 1917. Det var en koalitionsregering med Liberala samlingspartiet med Nils Edén som statsminister. I valet till andra kammaren 1917 hade högern förlorat stort. Efter misslyckade försök till regeringsbildning av mer konservativa politiker bad kung Gustaf V slutligen liberalen Nils Edén att bilda regering. Edén avkrävde kungen löfte om att inte stoppa ett regeringsförslag om allmän rösträtt, samt att kungen skulle godkänna de statsråd som statsministern föreslog inklusive de socialdemokratiska. Socialdemokraterna var också den större koalitionspartnern i regeringen. De socialdemokratiska ministrarna i regeringen var finansminister Hjalmar Branting, sjöminister Erik Palmstierna, ecklesiastikminister Värner Rydén och konsultativt statsråd Östen Undén. Branting ersattes redan några månader senare av Fredrik Vilhelm Thorsson, och Rydén ersattes efter två år av Olof Olsson.

När Edén drivit igenom kvinnlig rösträtt och avskaffat den 40-gradiga röstskalan i kommunalvalet började socialdemokrater kritisera regeringen för att den inte gjorde tillräckligt. Regeringen Edén efterträddes den 10 mars 1920 av en rent socialdemokratisk regering, regeringen Branting I, varvid Hjalmar Branting också blev den första socialdemokratiska statsministern.

Folkhemmet

År 1928 formulerade Per Albin Hansson Socialdemokraternas vision om Folkhemmet: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn." Från och med valet 1932 inleddes en period av socialdemokratisk dominans inom svensk politik. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet fram till 1976 (med ett kort undantag av 19 juni–28 september 1936 då Bondeförbundets regering med Axel Pehrsson-Bramstorp som statsminister styrde) under vilken period man sjösatte flera stora socialpolitiska reformer, såsom den allmänna sjukförsäkringen och allmänna tilläggspension (ATP). Även 1938 års överenskommelse mellan Landsorganisationens och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), kallat Saltsjöbadsavtalet, var av stor vikt för den socialdemokratiska samförståndspolitiken som Per Albin Hansson ämnade föra med mål om att uppnå det klasslösa samhället.

Grundlagsreformer

Under den så kallade lotteririksdagen 1973–1976 drogs huvudlinjerna i de lagar som kom att utgöra arbetsrättsreformerna, såsom lagen om anställningsskydd (LAS) och medbestämmandelagen (MBL), fram. Under samma årtionde kom även kungens makt att inskränkas genom den så kallade Torekovskompromissen, samt en åsiktsregistrering ombesörjt av socialdemokraterna att avslöjas (se IB-affären).

Förlust av makten

I riksdagsvalet 1976 förlorade socialdemokraterna valet och för första gången sedan 1936 övertogs regeringsmakten av en borgerlig regering under Torbjörn Fälldin, Centerpartiet. Socialdemokraterna kom att förlora ytterligare ett val, 1979, innan Olof Palme kunde återkomma som regeringsbildare efter riksdagsvalet 1982. Därefter har socialdemokraterna förlorat makten 1991−1993 (regeringen Carl Bildt, allmänborgerlig) och 2006−2014 (regeringen Reinfeldt, allmänborgerlig).

Under 1980-talet avgjordes kärnkraftsfrågan och därmed kom ett avslut på inre slitningar inom partiet, reformen om löntagarfonder genomförs och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) slänger ut vänsterfalangen, kallade trotskisterna, ur förbundet. I mitten av 1980-talet genomför Socialdemokraterna omfattande avregleringar av finans- och kreditmarknaderna som kommit att kallas novemberrevolutionen. År 1986 mördades den socialdemokratiske statsministern Olof Palme.

Under 1990-talet genomförde socialdemokraterna en hård sanering av svensk ekonomi genom ett omfattande sparprogram med nedskärningar i den offentliga sektorn och privatiseringar samt en uppgörelse med de borgerliga partierna om ett nytt pensionssystem där ATP-systemet på sikt avvecklades. Under saneringsåren samarbetade SAP med Centerpartiet, för att från 1998 fram till 2006 samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att behålla regeringsmakten.

Under 2000-talet blev socialdemokraterna efter kongressbeslut (2001) ett feministiskt parti och 2007 fick partiet sin första kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, efter nära 120 år av manliga föregångare.

Störst, men i opposition

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,66 procent av rösterna och 112 mandat.^[15][16] SAP förblev därmed med knapp marginal det största partiet i Sverige, även om partiet samtidigt fick sitt lägsta valresultat sedan andrakammarvalet våren 1914. De rödgröna som helhet blev också mindre än den borgerliga Alliansen, som efter valet fortsatte att regera utan majoritet i riksdagen. Socialdemokraternas partiordförande Sahlin valde att avgå efter valet och på en extra partikongress den 25 mars 2011 valdes Håkan Juholt till ny partiordförande.

Juholt avgick som partiledare den 21 januari 2012 efter en period av motgångar för Juholt i media. Den 27 januari 2012 utsågs Stefan Löfven till ny partiordförande.^[17] I riksdagsvalet 2014 ökade Socialdemokraterna marginellt och fick 31,01 procent vilket motsvarade 113 mandat.^[18] Det rödgröna blocket blev större än Alliansen, dock utan egen majoritet, och valet blev därmed det första segervalet för Socialdemokraterna sedan riksdagsvalet 2002. Efter valet bildade Stefan Löfven en koalitionsregering med Miljöpartiet.

Organisation

Riksnivå

Partiet har sitt huvudkontor på Sveavägen 68 i Stockholm. Här sammanträder partistyrelsen och dess verkställande utskott (VU) som är högsta beslutande organ mellan kongresserna, som hålls vartannat år. LO:s ordförande har alltid en adjungerad plats i både partistyrelsen och VU. För socialdemokratiska ledamöter i Sveriges riksdag, se Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdag för Socialdemokraterna.

Länsnivå

Partiet är uppdelat i 26 partidistrikt. Partidistrikten utgör partiets högsta organisatoriska enhet på regional nivå. Distrikten styrs av en distriktsstyrelse, som väljs på distriktets kongress. Distriktets kongress utgör partidistriktets högsta beslutande organ. Partidistrikten fastställer partiets kandidatlistor för val till landstingsfullmäktige och Svenska kyrkans valda beslutsorgan.

Partidistrikt

Gotlands, Göteborgs och Stockholms partidistrikt räknas organisatoriskt som både partidistrikt och arbetarekommuner. De 26 partidistrikten:^[19]

Kommunnivå

Partiets minsta organisatoriska enhet är den socialdemokratiska föreningen. I varje primärkommun finns det flera socialdemokratiska föreningar (s-föreningar), som tillsammans bildar en arbetarekommun. Arbetarekommunen, som begrepp, förekom inom partiet för första gången 1894 och har sedan partistadgarna från år 1900 varit vedertaget inom partiet.^[20]

Det är i s-föreningen som den dagliga politiska verksamheten sker. S-föreningen nominerar medlemmar från den egna föreningen eller någon annan förening inom samma arbetarekommun till kommunala politiska uppdrag.

Arbetarekommunen håller regelbundna möten där s-föreningarna lägger fram frågor som rör partiets politik på kommunal nivå. Arbetarekommunen styrs av en styrelse som utses varje år på ett årsmöte. Arbetarekommunen fastställer partiets kandidatlistor till kommunfullmäktigeval.

Medlemsantal

Under 1980-talet hade partiet cirka 1,2 miljoner medlemmar, men efter att kollektivanslutningen avskaffades vid årsskiftet 1991–1992 var antalet medlemmar 260 346.^[21] År 1999 hade siffran sjunkit till 177 316 och 2003 var man nere i 152 402 medlemmar.^[21] I slutet av 2012 var medlemsantalet för första gången under 100 000 medlemmar, närmare bestämt 99 484.^[22] 2013 gick medlemsantalet ner till 97 396, men vände tillfälligt upp igen till 101 674 medlemmar vid årsskiftet 2014/2015.^[23] Talet har därefter gått kraftigt nedåt och var 2020/2021 75 000 medlemmar.^[1]

Partiet är alltjämt Sveriges största, sett till medlemsantal. Närmast efter är Moderaterna, med drygt hälften så många medlemmar. Läs mer: Riksdagspartiernas medlemsutveckling.

Ideologi

Socialdemokraternas ideologi är demokratisk socialism, vilken partiet anser vara synonym med begreppet socialdemokrati. SAP betonar vikten av en rättvis och aktiv fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.^[12]

Partiet hade som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man att acceptera marknadsekonomi, med politiska regleringar. Det eftersträvade samhället blev istället folkhemmet med allmän välfärd, säkerställd genom en stark offentlig sektor finansierad av skatter i en så kallad blandekonomi.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 1990-talets tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten.^[11]

Facklig–politisk samverkan

Redan från början ansågs samarbete mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren vara nödvändig. På LO:s första kongress beslutades att fackförening som var ansluten till LO inom tre år skulle ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Detta beslut väckte dock opposition och vid LO:s kongress 1900 beslutades att LO i stället skulle verka för att föreningarna skulle ansluta sig till den lokala arbetarkommunen. År 1909 ströks även detta. Enskilda fackförbund kunde dock ansluta sina medlemmar kollektivt till partiet, men enskilda medlemmar reservera sig mot det.

Vid årsskiftet 1990–1991 avskaffades denna fackliga kollektivanslutning. En förening kan fortfarande bli medlem i arbetarkommunen i egenskap av organisation.^[24] Antalet medlemmar i Socialdemokraterna minskade därefter från över en miljon till cirka hundratusen år 2008.^[25]

Det ekonomiska anslaget till Socialdemokraterna från LO och LO:s medlemsförbund var 11,3 miljoner år 2019.^[26] Av den summan stod LO centralt för sex miljoner kronor.

Redan från början satt representanter för LO i partistyrelsen. Det finns flera exempel på företrädare för LO som blivit socialdemokratiska riksdagsledamöter eller statsråd.

Partiets ungdomsförbund SSU är också LO:s ungdomsförbund och LO har en plats i SSU:s förbundsstyrelse. LO:s ordförande ingår i partistyrelsen.

Valresultat

Europaparlamentsval

• 1995: 28,06 procent
• 1999: 26,00 procent
• 2004: 24,56 procent
• 2009: 24,41 procent
• 2014: 24,19 procent
• 2019: 23,48 procent

Riksdagsval 1911–2018

Mellan mitten på 1930-talet och mitten på 1980-talet hade det socialdemokratiska partiet sin "guldålder", då man i hälften av valen fick mellan 44,6 och 46,2 procent av rösterna. I två av valen, åren 1940 och 1968, fick man till och med över 50 procent (50,1) av rösterna. I endast tre val, åren 1973, 1976 och 1979, fick man under 44,6 procent av rösterna.

Resultat i riksdagsval per kommun

• 

  1973

• 

  1976

• 

  1979

• 

  1982

• 

  1985

• 

  1988

• 

  1991

• 

  1994

• 

  1998

• 

  2002

• 

  2006

• 

  2010

• 

  2014

Kommunalval 1910–2018

Från slutet på 1930-talet till 1960-talet så var det Socialdemokratiska partiet starkt gynnat i kommunalvalen i förhållande till valen till den andra kammaren. Kommunalvalet år 1966 blev dock ett bakslag. År 1970 började kommunalvalen hållas på samma dag som Riksdagsvalen och Landstingsvalen. Då blev valresultaten istället jämförbara med de andra valresultaten. År 1985 påbörjades en ny trend igen dock, då man istället fick märkbart lägre valresultat än i de andra valen. Detta skedde då miljöpartiet och andra lokala partier ökade i popularitet i kommunalvalen.

• Källor: ^[27][28]

Landstingsval 1970–2018

Det socialdemokratiska partiet har generellt sett fått högre valresultat i Landstingsvalen jämfört med Riksdagsvalen. De enda undantagen är åren 1985, 1998 och 2002.

• Källor: ^[27][28]

• Källor: ^[28]

Socialdemokratiska regeringar

Från 1932 var socialdemokraterna i regeringsställning så gott som oavbrutet fram till 1976. Det enda undantaget utgjordes av Bondeförbundets Regeringen Pehrsson-Bramstorp, som regerade från juni till september 1936.

1.	Branting I	1920
2.	Branting II	1921–1923
3.	Branting III	1924–1925
4.	Sandler	1925–1926
5.	Hansson I	1932–1936
6.	Hansson II	1936–1940	Anmärkningar Koalitionsregering tillsammans med Bondeförbundet.
7.	Hansson III	1939–1945	Anmärkningar Den så kallade samlingsregeringen (13 december 1939–31 juli 1945) tillsammans med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet.
8.	Hansson IV	1945–1946
9.	Erlander I	1946–1951
10.	Erlander II	1951–1957	Anmärkningar Koalitionsregering tillsammans med Bondeförbundet.
11.	Erlander III	1957–1969
12.	Palme I	1969–1976
13.	Palme II	1982–1986
14.	Carlsson I	1986–1990
15.	Carlsson II	1990–1991
16.	Carlsson III	1994–1996	Anmärkningar Budgetsamarbete först med Vänsterpartiet, sedan med Centerpartiet.
17.	Persson	1996–2006	Anmärkningar Budgetsamarbete först med Centerpartiet, sedan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
18.	Löfven I	2014–2019	Anmärkningar Koalitionsregering tillsammans med Miljöpartiet, budgetsamarbete med Vänsterpartiet.
19.	Löfven II	2019–2021	Anmärkningar Koalitionsregering tillsammans med Miljöpartiet, budgetsamarbete med Centerpartiet och Liberalerna.
19.	Löfven III	2021–0000	Anmärkningar Koalitionsregering tillsammans med Miljöpartiet.

Styrande ställning i kommuner

Under mandatperioden 2018–2022 (efter kommunalvalen 2018) är Socialdemokraterna med och styr (eller styr ensamma) i 138 av Sveriges 290 kommuner. Nedan följer en tabell över några av dessa kommuner, sorterade efter folkmängd:

Kommun	Folkmängd	Kommunstyrelsens ordförande	Samarbetspartier
Malmö kommun	344 166	Katrin Stjernfeldt Jammeh (S)	Liberalerna
Uppsala kommun	230 767	Erik Pelling (S)	Liberalerna, Miljöpartiet
Örebro kommun	155 696	Kenneth Handberg (S)	Centerpartiet, Kristdemokraterna
Västerås kommun	154 049	Staffan Jansson (S)	Miljöpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet
Norrköpings kommun	143 171	Olle Vikmång (S)	Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna
Jönköpings kommun	141 081	Ann-Marie Nilsson (C)	Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet
Umeå kommun	128 901	Hans Lindberg (S)	Miljöpartiet
Eskilstuna kommun	106 859	Jimmy Jansson (S)	Moderaterna, Centerpartiet
Gävle kommun	102 418	Åsa Wiklund Lång (S)	Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet
Sundsvalls kommun	99 439	Bodil Hansson (S)	Centerpartiet, Vänsterpartiet

Personer med centrala uppdrag

Grafisk tidsaxel över partiordförande och partisekreterare

Partiordförande

Partiordföranden (i dagligt tal vanligen partiledaren) är Socialdemokraternas högsta representant och väljs av partikongressen. Partiordföranden är ordförande i partistyrelsen samt i verkställande utskottet (VU).^[29]

Vid Socialdemokraternas bildande 1889 hade partiet inte någon partiordförande i modern mening. Istället tillämpades ett kollektivt ledarskap genom partiets verkställande utskott. I samband med att posten som ordförande i verkställande utskottet inrättades betraktades innehavaren av denna post även som partiordförande. Den förste partiordföranden att väljas av Socialdemokraternas partikongress var Hjalmar Branting, som valdes vid partikongressen 1908.^[30]

Av de elva personer som hittills innehaft posten som partiordförande i Socialdemokraterna (nuvarande partiordförande medräknad) har sju även innehaft posten som Sveriges statsminister.

1900-talet

Bild	Namn	Tid	Anmärkningar
	Claes Tholin	1896–1907	Claes Tholin var ordförande i Socialdemokraternas verkställande utskott mellan 1896 och 1907 och var i denna egenskap i praktiken partiordförande.
	Hjalmar Branting	1907–1925	Hjalmar Branting var ordförande i Socialdemokraternas verkställande utskott mellan 1907 och 1908 och var i denna egenskap i praktiken partiordförande. Han valdes formellt till partiordförande av Socialdemokraternas partikongress 1908 och blev därmed partiets förste kongressvalde partiordförande.
	Per Albin Hansson	1925–1946	Efter Hjalmar Brantings död 1925 utsågs Per Albin Hansson till tillförordnad partiordförande av Socialdemokraternas partistyrelse. 1928 valdes Hansson formellt till partiordförande av Socialdemokraternas partikongress.
	Tage Erlander	1946–1969
	Olof Palme	1969–1986
	Ingvar Carlsson	1986–1996

2000-talet

Bild	Namn	Tid	Anmärkningar
	Göran Persson	1996–2007	Sveriges statsminister 1996–2006.
	Mona Sahlin	2007–2011	Partiets första kvinnliga ordförande.
	Håkan Juholt	2011–2012
	Stefan Löfven	2012–2021	Sveriges statsminister sedan 2014. Första statsministern att bli fälld i en misstroendeomröstning.
	Magdalena Andersson	2021–

Partisekreterare

Karl Magnus Ziesnitz	1896–1901[29]
Carl Gustaf Wickman	1901–1911[29]
Fredrik Ström	1911–1916[29]
Gustav Möller	1916–1940[29]
000Rickard Lindström (tillförordnad)	1924–1926[29]
000Rickard Lindström (tillförordnad)	1930–1933[29]
000Anders Nilsson (tillförordnad)	1933–1940[29]
Torsten Nilsson	1940–1945[29]
Sven Andersson	1945–1948[29]
Sven Aspling	1948–1962[29]
Sten Andersson	1962–1982[29]
Bo Toresson	1982–1992[29]
Mona Sahlin	1992–1994[29]
Leif Linde	1994–1996[29]
Ingela Thalén	1996–1999[29]
Lars Stjernkvist	1999–2004[29]
Marita Ulvskog	2004–2009[29]
Ibrahim Baylan	2009–2011[29]
Carin Jämtin	2011–2016[29]
Lena Rådström Baastad	2016–2021[29]
Tobias Baudin	sedan 2021[29]

Partikassör

Karl Magnus Ziesnitz	1896–1901[31]
Carl Gustaf Wickman	1901–1921[31]
Anna Sterky	1921–1924[31]
Emil Wallin	1925–1948[31]
Ernst Nilsson	1948–1963[31]
Allan Arvidsson	1963–1972[31]
Nils Gösta Damberg	1972–1987[31]
Björn Wall	1987–1992[31]
Bosse Sundling	1992–1995
Inger Mäler	1995–2000
Birgitta Lönegård	2001–2005
Tommy Ohlström	2005–2013
Hans Dahlgren	2013–2014
Roger Berzell	2014–2021
Joakim Jonsson	sedan 2021

Gruppledare i riksdagens första kammare 1933–1970

Harald Åkerberg	1933–1950
Axel Strand	1951–1970

Gruppledare i riksdagens andra kammare 1933–1970

Anders Anderson	1933–1940 (lagtima riksdagen)
Allan Vougt	1940–1945 (urtima riksdagen)
Erik Fast	1945–1953
Gösta Skoglund	1954–1957
Gösta Netzén	1957
Ossian Sehlstedt	1957–1959
Hans Gustafsson	1959–1965
Ingemund Bengtsson	1965–1968
Bo Martinsson	1969–1970

Gruppledare i riksdagen (enkammarriksdagen)

Rune Johansson	1971
Ingvar Svanberg	1971–1979
Hans Gustafsson	1979–1982
Lilly Hansson	1982–1985
Ivar Nordberg	1985–1988
Jan Bergqvist	1988–1994
Sven Hulterström	1994–2001
Britt Bohlin Olsson	2001–2008
Sven-Erik Österberg	2008–2011
Carina Moberg	2011–2012
Mikael Damberg	2012–2014
Tomas Eneroth	2014–2017
Anders Ygeman	2017–2019
Annelie Karlsson	sedan 2019

Politiska talespersoner (gruppledare i utskottet) (nuvarande)

• Arbetsmarknadspolitisk talesperson: Anna Johansson
• Civilfrågors talesperson: Johan Löfstrand
• Ekonomisk-politisk talesperson: Åsa Westlund
• Försvarspolitisk talesperson: Niklas Karlsson
• Kulturpolitisk talesperson: Lawen Redar
• Miljö- och jordbrukspolitisk talesperson: Hanna Westerén
• Näringpolitisk talesperson: Anna-Caren Sätherberg
• Rättspolitisk talesperson: Fredrik Lundh Sammeli
• Skattepolitisk talesperson: Jörgen Hellman
• Socialförsäkringspolitisk talesperson: Rikard Larsson
• Socialpolitisk talesperson: Kristina Nilsson
• Trafikpolitisk talesperson: Teres Lindberg
• Utbildningspolitisk talesperson: Gunilla Svantorp
• Utrikespolitisk talesperson: Kenneth G Forslund
• Kyrkopolitisk talesperson: Jesper Eneroth

Gruppledare, vice gruppledare och politiska talespersoner i riksdagen (nuvarande)

• Ekonomisk-politisk talesperson i riksdagen: Åsa Westlund
• Riksdagens EU-nämnds socialdemokratiska gruppledare: Pyry Niemi
• Riksdagens konstitutionsutskotts socialdemokratiska gruppledare: Hans Ekström
• Vice gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen: Berit Högman

Se även

Associerade organisationer

• HBT-socialdemokrater
• Socialdemokrater för tro och solidaritet (Broderskapsrörelsen)
• Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, S-kvinnor (SSKF)
• Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
• Socialdemokratiska studentförbundet, S-studenter

Socialdemokratiska ledarsidor

Ursprungligen drev socialdemokraterna själva sina egna dagstidningar. Tillsammans med LO förvärvade man på 1970-talet bland annat klassiskt liberala Aftonbladet genom sitt tidningsbolag A-pressen. Efter A-pressens konkurs spriddes flera av tidningarna på olika ägare.

Endast ett fåtal tidningar ägs numera av partiet självt, helt eller delvis och direkt eller via andra bolag. De är:

Dagstidningar med lokal eller regional spridning

• Norrländska Socialdemokraten (NSD), Luleå (ägs av Norrbottens Media AB, som till 25,3 procent ägs av Piteå-Tidningen)
• Piteå-Tidningen, Piteå (helägd av SAP)
• Sydöstran, Karlskrona (SAP äger 9,9 procent)
• Östra Småland och Nyheterna (Gota Media äger 91 procent och SAP-ägda Östra Småland Intressenter AB 9 procent)

Övriga tidningar

• Aktuellt i Politiken (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Tiden (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Morgonbris (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Scen & Salong (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Stockholms-Tidningen (helägd via AiP Media Produktion AB)

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet och betecknar sig som "oberoende socialdemokratiska", "obundna socialdemokratiska" eller "socialdemokratiska".

Skolor

• Bommersvik (SSU:s förbundsskola utanför Södertälje)
• Brunnsvik (tidigare folkhögskola utanför Ludvika)
• Rönneberga kurs- och konferensanläggning (facklig kursgård på Lidingö)

Andra organisationer och företag med anknytning till partiet

• AiP Media Produktion AB
• A-lotterierna – lotteri- och spelbolag
• Arbetarnas bildningsförbund (ABF)
• Feministas
• Folkets Hus och Parker – driver lokaler och parker i anslutning till arbetarrörelsens organisationer
• Folksam – försäkringsbolag som står LO och KF nära
• Fonus – begravningsbyrå som till stor del ägs av LO, TCO och socialdemokratiska föreningar
• Hyresgästföreningen – medlem i Palmecentret och ABF
• Kooperativa Förbundet (KF) – var bland annat med och bildade ABF, Folksam och Palmecentret
• Kooperativa institutet (Koopi) – medlem i Palmecentret
• Landsorganisationen i Sverige (LO) – nationell arbetstagarorganisation
• Olof Palmes internationella center (Palmecentret)
• Pensionärernas riksorganisation (PRO) – medlem i ABF
• Riksbyggen – bostadsrättsföretag som vid årsskiftet 2004–2005 ägdes till 41,1 procent av LO-fackförbund, 2,8 procent av KF och 0,7 procent av Folksam
• Spero – spelföretag som partiet driver tillsammans med bland annat nykterhetsorganisationen IOGT-NTO
• Tankesmedjan Tiden
• Tidens förlag
• Unga Örnar
• Verdandi

Internationella medlemskap och samarbeten

• Progressive Alliance
• Europeiska socialdemokratiska partiet (PES/EPS, Europasocialisterna)

Kommentarer

Referenser

Noter

Källor

• Haste, Hans (1988). Det första seklet: [människor, händelser och idéer i svensk socialdemokrati]. D. 1. Stockholm: Tiden. Libris 752682. ISBN 91-550-3325-3 
• Karlsson, Sten O. (2001). Det intelligenta samhället: en omtolkning av socialdemokratins idéhistoria. Stockholm: Carlsson. Libris 8372214. ISBN 91-7203-376-2 

Vidare läsning

• Branting, Hjalmar (1892). Socialismen: en historisk framställning. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 45. Stockholm: Bonnier. Libris 1314534. http://runeberg.org/bhsoc/ 
• Danielsson, Axel (1894). Socialdemokratin: dess uppkomst och utveckling. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 52. Stockholm: Bonnier. Libris 1464162 
• Socialdemokratiens århundrade. Stockholm: Ljus. 1904-1906. Libris 899689. http://runeberg.org/hbsda/  - Ny utgåva 1911 och faksmiliutgåva av densamma med inledning av Per Nyström 1968.
• Danielsson, Axel (1909). Socialdemokratin: dess uppkomst och utveckling. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 27. Stockholm: Verdandi. Libris 1778053  - 2. upplagan, tillökad samt fullföljd fram till 1909 av Hjalmar Branting.
• Magnusson, Gerhard (1920-1924). Socialdemokratien i Sverige. Stockholm: Norstedt. Libris 37501  - 3 volymer.
• Nerman, Ture (1938). Svensk arbetarrörelse under hundra år. Stockholm: Tiden. Libris 8198555 
• Den svenska arbetarklassens historia. Stockholm. 1941-1957. Libris 766527  - 12 volymer, bland annat Herbert Tingsten (1941) Den svenska socialdemokratiens idéutveckling (2 volymer).
• Arbetets söner: text och bilder ur den svenska arbetarrörelsens saga. Stockholm: Steinsvik. 1944-1960. Libris 45497  - 4 volymer i flera olika upplagor.
• Svensk arbetarrörelse i ord och bild: 1881-1955. Stockholm: Tiden. 1956. Libris 466157 
• Bäckström, Knut (1958-1963). Arbetarrörelsen i Sverige.. Stockholm: Arbetarkultur. Libris 8209244  - 2 volymer.
• Gunnarson, Gunnar (1970). Arbetarrörelsens krönika i ord och bild: [en bokfilm]. 1881-1938. Stockholm: Tiden. Libris 8081197 
• Hirdman, Yvonne (1979). Vi bygger landet: den svenska arbetarrörelsens historia från Per Götrek till Olof Palme. Solna: Pogo press. Libris 7639436. ISBN 91-7386-039-5 
• ”Sverige före och efter socialdemokratin: en första översikt”. Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia (Lund : Arkiv, 1971-) 1979 (Nr 15/16): sid. 3-36 : tab. 1979. ISSN 0345-0333. ISSN 0345-0333 ISSN 0345-0333. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=586641&fileOId=1299284.  Libris 3073824
• Haste, Hans (1988-1989). Det första seklet: [människor, händelser och idéer i svensk socialdemokrati]. Stockholm: Tiden. Libris 752681  - 2 volymer.
• Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år. Stockholm: Tiden. 1989. Libris 7421566. ISBN 91-550-3444-6 
• Olofsson, Gunnar (1979) Mellan klass och stat: om arbetarrörelse, reformism och socialdemokrati, Lund: Arkiv, ISBN 9185118273
• Olofsson, Gunnar (1995) Klass, rörelse, socialdemokrati: essäer om arbetarrörelsens sociologi, Lund: Arkiv, ISBN 9179240852
• Therborn, Göran et al (1979) Sverige före och efter socialdemokratin: en första översikt, Arkiv nr 15-16, s. 3-36

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Socialdemokraterna (Sverige).
  Bilder & media
• Officiell webbplats
• Partiprogram och riktlinjer
• Dagens Nyheters temasida om Socialdemokraterna
• Hjalmar Branting: Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk (PDF)

v • r Sveriges socialdemokratiska arbetareparti Ledarskap Partiledare Tholin · Branting · Hansson · Erlander · Palme · Carlsson · Persson · Sahlin · Juholt · Löfven · Andersson Partisekreterare Ziesnitz · Wickman · Ström · Möller · Lindström (tf) · A. Nilsson (tf) · T. Nilsson · Sven Andersson · Aspling · Sten Andersson · Toresson · Sahlin · Linde · Thalén · Stjernkvist · Ulvskog · Baylan · Jämtin · Rådström Baastad · Baudin Gruppledare Bergqvist · Hulterström · Bohlin Olsson · Österberg · Moberg · Damberg · Eneroth · Ygeman · Karlsson I regeringsställning Edén (1917–1920)1 · Branting I (1920) · Branting II (1921–1923) · Branting III (1924–1925) · Sandler (1925–1926) · Hansson I (1932–1936) · Hansson II (1936–1939)2 · Hansson III (1939–1945)3 · Hansson IV (1945–1946) · Erlander I (1946–1951) · Erlander II (1951–1957)2 · Erlander III (1957–1969) · Palme I (1969–1976) · Palme II (1982–1986) · Carlsson I (1986–1990) · Carlsson II (1990–1991) · Carlsson III (1994–1996) · Persson (1996–2006) · Löfven I (2014–2019)4 · Löfven II (2019–2021)4  · Löfven III (2021–)4 Associerade organisationer HBT-socialdemokrater · Socialdemokrater för tro och solidaritet · S-kvinnor · Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) · S-studenter · S-akademiker Organisationer och företag ABF · Folkets Hus · Landsorganisationen i Sverige (LO) · Verdandi · Palmecentret · Unga Örnar · Feministas · Folksam · Fonus · Hyresgästföreningen · Spero · Kooperativa Förbundet (KF) · Koopi · PRO · Riksbyggen · A-lotterierna Historia och relaterade ämnen Socialdemokraternas historia · Folkhemmet · De rödgröna · Socialdemokrati · Progressiva förbundet av socialdemokrater 1Koalitionsregering under Liberala samlingspartiet · 2Koalitionsregering med Bondeförbundet · 3Samlingsregering med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet · 4Koalitionsregering med Miljöpartiet

v • r Politiska partier i Sverige Partier med bäst resultat i senaste val Sveriges riksdag (349 platser) Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (100) · Moderata Samlingspartiet (70) · Sverigedemokraterna (62) · Centerpartiet (31) · Vänsterpartiet (28) · Kristdemokraterna (22) · Liberalerna (20) · Miljöpartiet de gröna (16) Mindre partier i riksdagsvalet (med minst 1 000 röster vid valet 2018) Feministiskt initiativ (0,46 %) · Alternativ för Sverige (0,31 %) · Medborgerlig samling · (0,20 %) Piratpartiet (0,11 %) · Direktdemokraterna (0,08 %) · Landsbygdspartiet oberoende (0,08 %) · Enhet (0,07 %) · Djurens parti (0,06 %) · Kristna Värdepartiet (0,05 %) · Nordiska motståndsrörelsen (0,03 %) · Klassiskt liberala partiet (0,02 %) Europaparlamentet (21 av 705 platser) EPP (6) Moderata Samlingspartiet (4) · Kristdemokraterna (2) S&D (5) Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (5) ECR (3) Sverigedemokraterna (3) Renew (3) Centerpartiet (2) · Liberalerna (1) G/EFA (3) Miljöpartiet de gröna (3) Vänstern (1) Vänsterpartiet (1) Mindre partier i Europaparlamentsvalet (med minst 1 000 röster vid valet 2019) Feministiskt initiativ (0,77 %)  · Piratpartiet (0,64 %)  · Alternativ för Sverige (0,46 %)  · Medborgerlig samling (0,15 %)  · Partiet Vändpunkt (0,12 %)  · Djurens parti (0,10 %)  · Landsbygdspartiet oberoende (0,05 %)  · Kristna Värdepartiet (0,04 %)  · Direktdemokraterna (0,03 %) Politik i Sverige · Resultat i val till Sveriges riksdag · Svenska småpartier och deras resultat i riksdagsval · Riksdagspartiernas medlemsutveckling