Småland

För andra betydelser, se Småland (olika betydelser).

Småland
Landskap

Vapen för landskapet Småland tolkat efter dess blasonering.
Smålands läge i Sverige.
Land	Sverige
Landsdel	Götaland
Län	Kronobergs län, Jönköpings län (större del av), Kalmar län (större del av), Hallands län (mindre del av), Östergötlands län (mindre del av)
Stift	Växjö stift, Linköpings stift, Skara stift
Största sjö	Bolmen, Vättern[1]
Högsta punkt	Tomtabacken 377 m ö.h.
Yta	29 330 km²
Folkmängd	774 177 (2019-12-31)[2]
Befolkningstäthet	26,4 invånare/km²
Landskapssång	Röd lyser stugan
Landskapsblomma	Linnea
Landskapsdjur Fler symboler...	Utter

Småland är ett landskap i södra Sverige som i norr gränsar till Östergötland, i söder till Skåne och Blekinge, i väster till Halland och Västergötland (och har broförbindelse till Öland) och har kust mot Östersjön i öster. Småland är ett skogrikt landskap och tillika ett landskap med många sjöar. De största tätorterna i Småland är Jönköping, Växjö och Kalmar.

Flera viktiga händelser i Sveriges historia har utspelat sig i Småland, däribland Dackefejden (ett bondeuppror mot Gustav Vasa) och grundandet av Kalmarunionen, en union mellan Sverige, Norge och Danmark (1397). Jönköping och trakten däromkring har en stark frikyrklig tradition och brukar därför ibland kallas för ”svenska bibelbältet” eller "Smålands Jerusalem".

Namnet

Namnet (1240 Smalandiis) avser de små landen.^[3] Namnet användes som en samlingsbeteckning för de många små land som låg mellan götalandskapen och Danmark. Begreppet användes på medeltiden som alternativnamn för Tiohärads lagsaga och senare för en annan lagsaga inrättad 1559, Smålands lagsaga, som omfattade det område i nutida Småland som ej ingick i Tiohärads lagsaga. På 1560-talet togs Smålands landskapsvapen fram.

1634–1639 och 1679–1680 användes namnet i Smålands län, där denna 1634–1639 bara avsåg området för de nutida Jönköpings och Kronobergs län, medan det 1679–1680 avsåg hela Småland. 1687 stabiliserades länsgränserna och då även gränserna för landskapet Småland, som förutom fallen ovan aldrig var eller blev en enhet i administrativt, judiciellt, militärt eller kyrkligt hänseende.^[4]

Historia

Förhistoria

Till de tidigast bebyggda delarna av Småland hör trakterna vid Östersjön. Den äldre stenålderns sista period är i Kalmar län företrädd med jämförelsevis många fynd av en kultur, som trängt fram från söder längs kusten och som i detta län förefaller ha haft sina medelpunkter i Ryssby och Mönsterås socknar. Även i det inre av södra Småland vid sjöarna Åsnen, Salen och Bolmen har lämningar påträffats från den äldre stenålderns befolkning, men endast ganska sparsamt. Först under gånggrifternas och hällkistornas period nådde stenålderskulturen här rikare utveckling. Invandringsvägarna vid denna första bebyggelse verkar företrädesvis ha gått utefter Mörrumsån och Helgeåns övre lopp. Detta avspeglar sig här i den väldiga koncentration av bland annat hällkistor jämfört med andra områden som finns i detta område. Det småländska höglandet i norr befolkades jämförelsevis sent, och det är ännu ovisst, om de tidigaste kulturpåverkningarna där främst kommit från Väster- eller Östergötland eller södra Småland.

De olika bygderna i vikingatidens Småland. Röda och svarta punkter anger landskapets runstenar. Röda punkter visar på runstenar med texter om långväga färder.

Då Småland består till stor del av skogar, berg och kärr har de olika bygderna i landskapet varit isolerade från varandra och hade sannolikt inte sammanslutit sig i något större landskapsförbund, då namnet Småland uppstod som gemensam geografisk beteckning för bygderna söder om Öster- och Västergötland. Småland har fått sitt namn av de små landskapen Kinda (som dock ingick i Östergötland), Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, Värend, Finnveden och Njudung. Möjligen räknades ursprungligen även Öland och enligt vissa historiker Blekinge (som sägs ha varit en del av Värend) till de små landen.^[5]

Medeltiden

Enligt Sigfridslegenden (från början av 1200-talet) skulle kristendomens första förkunnelse i Småland ha skett genom Sankt Sigfrid, som säges ha döpt Olof Skötkonung, alltså i början av 1000-talet. Det är dock ovisst hur mycket av historisk kärna det finns i legenden. I alla händelser verkar Småland ännu vid början av 1100-talet ha varit till stor del hedniskt, att döma av Snorres ord i skildringen av Sigurd Jorsalafarares korståg till Småland 1123, att ”inbyggarna där i landet icke höllo på den kristna tron, ehuru dock några anammat dopet”. Linköpings stift bildades i början av 1100-talet som täckte hela området och senast 1170 bildades Växjö stift som inledningsmässigt bara omfattade de fem häradena i Värend.

När Småland införlivades med det svenska riket är inte säkert belagt. Det första omnämnandet att någon del av Småland tillhörde sveakungens välde är köpmannen Wulfstans redogörelse från cirka 880 för områdena kring Östersjön, där han bland annat nämner att Möre hörde till svearna.

Under hela medeltiden hörde det nuvarande Småland (förutom Skara stift delen av Mo härad) juridiskt till två lagsagor. De sydvästra och mellersta delarna, sträckande sig i norr in i höglandet, där Lagan och Emån har sina källor, och omfattande de tre ”landen” Värend, Finnveden och Njudung, bildade alltsedan 1100-talet och kanske tidigare tillsammans en lagsaga, som ursprungligen, efter huvudlandet kallades Värends, under unionstiden möjligen någon gång Smålands, men sedan början av 1400-talet i regel Tiohärads lagsaga. Den hade sin egen lagbok, Smålandslagen, varav dock till vår tid bevarats endast kyrkobalken, och dess landsting hölls i Växjö. De olika "landen" i lagsagan har antagligen ursprungligen vart och ett haft sina särskilda rättssedvänjor. Norra och östra delen av Småland ingick i Östgöta lagsaga, om också vissa av rättssedvänjorna var olika i Småland och Östergötland och östgötalagmannen endast mera sällan verkar ha tagit befattning med lagskipningen inom "Kaimarna foghati" (vilket motsvarade mellersta och södra delen av nuvarande Kalmar län).^[5]

Redan 500 f.Kr. framställdes järn i det myr- och sjörika Småland. Fynd av romerska varor tyder på en välutvecklad långväga handel. Bergsbruk kan man tala om först på 1400-talet, då malm började brytas i Tabergsområdet. Järnhanteringens uppsving kom under 1500- och 1600-talen då utländska smeder lärde ut nya metoder. Under medeltiden var Kalmar en av Sveriges största städer, där tyska köpmän skötte järnexporten.

1500-talet och framåt

Under Gustav Vasas tid hörde Småland till de mera oroliga landsändarna. Smålänningarna var ett envist folk, och smålandsbönderna har kanske också hållit särskilt starkt fast vid den gamla ordningen i kyrkan. ”Västgötaherrarnas uppror” 1529 tog sin början i Småland i Västra härad. Från Småland, från trakterna ned mot blekingska gränsen, utgick också det svåraste av alla de uppror som Gustav Vasa hade att bekämpa, Dackefejden.

Efter Dackefejden tog det decennier innan ekonomin och befolkningen i större delar av Småland hade återhämtat sig. Småland blev under 15-1600-talen fram till Roskildefreden 1658 utsatt för danska och svenska arméers härjningar under de olika svensk-danska krigen. Speciellt svårt hemsökt blev Småland under Nordiska sjuårskriget (1561), Rantzaus vinterfälttåg (1567–1568), uppbrännandet av Växjö (1570) samt under Kalmarkriget (1611–1613). Även 1644 omtalas danska härjningar i västra Småland. Sista gången danska trupper visade sig som fiender i småländska bygder var under Karl XI:s krig. Samtidigt innebar tiden efter Blekinge och Skåne införlivats i Sverige att det småländska kustlandskapet blev missgynnat genom att Kalmars roll som gränsbefästning övertogs av den nygrundade blekingestaden Karlskrona.

1800-talet blev ett omvälvande århundrade för Smålands del. I mitten av seklet uppstod en frikyrkorörelse som stod i strid med Konventikelplakatet. Denna rörelse blev särskilt stark i Jönköpings län och går under smeknamnet Bibelbältet. Industrialiseringen kom igång tidigt i Jönköpings län och delar av Kronobergs län medan östra Småland med Kalmar län halkade efter, framförallt för att stambanan hamnade långt ifrån länet och övrig järnvägsutbyggnad kom igång sent. Småland var samtidigt härjat av en stor nöd och fattigdom, det blev missväxtår under slutet av 1860-talet vilket bidrog starkt till att emigrationen ökade. Småland blev känt som utvandrarnas land, något som gestaltades i litteraturen genom Vilhelm Mobergs tetralogi Utvandrarserien under 1900-talet.^[5]

Företagande

Avvittringen lade grogrunden för bondeägda skogar och i sin tur för skogsbrukets framväxt vid sidan av jordbruket. 1700-talets utvecklade järntrådsdragningsteknik ledde till framväxande metallindustri med nya produkter som hårnålar, kedjor, strumpstickor och säkerhetsnålar. Husqvarna utvecklades från 1600-talets vapenfabrik till ledande tillverkare av såväl symaskiner som motorer, mopeder och allehanda järnvaror. På 1840-talet grundlades den internationellt framgångsrika Jönköpings tändsticksfabrik. Sågverk, pappersbruk som Lessebo Handpappersbruk, glasbruk, trävaruindustrier och snickerier blev en bas för Smålands industrialisering och ledde under 1900-talet till välkända verksamheter som begreppet Glasriket, IKEA, Sveriges äldsta möbelfabrik Gemla Möbler AB och kända designföretag som Bruno Mathsson och Källemo. På Småländska höglandet skapades under tidigt 1900-tal en ny industriform främst inriktad på prefabricerade hus och annan byggnadsindustri. Dessa husföretag finns till stor del kvar än idag såsom Myresjöhus, Sävsjö Trähus och Eksjöhus. I Finnveden i västra Småland blev under 1900-talet småföretagandets så kallade Gnosjöandan ett begrepp.

Utbildningsväsende

Utvecklingen av högskoleverksamheten i Sverige innebar att Växjö 1967 fick en filial till Lunds universitet, som 1977 blev en självständig högskola och 1999 blev Växjö universitet. Detta sammanslogs 2010 med högskolan i Kalmar, som grundats 1977, till Linnéuniversitetet, med verksamhet i båda städerna. Även i Jönköping grundades en högskola 1977, vilken ombildades till en stiftelsehögskola 1994. Den tog sig inför höstterminen 2015 namnet Jönköping University.^[6]

Indelningar

Indelningar före 1634

Från 1100-talet fanns Tiohärads lagsaga för "landen" i sydväst: Finnveden, Värend och Njudung. "Landen" i norr och öster ingick till 1559 i Östgöta lagsaga, för att därefter bilda Smålands lagsaga, dit senast 1568 Mo härad överfördes från Västergötland. Smålands lagsaga slogs 1631 samman med Ölands lagsaga och bildade Kalmar läns och Ölands lagsaga.^[7]

Från unionstiden fanns tidigt två slottslän: Kalmar slottslän och Rumlaborgs län. Stegeholms län bildades sedan ur Kalmar län och Rumlaborgs län efterträddes på 1540-talet av Jönköpings slottslän. Resten av Småland var sedan uppdelad i olika fögderier.

När Linköpings stift bildades i början av 1100-talet omfattade det hela nuvarande Småland, med undantag av de delar av Mo härad som tillhörde Skara stift. Senast 1170 bildades Växjö stift som inledningsmässigt bara omfattade de fem häradena i Värend, men utökades 1555 med Finnvedens tre härader, 1569 med Västra och Östra härad i Njudung och 1607 med Vista och Tveta härad.^[8] 1603 bildades Kalmar stift av församlingarna i Handbörd, Möre, Öland och som en utbrytning ur Linköpings stift.

Indelningar från 1634

Län och stift

1634 bildades Kalmar län och Smålands län, med var sin landshövding. Kalmar län bildades av Kalmar slottslän, Tjust och Öland. Smålands län av landen i Tiohärads lagsaga och Jönköpings slottslän (landen Vedbo, Vista, Tveta samt Mo härad).

Smålands län delades 1639 i Jönköpings län och Kronobergs län men kom sedan i omgångar vara förenade igen då under namnet Jönköpings och Kronobergs län. Detta kom sedan att i flera omgångar delas och återskapas, där de när de var separata inte alltid hade samma omfattning som de nutida länen. 1679–1680 kom även området för nutida Kalmar län ingå i ett storlän, kallat Smålands län. De nutida länen kom sedan att bli fristående län, med omfattning som den nutida, Kalmar län från 1680 och de andra två från 1687.^[9]

Vid kommunreformerna 1971/74 kom sedan vissa delar av Småland att överföras till andra län. I sydväst tillhör sedan 1974 smålandsdelarna av Hylte kommun Hallands län och i nordost tillhör sedan 1971 smålandsdelarna av Valdemarsviks kommun och Åtvidabergs kommun Östergötlands län.

Stiften i Småland i tiden efter 1634 var: Linköpings stift för församlingarna i Tjust, Sevede, Aspeland samt Vedbo, Skara stift för huvuddelen av församlingar i Mo härad och Växjö stift för övriga delar. Före 1915 fanns Kalmar stift för församlingarna i Handbörd, Möre, vilka då övergick i Växjö stift. Efter kommunreformen 1971/74 har några församlingar i gränsområdena bytt stiftstillhörighet för att ge enhetlig tillhörighet inom kommunerna.

Övriga indelningar

Dessa återfinns i artiklarna för de respektive tre länen Jönköpings län, Kalmar län och Kronobergs län.

Geografi

Småland är ett av Sveriges sjörikaste landskap. Jordbruket var långt in på 1800-talet huvudnäringen, inte minst på den bördiga Södra Möreslätten söder om Kalmar. Den steniga moränmarken i de inre delarna av Småland hindrade bönderna från att finna större odlingsytor. Många myrar och mossar torrlades under 1800-talet för att vinna mark. Kusten mot Östersjön ligger till stor del vid Kalmarsund. Norr om detta ligger Misterhults och Tjusts skärgårdar. En stor del av Smålands inland, särskilt i den norra halvan, ligger på Sydsvenska höglandet.

Större tätorter

De största tätorterna i landskapet enligt SCB 2015:

Sjöar och öar

Sjöar (bokstavsordning)

• Bolmen
• Helgasjön
• Möckeln
• Rusken
• Sommen
• Vidöstern
• Vättern
• Åsnen

Öar (bokstavsordning)

• Bolmsö
• Sirkön
• Visingsö

Se även Lista över Smålands större sjöar.

Klimat

Småland har ett ganska kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader. Anledningen är att sydvästra Småland täcks av Sydsvenska höglandet som hindrar fuktig luft från Atlanten att tränga in i landets östra delar. Uppe på höglandet däremot är nederbörden hög med mycket regn och dimma eftersom vindarna från havet pressas upp mot höglandet och när luften åker högre upp kondenserar fukten och faller som nederbörd över höglandet. På östra sidan om höglandet är nederbörden lägre eftersom den fuktiga vinden släppt av fukten och därför är varm och torr när den sjunker ner mot havet igen. Då blåser vinden ned över östra Småland och ger högtrycksväder. Målilla, inte så långt från Hultsfred, ligger vid kanten av höglandet. Där har Sveriges högsta temperatur uppmätts: 38 grader den 29 juni 1947. (Rekordet delas med Ultuna i Uppland.)^[10] En annan faktor som gör att det blir så stora skillnader i temperatur är att Målilla ligger långt ifrån havet, samt att det inte finns något större vattendrag eller någon sjö i närheten som skulle kunna jämna ut temperaturen. I Målilla har man även uppmätt en av de lägsta temperaturerna i Götaland, −33,8 grader. Tillsammans med värmerekordet gör det att gapet mellan varmast och kallast är hela 71,8 grader.^{[källa behövs]}

Kända smålänningar

Dagstidningar i Småland

Dialekter

Huvudartikel: Småländska

Småländska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Småland. Som exempel talas så kallad "högsmåländska" i regionen öster om Jönköping och i norra Kalmar län, i synnerhet i Västervik, är den traditionella dialekten så kallad "Västervikska" eller "Tjustsmåländska". Dialekterna i Småland delas grovt upp i ett nordöstligt dialektområde, som påverkas av centralsvenska mål, och ett sydvästligt dialektområde, med influenser från Halland och Skåne. Typiska dialektdrag i Småland är exempelvis att flera dialekter har tungrots-r, att flera dialekter byter ut "r" efter vokal ("moa" istället för "mor") och att "g" ofta byts ut mot "j" ("väj" istället för "väg" och "höj" istället för "hög" etc.).^[11]

Bildgalleri

• 

  Kosta glasbruk

• 

  Kalmar slott

• 

  Växjö domkyrka

• 

  Kronobergs slott

• 

  Visingsborg

• 

  Klasatorpet,Långasjö

• 

  Sommaräng

• 

  Granhults kyrka

• 

  Tallskog

Se även

• Glasriket
• Rantzaus räd
• Lista över Smålands runinskrifter
• Fornborgar i Småland
• Lista över slott och herresäten i Småland
• Smolan
• Småländska - lokal dialekt

Referenser

Vidare läsning

• Larsson, Lars-Olof (2006). ”De små landens landskap”. Populär historia 2006:6,: sid. 46-51 : ill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/de-sma-landens-landskap/.  Libris 10171861
• Larsson, Olle (2006). Smålands historia. Lund: Historiska Media. Libris 10042158. ISBN 9185377511 
• Rogberg, Samuel (1770). Historisk beskrifning om Småland i gemen, i synnerhet Kronobergs och Jönköpings lähner, ifrån äldsta, til närwarande tid, om thesz politie, natural-historia, bergwärk, kyrko-stat, folkmängd, hushållning, kyrkor, slott och herregårdar, med mera mines wärdt, författad af afl. mag. Samuel Rogberg ... widare utförd af afl. mag. Eric Ruda .... Carlskrona: Amiralitetstryckeriet. Libris 3f9d3sg017zdkj16. http://hdl.handle.net/2077/63222 
• Svenska turistföreningen (1916). Svenska turistföreningens årsskrift. 1916. Stockholm: Fören. Libris 428544. http://runeberg.org/stf/1916/ 

Bibliografier

• Hjelmqvist, Nils Fredrik (1985). Litteraturförteckningar om Småland ([Ny, rev. utg.]). Växjö: Smålands bibliografiska sällsk. Libris 7758659. ISBN 91-86494-01-5 
• Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.
• Smålands bibliografi. Landsbibliotekets i Växjö skrifter, 0280-7793. Växjö: Smålands bibliografiska sällskap. 1983-. Libris 3615587. http://www.sydostbibliografier.se/Default.aspx?q=&m=1  Arkiverad 31 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.

v • r Sveriges landskap Götaland Blekinge · Bohuslän · Dalsland · Gotland · Halland · Skåne · Småland · Västergötland · Öland · Östergötland Norrland Gästrikland · Hälsingland · Härjedalen · Jämtland · Lappland · Medelpad · Norrbotten · Västerbotten · Ångermanland Svealand Dalarna · Närke · Södermanland · Uppland · Värmland · Västmanland