Sebastian Vettel | |
Sebastian Vettel, 2019. | |
Född | 3 juli 1987 Heppenheim, Hessen, Tyskland |
---|---|
Formel 1 | |
Aktiv | 2007–2022 |
Mästartitlar | 4 (2010, 2011, 2012, 2013) |
Senaste stall | Aston Martin-Mercedes |
Debut | USA 2007 |
Senaste lopp | Ungern 2022 |
Antal lopp | 291 |
Antal starter | 290 |
Segrar | 53 |
Andraplatser | 36 |
Tredjeplatser | 33 |
Pallplatser | 122 |
Pole position | 57 |
Snabbaste varv | 38 |
Diskvalificerad | 1 |
Poäng totalt | 3077 |
Mer info | F1-karriär |
Namnteckning | |
Uppdatering av statistik Tryck här |
Sebastian Vettel, född 3 juli 1987 i Heppenheim i Hessen,[1] är en tysk racerförare som sedan 2021 kör Formel 1 med stallet Aston Martin. Han blev världsmästare i Formel 1 för första gången 2010, vid endast 23 års ålder, sedan han vunnit det sista loppet för säsongen i Abu Dhabi den 14 november 2010. Med detta är han än idag den yngsta föraren någonsin att vinna titeln. Vettel lyckades sedan ta totalt fyra raka F1-världsmästartitlar, den senaste när han slutade som etta i Indiens Grand Prix 2013. Sebastian Vettel är bosatt i Schweiz.
Sebastian Vettel föddes 1987 som tredje barn till Norbert, en timmerman, och Heike Vettel. Han växte upp i Heppenheim tillsammans med sina två äldre systrar och en yngre bror.[2]
Vettel gifte sig med sin barndomsvän Hanna Prater vid en privat ceremoni 2019; de har tre barn: Emilie, född i januari 2014 Matilda, född i september 2015 och en son, född i november 2019. Vettel är känd för att undvika sociala medier och är den enda Formel 1-föraren säsongen 2021–2022 som inte använder sociala medier.[3]
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2020-01) Motivering: Saknar säsongssummeringar av säsongerna efter 2013. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
År 2003 tog Vettel andraplatsen i Formel BMW ADAC 2003 efter att ha vunnit fem av de nitton deltävlingarna i säsongen.[1] År 2004 vann Vettel Formel BMW ADAC 2004 efter att ha vunnit i 18 av 20 deltävlingar.[1] Efter att Vettel vann Formel BMW ADAC 2004 bestämde han sig för att köra F3 Euroseries under 2005. Vettel tog femteplatsen i F3 Euroseries 2005 och vann rookiemästerskapet.[1] Han blev därefter testförare för formel 1-stallet BMW, samtidigt som han blev tvåa i F3 Euroseries under 2006.
Efter det att BMW Saubers andraförare Robert Kubica inblandades i en olycka vid Kanadas Grand Prix 2007 och avråddes från att tävla i USA:s Grand Prix 2007 fick Vettel att ersätta Kubica och göra debut.[4] Vettel kom på åttonde plats och fick därmed sin första poäng i Formel 1 och blev den yngste förären att få poäng i Formel 1-världsmästerskapet.[5] Den 31 juli 2007, drygt sex veckor efter USA:s Grand Prix, meddelades det att Vettel skulle sluta som test- och reservförare i BMW och ersätta Scott Speed som andreförare i Scuderia Toro Rosso från och med Ungerns Grand Prix 2007.[6] Under Japans Grand Prix medan han körde i tredjeplatsen krockade Vettel med Mark Webber och tvingades att bryta loppet.[7] I Kinas Grand Prix, som kom direkt efter Japans Grand Prix, fick Vettel sina första poäng med Toro Rosso då han kom på fjärdeplatsen och fick fem poäng.[8]
Oktober 2007 meddelade Vettel att han skulle delta i Race of Champions i London.[9] Tillsammans med landsmannen Michael Schumacher vann han landslagstävlingen Nations Cup i Race of Champions för Tyskland.[10]
Början av Vettels första hel säsong i Formel 1 var långt ifrån skaplig då han tvingades att bryta Australiens Grand Prix på grund av en olycka.[11] Vid säsongens andra lopp, Malaysias Grand Prix, bröt Vettel loppet då ett hydraulikfel uppstod i bilen.[12] Vettel bröt även Bahrains Grand Prix[13] och Spaniens Grand Pix[14] på grund av olyckor, båda gånger på loppets första varv. Vid Turkiets Grand Prix slutade Vettel sitt första race i säsongen då han tog sjuttondeplatsen.[15] Toro Rossos nya bil för 2008, STR3, gjorde debut först vid Monacos Grand Prix där Vettel tog femteplatsen och fyra poäng i mästerskapet.[16] Med åttondeplatsen i Kanadas Grand Prix fick Vettel ytterligare en poäng.[17] Vettel tog tolfteplatsen i Frankrikes Grand Prix.[18] Under Storbritanniens Grand Prix körde han och sex andra förare av banan och bröt loppet.[19]
Den 17 juli 2008, vid Vettels hemmarace (Tysklands Grand Prix), annonserades det att Sebastian Vettel hade skrivit avtal att köra med Red Bull Racing från och med 2009.[20] I Tysklands Grand Prix tog Vettel åttondeplatsen och fick således sin första poäng sedan Kanadas Grand Prix.[21] Efter poängen i Tyskland tvingades Vettel att bryta Ungerns Grand Prix då bilen överhettades.[22] I Europas Grand Prix startade Vettel från, och tog i loppet, sjätteplatsen.[23] Vid säsongens nästa lopp, Belgiens Grand Prix, tog Vettel femteplatsen.[24]
Vettel vann Italien 2008 och fick för sina insatser senare motta Lorenzo Bandini Trophy.
Vettels verkliga genombrottsår kom att bli 2009 års säsong, detta till följd av ha fått en verkligt snabb bil. Vettel startade i Australien, men tvingades bryta efter att ha kolliderat med Robert Kubica.
I Kinas Grand Prix vann han och stallkamraten Mark Webber kom på en andraplats. Detta följdes av en andraplats i Bahrains Grand Prix. I Spaniens Grand Prix samma år kom han på en fjärdeplats. I Monacos Grand Prix kraschade han, dock utan att skadas. I Turkiets Grand Prix kom han på en andraplats.
I Storbritanniens Grand Prix vann han. I Tysklands Grand Prix kom han på en andraplats.
I Ungerns Grand Prix och Europas Grand Prix tvingades han bryta, medan han kom på en tredjeplats i Belgiens Grand Prix.
Vettel tog en poäng i Italiens Grand Prix och kom på en fjärdeplats i Singapores Grand Prix. På Suzuka Circuit i Japan var han snabbast i Q1, Q2 och Q3. i Brasiliens Grand Prix kom han på en fjärdeplats och vann sedan i Abu Dhabis Grand Prix.
Vettels team, Red Bull Racing, hade redan säkrat konstruktörsmästerskapet i Brasiliens Grands Prix, när man kom till sista tävlingen för säsongen, Abu Dhabis Grand Prix.
Fernando Alonso, som ledde mästerskapet inför tävlingen, behövde bli som sämst fyra för att säkra titeln. Vettel låg på tredjeplats, femton poäng bakom, med Mark Webber sju poäng framför sig. Alonso lyckades inte bli bättre än sjua i racet och tappade världsmästartiteln till Vettel, som inte legat på första plats någon gång tidigare under säsongen. Webber blev åtta och tappade från andra till tredjeplatsen total. Vettel blev därmed den yngste världsmästaren någonsin i Formel 1[25], med sina 23 år och 134 dagar. Han slog därför Lewis Hamiltons rekord från 2008, med 23 år och 300 dagar. Under säsongen tog Vettel fem segrar och tio pole positions.
Startade lika imponerande som han avslutade 2010, med vinst i Australien (Bahrains GP blev inställt på grund av oroligheter i landet) och en pole position i Malaysia. Vettel lyckades efter sin tredjeplats i Japans Grand Prix – med fyra race kvar på kalendern – att säkra segern i säsongen 2011. Med sina 24 år och 98 dagar blev han också den yngste förare att försvara sin världsmästartitel. Vettel tog femton pole positions under säsongens nitton race, vilket är nytt rekord. Den tidigare innehavaren Nigel Mansell stod i pole position fjorton av säsongens sexton race 1992.
Vettel tog sin tredje raka F1 Världsmästartitel när han slutade på en sjätte plats i Brasiliens GP. Jenson Button vann racet efter att Lewis Hamilton krockade med Nico Hülkenberg och tvingades bryta. Fernando Alonso körde upp sig till en andra plats, mycket tack vare sin trogne stallkamrat Felipe Massa som slutade trea.
Mästerskapet var tajt in i det sista då Vettel endast hade tre poäng mer än Fernando Alonso när Brasiliens Grand Prix var över.
I december tog Vettel, tillsammans med landsmannen Michael Schumacher, hans sjätte seger i rad i landslagstävlingen Nations Cup vid Race of Champions 2012.[26]
I januari 2013 fick Vettel sin tredje nominering till "årets idrottsman" i Laureus World Sports Awards 2013, efter att ha nominerats 2011 och 2012.[27] Vettel kom dock inte att tilldelas utmärkelsen.[28] Vid årets första lopp, Australiens Grand Prix, var Vettel snabbast i såväl den första träningen som den andra träningen på fredag,[29] och tog även pole position på söndag efter att kvalet blev uppskjutet[30]. I loppet ledde Vettel från start fram till hans första depåstopp, efter detta fick Vettel aldrig tillbaka förstaplatsen och slutade loppet på tredjeplatsen efter Kimi Räikkönen och Fernando Alonso.[31] Vid säsongens andra lopp Malaysias Grand Prix tog Vettel pole position.[32] Efter att ha startat från pole tappade Vettel ledningen till stallkamraten Mark Webber efter ett depåstopp för att byta däck.[33] Efter depåstoppen närmade sig Vettel Webber och han klagade på att Webber körde för sakta och bad om att få köra om Webber, något som stallet förbjöd.[33] På loppets 46:e varv körde Vettel om Webber och tog ledningen, och till slut även segern.[33] Efter loppet berättade Vettel att han gjorde fel och ångrade sig.[34]
Vid Indiens Grand Prix behövde Vettel, som startade från pole,[35] att ta som sämst femte platsen för att säkra mästerskapet.[36] Han gjorde ett tidigt depåstopp för att byta till nya däck och körde sedan om en rad bilar.[37] Efter att hans stallkamrat Mark Webber gjort sitt depåstopp befann sig Vettel åter i ledningen,[37] och vann så småningom loppet med nästan 30 sekunder[38]. Genom att vinna loppet tog Vettel alltså sin fjärde raka mästartitel.[37]
I maj 2020 meddelades det att Vettel kommer att sluta köra för Ferrari vid årsslutet.[39] Men i september samma år meddelades det att han kommer köra för det nya teamet Aston Martin 2021.
Säsong | Stall/Tillverkare | Placering | Lopp | Poäng | Etta | Tvåa | Trea | Pole | Varv |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
2007 | BMW[40] Toro Rosso-Ferrari |
14 |
1 7 |
1 5 |
0 0 |
0 0 |
0 0 |
0 0 |
0 0 |
2008 | Toro Rosso-Ferrari | 8 | 18 | 35 | 1 | 0 | 0 | 1 | 0 |
2009 | Red Bull-Renault | 2 | 17 | 84 | 4 | 2 | 2 | 4 | 3 |
2010 | Red Bull-Renault | 1 | 19 | 256 | 5 | 2 | 3 | 10 | 3 |
2011 | Red Bull-Renault | 1 | 19 | 392 | 11 | 5 | 1 | 15 | 3 |
2012 | Red Bull-Renault | 1 | 20 | 281 | 5 | 3 | 2 | 6 | 6 |
2013 | Red Bull-Renault | 1 | 19 | 397 | 13 | 1 | 2 | 9 | 7 |
2014 | Red Bull-Renault | 5 | 19 | 167 | 0 | 1 | 3 | 0 | 2 |
2015 | Ferrari | 3 | 19 | 278 | 3 | 3 | 7 | 1 | 1 |
2016 | Ferrari | 4 | 21 | 212 | 0 | 3 | 4 | 0 | 3 |
2017 | Ferrari | 2 | 20 | 317 | 5 | 6 | 2 | 4 | 5 |
2018 | Ferrari | 2 | 21 | 320 | 5 | 4 | 3 | 5 | 3 |
2019 | Ferrari | 5 | 21 | 240 | 1 | 5 | 3 | 2 | 2 |
2020 | Ferrari | 13 | 17 | 33 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 |
2021 | Aston Martin-Mercedes | 12 | 22 | 43 | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 |
2022 | Aston Martin-Mercedes | 14 | 11 | 16 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Sammanlagt (2022) | 291 | 3077 | 53 | 36 | 33 | 57 | 38 |
|
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-08-05 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=594018