Schengenområdet

Schengenområdet, även känt som Schengenland, Schengenländerna eller Schengenzonen, utgörs av 22 medlemsstater inom Europeiska unionen samt ytterligare fyra associerade stater som genom Schengensamarbetet har avskaffat gränskontrollerna vid sina inre gränser. Inom Schengenområdet får de inre gränserna passeras överallt utan att någon in- eller utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet. Dock kan tullkontroller och tillfälliga inre gränskontroller förekomma.

Inom Europeiska unionen har följande medlemsstater avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Därutöver ingår Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz i Schengenområdet genom särskilda associeringsavtal. Även de europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten samt de danska självstyrande områdena Färöarna och Grönland har öppna gränser gentemot Schengenområdet.

Fem medlemsstater inom Europeiska unionen har fortfarande kvar fullständiga gränskontroller och ingår därmed ännu inte i Schengenområdet: Bulgarien, Cypern, Irland, Kroatien och Rumänien. Bortsett från Irland har dessa förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de väl uppfyller vissa tekniska kriterier.

Utbredning

Det officiella Schengenområdet utgörs av de 22 medlemsstater inom Europeiska unionen som genom Schengensamarbetet har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna. Dessa medlemsstater är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.^[1] Därutöver ingår även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz genom särskilda associeringsavtal. Således bor det cirka 420 miljoner människor i Schengenområdet,^[2] och varje år företas ungefär 1,25 miljarder resor över de inre gränserna.^[3] Samtidigt passeras de yttre gränserna legalt av över 700 miljoner människor årligen, varav drygt hälften av passagerna sker med flyg.^[4] Totalt omfattar Schengenområdets yttre gräns 7 721 km landgräns och 42 673 km sjögräns.^[1]

Genom att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna och ansluta sig till Schengenområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i Schengensamarbetet. De har därmed överfört sina befogenheter över gränskontrollpolitiken till europeisk nivå. Rättsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande som unionsrätt för hela Schengenområdet, utom Danmark samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Danmark deltar, trots sitt medlemskap i unionen, på mellanstatlig basis vad gäller de delar av Schengenregelverket som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa och omfattas då av Schengenregelverket som internationell rätt istället för som unionsrätt i enlighet med en särskild undantagsklausul. Genom särskilda associeringsavtal deltar även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz i Schengensamarbetet på mellanstatlig basis. Detta innebär att nya rättsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande för dessa stater utan att de har rösträtt i lagstiftningsprocessen. De kan dock välja att säga upp sina associeringsavtal om de inte skulle vilja kvarstå i samarbetet.

Vid undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 ingick Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland i gränskontrollsamarbetet. Den 26 mars 1995 upphörde dessa medlemsstater samt Portugal^[5] och Spanien^[6] med sina gränskontroller vid de inre gränserna. Sedan dess har även Italien och Österrike (1997),^[7][8] Grekland (1999),^[9] Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (2001),^{[10][11][12][13]} Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern (2007),^[14] Schweiz (2008)^[15] och Liechtenstein (2011)^[16] upphört med sina gränskontroller.

Utomeuropeiska områden

Utöver det europeiska territoriet av Schengenområdet ingår även de yttersta randområdena Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Däremot står de franska yttersta randområdena Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion samt Saint-Martin liksom alla utomeuropeiska länder och territorier utanför Schengensamarbetet. Även den danska självstyrande ögruppen Färöarna och den norska ögruppen Svalbard står utanför samarbetet. Dock ingår Färöarna i den nordiska passunionen och har, i likhet med Grönland, en öppen gräns mot Schengenområdet.^[17][18][19] Däremot står Svalbard utanför både Schengensamarbetet och den nordiska passunionen eftersom området har egna inreseregler, och gränskontroller genomförs vid in- och utresa.

De spanska exklaverna Ceuta och Melilla i Afrika ingår officiellt i både Europeiska unionen och Schengenområdet. Till exempel omfattas de av den gemensamma viseringspolitiken. Trots detta utförs gränskontroller mellan Ceuta och Melilla, å ena sidan, och övriga Schengenområdet, å andra sidan, i enlighet med det spanska anslutningsavtalet till Schengensamarbetet, beroende på att marockaner bosatta i provinserna Tetuan och Nador inte behöver något visum för att resa in i Ceuta och Melilla.^[6][20]

Europeiska mikrostater

De tre europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten har alla öppna gränser gentemot Schengenområdet, något de redan hade innan Schengensamarbetet inleddes. De utfärdar inga egna visum, utan det är Schengenvisum som krävs för tredjelandsmedborgare. Ingen av dem har heller någon flygplats, men Monaco har däremot hamn, helikopterterminal och järnvägsförbindelser. Monacos yttre gränser sköts av Frankrike i enlighet med Schengenregelverket. För San Marino och Vatikanstaten gäller att helikoptrar bara får ankomma från platser inom Schengenområdet eftersom det saknas infrastruktur för att genomföra gränskontroller.

Liechtenstein är en del av Schengenområdet genom ett särskilt associeringsavtal. Trots detta utfärdar Liechtenstein inga Schengenvisum och det finns inga gränsövergångsställen mot tredjeland, inte heller för helikoptrar.

Till skillnad från de övriga mikrostaterna finns det gränskontroller mellan Andorra, å ena sidan, och Frankrike och Spanien, å andra sidan. Schengenvisum krävs för att resa in till Andorra, som dock saknar internationell flygplats och andra gränsövergångsställen mot tredjeland.

Utvidgning

Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Irland, har förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de väl uppfyller vissa tekniska kriterier. En särskild undantagsklausul ger Irland möjlighet att begära att få delta endast i vissa delar av Schengensamarbetet. För övriga medlemsstater som inte har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna utvärderar Europeiska kommissionen regelbundet deras fullgörande av de tekniska kriterierna. Det finns dock inget som tvingar en medlemsstat till att uppfylla de tekniska kriterierna, till exempel har Cypern under lång tid inte kunnat uppfylla kriterierna på grund av Cypernfrågan.

De tekniska kriterierna berör bland annat gränsövervakningen av de yttre gränserna, återvändandet av tredjelandsmedborgare som vistas olagligen i Schengenområdet, hanteringen av personuppgifter och utfärdandet av visumhandlingar samt det fördjupade polissamarbetet, inklusive användandet av Schengens informationssystem. En anslutande medlemsstat måste anpassa sin infrastruktur, framför allt hamnar och flygplatser, till avskaffandet av de inre gränskontrollerna. Till exempel måste passagerare som reser inom Schengenområdet separeras från passagerare som reser till eller från områden utanför Schengenområdet.

Mot bakgrund av kommissionens utvärderingar beslutar Europeiska unionens råd med enhällighet bland Schengenområdets medlemsstater och den anslutande medlemsstaten och efter samråd med Europaparlamentet om en medlemsstat ska avskaffa sina gränskontroller. I praktiken kan även politiska faktorer spela en viktig roll, till exempel har Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet blockerats av vissa medlemsstater som har villkorat anslutningen med att mekanismen för samarbete och kontroll först upphävs, trots att detta inte är ett formellt krav för att få bli en del av Schengenområdet. På liknande sätt har Slovenien hotat med att blockera Kroatiens anslutning med hänsyn till deras territoriella dispyt i Piranbukten.

Cypern

Cypern anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. Ett cypriotiskt deltagande i Schengenområdet skulle dock innebära att Cypern måste upprätta fullständiga gränskontroller gentemot Nordcypern, som står utanför den cypriotiska regeringens kontroll. Cyperns anslutning till Schengenområdet har därför försenats i väntan på en återförening av ön.

I september 2019 begärde dock den cypriotiska regeringen att kommissionen utvärderar Cyperns fullgörande av de tekniska kriterierna.^[21][22] Förutom avskaffandet av de inre gränskontrollerna skulle en anslutning till Schengenområdet även ge Cypern tillgång till Schengens informationssystem, vilket till exempel skulle underlätta internationell brottsbekämpning. För att underlätta anslutningen till Schengenområdet beslutade den cypriotiska regeringen i november 2019 att avskaffa möjligheten för utlänningar att köpa cypriotiska medborgarskap.^[23] I slutet av november 2019 påbörjade kommissionen utvärderingen av Cyperns fullgörande av de tekniska kriterierna, däribland hanteringen av personuppgifter, gränsövervakningen av de yttre gränserna och hanteringen av viseringar och utvisningar. I juli 2020 konstaterade kommissionen att Cypern uppfyller kraven om hanteringen av personuppgifter.^[24] Utvärderingen av övriga delar av de tekniska kriterierna pågår.^[25][26]

Bulgarien och Rumänien

Bulgarien och Rumänien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för både den bulgariska och den rumänska regeringen, men har blockerats av vissa medlemsstater inom Schengenområdet.

Rådet utarbetade den 29 september 2010 ett första utkast till beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Bulgarien och Rumänien.^[27][28] Europeiska kommissionen konstaterade 2011 att både Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna för att få ansluta sig till Schengenområdet. Rådet påbörjade således antagandet av sitt beslut och konstaterade vid ett sammanträde den 9–10 juni 2011, i enlighet med kommissionens utvärdering, att Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna för att ansluta sig till Schengenområdet och att utvärderingsmekanismen därmed kan avslutas.^[29] Samma månad godkände Europaparlamentet utkastet till beslut med smärre ändringar.^[30] En justerad version av utkastet till beslut utarbetades av rådet den 8 juli 2011.^[28][31]

När rådet väl skulle anta utkastet till beslut vid sitt sammanträde den 22–23 september 2011 stöddes det dock inte av samtliga medlemsstater inom Schengenområdet.^[32][33] Eftersom enhällighet krävdes kunde beslutet därför inte antas. Framför allt regeringarna i Finland, Nederländerna och Tyskland motsatte sig utvidgningen med motiveringen att Bulgarien och Rumänien först måste vidta kraftfulla åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet i enlighet med mekanismen för samarbete och kontroll.^[34] Den 7 december 2011 utarbetade rådet ett helt nytt utkast till beslut som skulle innebära en tvåstegsutvidgning, där luft- och sjögränserna mot Bulgarien och Rumänien skulle upphävas i ett första steg och landgränserna först vid ett senare tillfälle,^[28] men inte heller detta beslut nådde enhälligt stöd i rådet. Därför har utvidgningsprocessen i praktiken skrinlagts.

Trots detta har Bulgarien och Rumänien under 2017 och 2018 fått tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) och Schengens informationssystem (SIS).^[35][36] Ett fullt deltagande i Schengensamarbetet blockeras dock fortfarande av vissa medlemsstater, främst av den nederländska regeringen som har uttryckt oro för att den utbredda korruptionen i Bulgarien skulle underminera bevakningen av den yttre gränsen.^[37] Dessutom har flyktingkrisen 2015 orsakat ytterligare tveksamhet om utvidgningen av Schengenområdet. Europaparlamentet och kommissionen har däremot stått fast vid att Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna och att anslutningen till Schengenområdet inte bör kopplas ihop med mekanismen för samarbete och kontroll. Parlamentet antog en resolution i december 2018 som uppmanade rådet att återuppta utvidgningsprocessen för Bulgarien och Rumänien.^[28]

Kroatien

Kroatien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 juli 2013 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna väl uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för den kroatiska regeringen. Kroatien har inte varit föremål för mekanismen för samarbete och kontroll. Anslutningen är dock villkorad med att Kroatien uppfyller de tekniska kriterierna för att få bli en del av Schengenområdet. Europeiska kommissionen inledde utvärderingsförfarandet den 1 juli 2015.^[38] Under 2017 hade Kroatien uppfyllt alla krav vad gäller viseringspolitik, återvändande, dataskydd, polissamarbete och eldvapen.^[39] Den 22 oktober 2019 konstaterade kommissionen att Kroatien uppfyller samtliga kriterier för att ansluta sig till Schengenområdet. Kommissionen uppmanade samtidigt rådet att fatta beslut om Kroatiens anslutning.^[40][41][42] I mars 2021 ställde sig rådet bakom en rapport från kommissionen och det portugisiska rådsordförandeskapet om att Kroatien uppfyller de tekniska kriterierna. Innan Kroatien kan ansluta sig till Schengenområdet krävs dock ett politiskt beslut av rådet om slutförandet av anslutningsprocessen.^[43] Kroatiens premiärminister Andrej Plenković uttalade i mars 2021 att han förväntar sig att Kroatien ansluter sig till Schengenområdet senast under andra halvan av 2024.^[44] I maj 2021 uttalade han förhoppningar om att ett beslut om Kroatiens anslutning till Schengenområdet ska fattas redan under andra halvan av 2021.^[45]

Den kroatiska regeringen hade ursprungligen som mål att Kroatien skulle bli en del av Schengenområdet under 2020.^[46] I samband med flyktingkrisen 2015 hotade den ungerska regeringen med att blockera Kroatiens anslutning till Schengenområdet om inte flyktingströmmen över den kroatisk-ungerska gränsen stoppades.^[47] Den slovenska regeringen under premiärminister Marjan Šarec hotade i september 2019 att blockera Kroatiens anslutning med hänsyn till den pågående gränskonflikten om Piranbukten. Även regeringarna i Frankrike, Nederländerna och Tyskland har uttryckt motstånd till ett kroatiskt medlemskap innan en reformering av Schengensamarbetet har genomförts.^[48] I juli 2020 meddelade den slovenska regeringen under premiärminister Janez Janša att det ligger i Sloveniens intresse att Kroatien ansluter sig till Schengenområdet och att en blockering därför inte är aktuell.^[49] I maj 2021 uttalade Janša åter sitt stöd för Kroatien och sin förhoppning om att ett beslut ska fattas under det slovenska rådsordförandeskapet som pågår under andra halvan av 2021.^[50]

Irland

Irland erhöll, tillsammans med Storbritannien, särskilda bestämmelser om Schengensamarbetet i samband med ratificeringen av Amsterdamfördraget, då Schengensamarbetet införlivades inom Europeiska unionens ramar. Anledningen var att den brittiska regeringen var angelägen om att bibehålla sina gränskontroller mot övriga unionen. På grund av den gemensamma resezonen mellan Irland och Storbritannien stannade även Irland utanför Schengenområdet. Storbritannien lämnade Europeiska unionen den 1 februari 2020, men de särskilda bestämmelserna ger fortfarande Irland möjlighet att delta i enbart vissa delar av Schengensamarbetet.^[51] Irland tillåts samtidigt att utföra kontroller av alla personer, inklusive unionsmedborgare, som passerar deras gränser. De andra medlemsstaterna tillåts av samma anledning utföra kontroller av alla personer som reser in från Irland. Dessa särskilda bestämmelser får Irland tillämpa så länge den gemensamma resezonen med Storbritannien upprätthålls.^[52]

Irland begärde i början av 2000-talet att få delta i vissa delar av Schengensamarbetet. Europeiska unionens råd antog ett beslut om Irlands deltagande i vissa bestämmelser i Schengenregelverket den 28 februari 2002. Enligt beslutet deltar Irland i vissa delar som rör bland annat polissamarbete och straffrättsligt samarbete, men däremot inte i avskaffandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna.^[53] Irland står därför fortsatt utanför Schengenområdet. Den irländska regeringen har dock möjlighet att när som helst begära att Irland ska få delta i övriga delar av Schengensamarbetet. I så fall börjar de normala bestämmelserna i fördragen att gälla efter ett enhälligt beslut i rådet bland Schengenområdets och Irlands företrädare.^[54]

Gibraltar

Till följd av Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen inleddes förhandlingar mellan Spanien och Storbritannien om Gibraltars framtida relation med unionen. I december 2020 enades Spanien och Storbritannien om att Gibraltar ska bli en del av Schengenområdet och att fri rörlighet för varor ska säkerställas över gränsen mellan Spanien och Gibraltar. Bestämmelserna kommer att inkluderas i ett internationellt avtal som väntas slutas under 2021.^[55] Den preliminära överenskommelsen innebär att Spanien och Gibraltar kommer att gemensamt ansvara för gränskontrollerna vid Gibraltars flygplats och hamn. Spanien kommer, tillsammans med Frontex under de första åren, att ansvara för att Schengenregelverket tillämpas korrekt i Gibraltar och för utfärdandet av visum till tredjelandsmedborgare som reser in i Schengenområdet via Gibraltar.^[56] Till dess att ett avtal har trätt i kraft befinner sig Gibraltar sedan den 1 januari 2021 utanför unionsrättens tillämpningsområde och gränsen till Spanien är att betrakta som en yttre gräns med fullständiga gränskontroller enligt Schengenregelverket.^[57]

Tidslinje

Se även

• Schengensamarbetet

Referenser

v • r Schengensamarbetet Schengenområdet1 Belgien · Danmark2 · Estland · Finland · Frankrike3 · Grekland · Island · Italien · Lettland · Liechtenstein · Litauen · Luxemburg · Malta · Nederländerna3 · Norge4 · Polen · Portugal · Schweiz · Slovakien · Slovenien · Spanien · Sverige · Tjeckien · Tyskland · Ungern · Österrike Relaterade artiklar Fri rörlighet för personer · Schengenregelverket · Giltiga resehandlingar · Tillfälliga inre gränskontroller · Gränsövergångsställen · Schengens informationssystem · Området med frihet, säkerhet och rättvisa · Nordiska passunionen 1 Monaco, San Marino och Vatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet. 2 Färöarna och Grönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom den nordiska passunionen. 3 Områden utanför Europa omfattas ej. 4 Svalbard omfattas ej.