Rättshaverist

En rättshaverist är en person hemfallen åt rättshaveri (från tyska Rechthaberei), vilket enligt Svenska Akademiens ordlista är en "person som påstridigt hävdar sin rätt". Ordet är pejorativt, det vill säga nedsättande. I sin ursprungliga, vidare, bemärkelse betecknar ordet en person som har ett begär att alltid ha rätt (jämför besserwisser). I dag används ordet emellertid ofta om personer som envetet hävdar sin rätt, i juridisk bemärkelse.

Etymologi

Rättshaverist för att beskriva en person är belagt från 1918, men faller tillbaka på rättshaveri som är belagt i svenskan från 1852. Det senare är ett inlån från tyskans Rechthaberei med betydelsen "att mena sig ha rätt". Efterledet -haveri är en nominalisering av hava; liksom tyskans -haberei kommer av haben. Från 1917 är rättshavare^[a] belagt i svenskan, vilket även har motsvarigheter i tyskans Rechthaber och danskans rethaver. Men för att kunna anknyta bättre till det mer kända grundordet rättshaveri började en del att omtala personer som rättshaverister, vilket idag är det vanliga.^[1]

Efterledets homonym – det vill säga haveri i en betydelse närmare olycka – gör det lätt att associera fel. De ofrånkomliga associationerna understryker dock beteendets självdestruktiva karaktär.

Definitioner av begreppet rättshaverist

I "Botaniska utflygter" (1-3. 2 uppl. 1. Ups.-Sthm 1843-1864. 2 uppl. 1853), citerat i Svenska Akademiens ordbok,^[1] definieras "rätthaveri" som:

(pedantiskt) begär att (alltid) ha eller få rätt;
benägenhet att envist och påstridigt hävda och fasthålla vid en viss ståndpunkt och anse denna vara den enda rätta eller
att envist även också påstridigt hävda sin rätt även ifråga om obetydligheter;
stundom övergående i beteende: Ofördragsamhet, trångsynthet;
även konkretare, om handling eller uppträdande som vittnar om sådant begär eller sådan benägenhet.

Psykisk ohälsa och rättshaveri

Personer som envetet driver en fråga blir ofta kallade rättshaverister men inte sällan tillkommer även påståenden om att beteendet är ett uttryck för psykisk ohälsa. Detta kan vara ett sätt att underminera trovärdigheten hos en obekväm kritiker.

Enligt Susanne Bejerot, svensk psykiater och styrelseledamot i Nils Bejerots Minnesfond^[2], är rättshaveri vanligt inom aspergergruppen, något hon menar kan förklaras av en "personlighet präglad av bristande sunt förnuft, pedantiskt regeltänkande, uttalad envishet och verbal begåvning. Inte sällan vinner de processerna."^[3] I en kommentar till Bejerots åsikter om aspergergruppen menade barnpsykiatern Gunnar Höst att de "leder tanken till äldre tiders typ- och temperamentslära".^[4] Det vill säga, påminner om Cesare Lombroso teorier att en persons karaktär kan bestämmas utifrån kroppsliga särdrag - utan att hänsyn behöver tas till exempelvis sociala faktorer.

Ett alternativt synsätt

Ett uttryck på engelskan som ungefärligen motsvarar "rättshaveri" är litigious. Detta ord betyder dock snarare motvilja till uppgörelse i godo; juridisk aggressivitet. På svenska talade man förr om "processare", folk som gärna processade, det vill säga tog sina konflikter till rätten. I ett föredrag vid International Conference of Law and Mental Health i Padua 2007 lanserade professor Christian Diesen begreppet justice obsession syndrome som en engelsk beteckning på fenomenet.

Se även

Källor

Noter

^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Rätthavare (Tryckår 1961)
^ ”Nils Bejerots Minnesfond”. Arkiverad från originalet den 23 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090123014421/http://nilsbejerot.se/fonden.htm. Läst 15 april 2009.
^ Susanne Bejerot (1 oktober 2004). ”Upprättelse! Diagnos kan bli vändpunkt för vuxna med ADHD/autismspektrumstörning”. Läkartidningen "101": ss. 3222. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110134733/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2004/29250.pdf. Läst 28 september 2007.
^ Gunnar Höst (1 oktober 2004). ”Angående neuropsykiatriska diagnoser bland barn och vuxna”. Läkartidningen "101": ss. 3829. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110234853/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2004/29459.pdf. Läst 10 januari 2019.

Anmärkningar

^ Ordet rättshavare används idag som efterled i ord som nyttjanderättshavare, upphovsrättshavare och jakträttshavare. I myndighetstexter används snarare -rättsinnehavare och i de två senare exemplen är -rättsinnehavare också den vanligaste formen. Ensamt används ordet som ett kortare alternativ istället för upprepningar i texter kring rättighetsinnehav och nästan aldrig i samma betydelse som rättshaverist.

Externa länkar

Litteratur

Helena Bornholm och Christina Jofs. Rättshaveristen - hjälte eller dåre? I: Dagens Nyheter (DN) 1998-09-27

[saob-2] [a b] Svenska Akademiens ordbok: Rätthavare (Tryckår 1961)

[3] ”Nils Bejerots Minnesfond”. Arkiverad från originalet den 23 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090123014421/http://nilsbejerot.se/fonden.htm. Läst 15 april 2009.

[4] Susanne Bejerot (1 oktober 2004). ”Upprättelse! Diagnos kan bli vändpunkt för vuxna med ADHD/autismspektrumstörning”. Läkartidningen "101": ss. 3222. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110134733/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2004/29250.pdf. Läst 28 september 2007.

[5] Gunnar Höst (1 oktober 2004). ”Angående neuropsykiatriska diagnoser bland barn och vuxna”. Läkartidningen "101": ss. 3829. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110234853/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2004/29459.pdf. Läst 10 januari 2019.

[1] Ordet rättshavare används idag som efterled i ord som nyttjanderättshavare, upphovsrättshavare och jakträttshavare. I myndighetstexter används snarare -rättsinnehavare och i de två senare exemplen är -rättsinnehavare också den vanligaste formen. Ensamt används ordet som ett kortare alternativ istället för upprepningar i texter kring rättighetsinnehav och nästan aldrig i samma betydelse som rättshaverist.

[a]

[1]

[2]

[3]

[4]