Per Wästberg

	Per Wästberg
	Per Wästberg på Svenska Akademien vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2011.
Född	Per Erik Wästberg; 20 november 1933 (88 år); Stockholm
Yrke	Författare, kulturskribent, litteraturkritiker
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1949 –
Framstående verk	Förbjudet område (1960); Minnets stigar (2001)
Framstående priser	Se lista nedan
Make/maka	Anna-Lena Eldh; (1955–1974; skild); Anita Theorell; (1992–2005; skild); Sofia Wästberg; (2007–)
Partner	Margareta Ekström
Släktingar	Erik Wästberg (far); Olle Wästberg (bror); Johanna Ekström (dotter)

Texas Ljungberg och Per Wästberg, på 1960-talet i kv Ladugårdsgrinden. Fotografiet taget av Lennart af Petersens.

Per Wästberg på Bokmässan 2010.

Per Erik Wästberg, född 20 november 1933 i Stockholm, är en svensk författare och litteraturkritiker. Han var medarbetare i Dagens Nyheter från 1953 och chefredaktör och tillika kulturredaktör 1976–1982. Han invaldes i Svenska Akademien 17 april 1997 och gjorde sitt inträde 20 december samma år. Wästberg efterträdde Werner Aspenström på stol nr 12.

Biografi

Wästberg debuterade som författare femton år gammal, 1949, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor, och var därmed den yngste utgivne författaren någonsin i Sverige. Han markerade en påtaglig generationsväxling i den svenska skönlitteraturen, som dessförinnan varit typiskt ångestladdad och skildrat existentiella frågor. Wästbergs författarskap var i stället ungt, konkret och livsbejakande.

Efter studenten 1952 studerade Wästberg i USA och tog vid Harvard University en B.A. 1955. Året därpå tog han fil.kand. i Sverige och 1962 fil.lic. Tillsammans med Hans Göran Franck grundade han den svenska avdelningen av Amnesty 1964, och var ordförande i svenska PEN 1967–1978 och sedan också av den internationella moderorganisationen av PEN 1979–1986 samt 1989–1990.^[1] Wästberg var från 1953 kulturskribent vid Dagens Nyheter, där han 1976–1982 var chefredaktör och kulturchef. Han har också varit verksam i Stockholms skönhetsråd under perioderna1967-1975 (varav 1972-1975 som vice ordförande) och 1983-1998. Vidare har Wästberg suttit i Stockholms stads konstnärsnämnd åren 1970-1975 och 1984-1986, Samfundet S:t Erik 1981-1999 och Uppsala universitets konsistorium 1991-1994. Därtill har han varit juryordförande för Pilotpriset 1985-1996 och sedan 1997 detsamma för Tranströmerpriset. Dessutom har han varit ordförande för Stiftelsen Övralid samt haft en mängd styrelseuppdrag för bland annat Nordiska Afrikainstitutet, Dagens Nyheter och Dramaten. Sedan 1995 är han fil.hedersdoktor vid Stockholms universitet.

Wästberg kom så småningom att representera den grupp författare i Sverige som engagerade sig i tredje världen och vinnlade sig om globala perspektiv, vilket sammanföll med Dag Hammarskjölds framgångar i FN och tv-revolutionen.^[2] En resa företagen som stipendiat till Afrika under 1960-talet blev en vändpunkt, litterärt och politiskt, varefter han i romaner och som journalist skrev om kontinenten och uppbrottet från kolonialismen där. Med sina reportage om apartheid (i bl.a. Sydafrika) deltog han i det svenska opinionsbildandet mot detta system. I detta brukar han föras till samma grupp opinionsbildare som Jan Myrdal och Sara Lidman. Bland hans apartheidkritiska böcker märks reportageböckerna Förbjudet område (1960) och På svarta listan (1960).^[3] Han gav på 1960-talet också ut en antologi med afrikansk litteratur, Afrika berättar.

Wästberg är även en av de så kallade stockholmsskildrarna, samman med Per Anders Fogelström. Till skillnad från Fogelströms romaner, som räknas till proletärlitteraturen, utspelas Wästbergs romaner i den högre medelklassen. Bland Wästbergs stockholmsromaner märks Halva kungariket (1955) och den så kallade "Luftburen"-trilogin: Vattenslottet (1968), Luftburen (1969) och Jordmånen (1972).^[3] Åren 1986–93 kom en kvartett romaner om ”kärlekens olika ansikten”, med kabinettssekreteraren Johan Fredrik Victorin som huvudgestalt i Stockholm, Kamerun, Europa, med hans släkting Wilhelm Knutson hundra år tidigare som parallellt öde att utforska och dokumentera samt med de olika elementen som poetiskt tema: Eldens skugga (1986), Bergets källa (1987), Ljusets hjärta (1991), Vindens låga (1993). Han utsågs 1995 till hedersdoktor vid Stockholms universitet.^[4]

År 1997 utsågs han till ledamot av Svenska Akademien och var under många år ordförande för dess Nobelkommitté.

Tillsammans med författaren Anita Theorell och fotografen Hans Hammarskiöld tilldelades han Augustpriset 2001 i kategorin bästa fackbok för Minnets stigar, en bok om svenska kyrkogårdar. År 2006 började Wästberg ge ut sina memoarer. Under 2010-talet har han varit en flitig kolumnist i Svenska Dagbladet.

Familj

Per Wästberg är son till redaktör Erik Wästberg och Greta, född Hirsch, och är bror till Olle Wästberg. Han har varit gift tre gånger: första gången 1955–1974 med Anna-Lena Wästberg, född Eldh, andra gången 1992–2005 med Anita Theorell och tredje gången sedan 2007 med Sofia Augustdotter Wästberg. Han har även länge sammanlevt med Margareta Ekström och har med henne dottern Johanna Ekström och sonen Jakob Wästberg.^[5]

Bibliografi

Ryberg, Anders (1973). Per Wästbergs skrifter 1943–1973: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7279814. ISBN 91-46-12014-9
Schiöler, Thomas (2003). Per Wästbergs skrifter 1983–2003: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9175860. ISBN 91-46-20266-8

1949 – Pojke med såpbubblor
1952 – Enskilt arbete
1952 – Ett gammalt skuggspel
1955 – Halva kungariket
1957 – Klara
1958 – Arvtagaren
1960 – Förbjudet område
1960 – På svarta listan
1962 – Angola-Moçambique
1962 – Östermalm
1963 – Innan gaslågan slocknade
1963 – Tio atmosfärer
1964 – Hjältarnas uttåg
1964 – Enkel resa
1964 – Ernst och Mimmi
1966 – Kring Sturegatan 38
1967 – En dag på världsmarknaden
1968 – Vattenslottet
1969 – Afrikas moderna litteratur
1969 – Luftburen
1970 – Röda huset
1971 – Carlssons skola 1871–1971
1971 – Humlegårdsmästaren
1972 – Bekanta i familjen
1972 – Jordmånen
1973 – Sommaröarna
1974 – Upplevelsehuset
1976 – Afrika ett uppdrag
1977 – Berättarens ögonblick
1980 – Ett hörntorn vid Riddargatan och andra stockholmsskildringar
1981 – Obestämda artiklar
1982 – Bestämda artiklar
1982 – Tyda stadens tecken
1982 – Tal i Röda rummet
1983 – En avlägsen likhet
1986 – Eldens skuggal
1987 – Bergets källa
1988 – De hoppfulla öarna
1990 – Frusna tillgångar
1990 – Mina hemliga bokmöten
1991 – Ljusets hjärta
1992 – Frukost med Gerard och andra texter
1993 – Vindens låga
1993 – Tal på Övralid 1993
1994 – Alice och Hjördis – två systrar, dagböcker och brev 1885–1964
1994 – Kring Johannes
1995 – I Sydafrika
1995 – Förtöjningar
1996 – Ung mans dagbok
1996 – Lovtal
1997 – Werner Aspenström (inträdestal till Svenska Akademien)
1997 – En ung författares dagbok
1998 – Om Raoul Wallenberg
1998 – Tre rader
1998 – Duvdrottningen och andra berättelser
1999 – Staden under asfalten
1999 – Raderingar
2000 – Edith Whartons hemliga trädgård
2001 – Minnets stigar (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
2001 – Fortifikationer
2002 – Axel Hirsch
2003 – Övergångsställen
2003 – Tio anteckningar om staden
2004 – Tillbaka i tid
2004 – Resa i tysta rum (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
2006 – De hemliga rummen. En memoar
2007 – Vägarna till Afrika. En memoar
2008 – Anders Sparrmans resa
2009 – Nya lovtal
2010 – Hemma i världen. En memoar
2012 – Ute i livet. En memoar (1980–1994)
2013 – Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör
2014 – Erik och Margot. En kärlekshistoria
2015 – Per Wästbergs Stockholm
2015 – Mellanblad
2016 – Det gula pensionatet. En händelselös roman
2020 – Förlupna ord : ur de svarta anteckningsböckerna
2021 – Utsikt från stol 12

Priser och utmärkelser

1964 – Boklotteriets stipendiat
1969 – BMF-plaketten för Luftburen
1979 – Bernspriset
1986 – Gun och Olof Engqvists stipendium
1993 – Övralidspriset
1993 – Wahlström & Widstrands litteraturpris
1995 – Hedersdoktor vid Stockholms universitet.^[4]
1995 – Gerard Bonniers pris
1997 – De Nios Stora Pris
2001 – Augustpriset för Minnets stigar
2001 – Samfundet S:t Eriks plakett
2005 – Litteris et Artibus
2009 – Grand Companion of O.R. Tambo

Referenser

Noter

^ Wästberg, Per i Vem är det 1993
^ Litteraturens historia i Sverige, s. 471
^ [a b] ”Per Erik Wästberg”. Store norske leksikon. http://snl.no/Per_Erik_W%C3%A4stberg. Läst 25 april 2022.
^ [a b] ”Hedersdoktorer”. Stockholms universitet. 11 april 2019. https://www.su.se/ike/om-oss/priser-utm%C3%A4rkelser/hedersdoktorer-1.215351. Läst 28 maj 2020.
^ Åren då allting hände. UNT. Läst 2014-03-22.

Källor

Litteraturens historia i Sverige, Olsson och Algulin, 2:a upplagan, Stockholm 1991, s. 521 ff
Wästberg, Per i Vem är det 1969
Presentation på Svenska akademiens webbplats, sidan läst 10 september 2008

Vidare läsning

Ekström, Johanna (2012). Om man håller sig i solen. Stockholm: Bonnier. Libris 12340028. ISBN 9789100127381
Röster om Per Wästberg: ABF-seminarium 31 januari 2004. Stockholm: ABF. 2004. Libris 9673443. ISBN 91-87980-11-8

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Per Wästberg.
Bilder & media
Per Wästberg i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
Per Wästberg i Libris
Per Wästberg (f. 1933) hos Litteraturbanken

[1] Wästberg, Per i Vem är det 1993

[2] Litteraturens historia i Sverige, s. 471

[SNL-3] [a b] ”Per Erik Wästberg”. Store norske leksikon. http://snl.no/Per_Erik_W%C3%A4stberg. Läst 25 april 2022.

[SU-4] [a b] ”Hedersdoktorer”. Stockholms universitet. 11 april 2019. https://www.su.se/ike/om-oss/priser-utm%C3%A4rkelser/hedersdoktorer-1.215351. Läst 28 maj 2020.

[5] Åren då allting hände. UNT. Läst 2014-03-22.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]