Norrbotten

  1. Hemsida
  2. Svensk Wikipedia
  3. Norrbotten
För andra betydelser, se Norrbotten (olika betydelser).
Ej att förväxla med Nordbotten eller Norrbottens län.

Norrbotten
Landskap
Norrbotten vapen.svg
Sverigekarta-Landskap Norrbotten.svg
Norrbottens läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelNorrland
LänNorrbottens län
StiftLuleå stift
Största sjöMiekojärvi
Högsta punktVitberget (594 m ö.h.)
Yta26 671 km²
Folkmängd195 769 (2019-12-31)[1]
Befolkningstäthet7,34 invånare/km²
LandskapsblommaÅkerbär
Landskapsdjur
Fler symboler...		Lavskrika

Norrbotten är ett landskap i nordostligaste Sverige. Det gränsar i väster till Lappland, i öster till Finland och Bottenviken och i söder till Västerbotten. Landskapet Norrbotten utgör den östra delen av Norrbottens län.

Norrbotten tillkom som ett resultat av att Norrbottens län bröts ut ur Västerbottens län 1810. Länsklyvningen kungjordes den 21 maj 1810. Landskapen Lappland och Västerbotten kom därmed att delas mellan de båda länen. Med tiden började Norrbotten betraktas som ett eget landskap, men uppfattningen att det var en del av Västerbotten levde kvar parallellt åtminstone under första halvan av 1900-talet.

Denna status stärktes 1995 då Norrbotten som sista svenska landskap av statsheraldikern fick ett eget landskapsvapen efter beslut av länsstyrelsen i Norrbottens län.[2]

Som landskap är Norrbotten förhållandevis svagt etablerat. I vardagligt tal används ofta Norrbotten som beteckning på hela länet.

Norrbotten är det enda landskapet i Sverige som varken är ett grevskap eller hertigdöme.

Historia

Tidig historia

När det talas om Norrbotten ur ett historiskt perspektiv åsyftas i allmänhet Norrbottens läns historia. Norrbotten (utom Lappland) har 8 000 bevarade fornlämningar.

Norrbottens stenålder utgör en del av de cirkumpolära skifferkulturerna. Vid nedre loppen av Kalix och Torne älvar och bort mot Kemi älv i Finland (Rovaniemi) framträder en särpräglad stenåldersprovins, kännetecknad av ett tungt, hackliknande redskap, det så kallade norrbottniska redskapet, med okänt användningsområde. Kontakt med yngre kamkeramisk kultur i Finland är trolig. Dessa jägarsamfund, som uppträdde redan omkring 4000 f.Kr., levde på sina håll kvar på stenåldersnivå ända fram till den tid som i Södra Skandinavien utgjorde äldre järnåldern.[3]

Kuströsen från bronsåldern förekommer upp till Nordkalix[förtydliga]; enbart i Lövångers socken känner man till ett 60-tal. Genom landhöjningen befinner de sig numera på ett avsevärt avstånd från havet. Samband med östeuropeiska kulturer kan påvisas, såsom ananjinokulturen vid floden Volga. Tidpunkten för samernas invandring är inte helt klarlagd, men invandringen kan ha skett i övergången mellan brons- och järnålder.[3]

Pollenanalyser av sedimentprover från Arnemark i Piteå socken tyder på att djurhållning introducerades i området under perioden 300–700 e.Kr. och att markerna därefter har brukats kontinuerligt. De första spåren av spannmålsodling i Arnemark uppträder omkring 1325, först i form av vete och därefter råg. Spår av korn finns från omkring 1550. Huruvida denna förändrade markanvändning utfördes av människor som redan var bosatta i området eller av inflyttare är obekant. Arnemark är en så kallad mark-by, en sorts by som vanligtvis anses ha tillkommit genom utflyttning från redan existerande byar närmare kusten, som i Norrbotten ofta anses vara från 1300-talet och framåt. Antingen är teorin om mark-byarna felaktig, eller så tillkom bosättningarna vid kusten mycket tidigare än vad man tidigare trott. I andra studier har sädespollen från perioden 750–950 hittats i två sjöar nära Edefors och det finns även indikationer på permanent odling under perioden 700–800 från Heden.[4]

Under tidig medeltid var övre Norrland såvitt bekant inte befolkat av svenskar, utan av samer, kväner och olika finsktalande folk, från vilka regionerna Lappmarken och Kvänland (Bottenvikens norra kustland) har fått sina namn. Tornedalen utgjorde under tidig medeltid en central mötes- och handelsplats (ett "Birka på Nordkalotten") för bland annat samer, kväner och bjarmer men även för svenska, norska, finska och ryska handelsmän som fraktade pälsverk och fisk söderut.

Under 1300-talet koloniserades och försvenskades landsdelen, och den gamla svenskbygdens nordgräns vid Umeå socken och Bygdeå socken flyttades genom bondekolonisation längre norrut. Kvänerna upphör att nämnas i källor och Pite, Lule och Kalix älvdalar blev försvenskade (även om det finsk-ugriska arvet fortfarande lever kvar i både språk och kultur i länets östra del). Från 1500-talet tog staten fastare kontroll över landsdelen, men det var först under 1800-talet som kolonisationen helt hade genomförts.

Gränsområde

  Västerbottens historiska utbredning

Svenskan var länge ett språk som hörde ämbetsmannaklassen till i stora delar av Norrbotten bortsett från kustområdena. Kustområdena hade tidigt koloniserats av svenskar eftersom man där kunde färdas med båt, men inlandet förblev länge ett närmast oupptäckt och outforskat område. Det blev ett stridsäpple för Sverige, Danmark-Norge, som gjorde anspråk även på områden öster om fjällen, och för Ryssland. Gränsen mellan Sverige och Danmark-Norge reglerades först i och med Strömstadstraktaten.

Ett slags språkgräns gick vid Kalixälven (egentligen den något ostligare och mindre Sangis älv) där man öster om älven talade finska, väster om älven svenska. Naturligtvis förekom det kontakter över älven, finska var lika vanligt umgängesspråk som svenska.

Gränsen mot Finland drogs först 1809. Tidigare hade svenska Västerbotten gått ett stycke in i det som är nuvarande Lapplands län (i republiken Finland), men när Sverige och Ryssland skulle dra sina gränser sattes de efter Torne älv och Muonioälven. Därmed hamnade även stora delar traditionellt finskspråkigt område i Sverige, och Torne älv blev en gränsflod. Som motdrag anlade Sverige staden Haparanda nära den gamla handelsstaden Torneå som man hade mist till den finska sidan och restriktioner och påbud försvårade gränskontakter. När folkskolan gjorde sin entré i Sverige förbjöds finska som umgängesspråk i skolorna tillsammans med de västerbottniska dialekterna (Pite-, Lule- och Kalixmål). Förbudet fanns kvar fram till 1958. I gränsområdet anlades ett stort antal befästningar under de bägge världskrigen. Norrbotten fick ta emot en stor mängd flyktingar i samband med tyskarnas härjningar i Lapplandskriget 1944–1945.

Indelningar

Gränsdragning och tidiga indelningar

Västerbottens län och svenska lappmarken cirka 1796.

Redan på 1300-talet användes beteckningen Norra botten för området på båda sidor om Kvarken och Bottenviken. Från 1400-talet blev det vanligare att skilja mellan Västerbotten och Österbotten. Gränsen mellan Torne och Kemi socknar kom så småningom att också utgöra gräns mellan dessa landskap samt mellan Uppsala och Åbo stift.[5]

Piteå socken bildades på 1320-talet och omkring 1330 Luleå socken och omkring 1340 Torneå socken vilket kan ses som ett första medvetet införlivande av området i det svenska riket. Från denna tid till omkring 1550 hade birkarlarna mer eller mindre monopol på att handla med samerna i rikets nordligaste delar. De delade upp Lappmarken mellan sig i handelsdistrikt, som kom att kallas för Torne, Lule och Pite lappmarker. Dessa områden blev sedan administrativa områden då Gustav Vasa på 1550-talet avskaffade birkarlarnas gynnade ställning och i stället lät egna lappfogdar ta upp skatt direkt av samerna. [6] 1621 bildades så Piteå stad och Luleå stad för att ta vara på områdets handelsmöjlighter.

I anslutning till 1634 års regeringsform kom Västerbotten, då också inkluderande dagens Norrbotten, att tillhöra Norrlands län.[7].

Landskapets västgräns, lappmarksgränsen, fastställdes 1751.[8]

Gränsen mot Finland fastställdes i freden med Ryssland 1809. Sydgränsen etablerades när Norrbottens län bildades 1810.

Indelningar från 1600-talet

socknar 1815

Socknar

Södra Norrbotten

Mellersta-södra Norrbotten

Mellersta-norra Norrbotten

Norra Norrbotten

I landskapet fanns också Piteå stad och Luleå stad från 1621 och med egen rådhusrätt till 1971, Haparanda stad från 1842 och Bodens stad från 1919, dessa två utan egen jurisdiktion.

Län

Landskapet ingår sedan 1810 i Norrbottens län som även omfattar delar av Lappland. Det ingick före dess i Västerbottens län.

Fögderier

Socknarna i hela Norrbotten tillhörde

  • 1720–1728 Västerbottens norra fögderi

Socknarna i södra Norrbotten tillhörde

  • 1728–1810 Västerbottens andra fögderi
  • 1810–1867 Luleå fögderi
  • 1867–1990 Piteå fögderi (dock ej Älvsby socken 1946–1970)
  • 1946–1970 Arvidsjaurs fögderi för Alvsby socken

Socknarna i mellersta Norrbotten tillhörde

  • 1728–1810 Västerbottens tredje fögderi
  • 1810–1946 Luleå fögderi för Råneå, Överkalix, Nederkalix socknar bara till 1827, för Nederluelå socken bara till 1917
  • 1827–1990 Kalix fögderi för socknarna i mellersta-norra Norrbotten dock för Råneå socken ej mellan 1918 och 1946 och efter 1971
  • 1917–1945 Piteå fögderi för Nederluleå socken
  • 1918–1945 Gällivare fögderi för Råneå socken
  • 1946–1990 Bodens fögderi för socknarna i mellersta-södra Norrbotten dock för Nederluleå socken bara till 1970
  • 1971–1990 Luleå fögderi för Nederluleå och Råneå socknar

Socknarna i norra Norrbotten tillhörde

  • 1728–1810 Västerbottens fjärde fögderi
  • 1810–1946 Torneå fögderi för Nedertoneå och Karl Gustavs socknar bara till 1918
  • 1918–1946 Kalix fögderi för Nedertorneå och Karl Gustavs socknar
  • 1946–1990 Haparanda fögderi

Lagsaga, domsagor, tingslag och tingsrätter

Området ingick från 1611 till Norrlands lagsaga när den bildades. 1718-1719 ingick området i Torneå läns lagsaga, för att från 1720 ingå i Ångermanlands och Västerbottens lagsaga tills denna avskaffaades 1849. Först 1671 inrättades häradsrätter i området som då delades in i tingslag och domsagor.[9]

Från 1671 till 1680 tillhörde hela Västerbotten, där då detta område ingick, i en domsaga, Västerbottens domsaga.[10]

Från 1680 till 1820 Västerbottens norra kontrakts domsaga för socknarna i hela Norrbotten med

Från 1821 till 1838 Norrbottens domsaga för socknarna i hela Norrbotten med

Från 1839 till 1877 fanns domsagorna:

Från 1877 till 1970 fanns domsagorna

Från 1971

Kommuner i Norrbottens län 1952–1970

Kommuner 1952 till 1971

Landskapet bestod 1952 till 1971 av följande kommuner:

Kommuner från 1971

Landskapet består sedan 1971 av följande kommuner:

Demografi

Befolkningsutveckling i Norrbotten 1910–2020
år folkmängd
1910[11]
  
 117 545
1920[12]
  
 129 122
1930[13]
  
 138 535
1940[14]
  
 150 423
1950[15]
  
 169 891
1960[16]
  
 178 700
1970[17]
  
 179 391
1980[18]
  
 193 118
1990[19]
  
 196 605
2000[20]
  
 195 336
2010[21]
  
 192 380
2020[22]
  
 195 774
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) via fiwp

Klimat

Norrbotten har ett utpräglat inlandsklimat och påverkas av ostliga vindar från öster. Vintertid kan landskapet ha hela rikets lägsta temperaturer, lokalt ned mot 40 minusgrader. Sommartid kan Norrbotten även ha bland Europas högsta temperaturer delar av sommaren i samband med att varm "rysk stäppvärme" förs in över landskapet.

Norrbotten hyser hela Norrlands värmerekord, vilket lyder på hela 37 °C i Harads den 17 juli 1945.[23]

Geografi

Större tätorter

Följande tätorter hade fler än 10 000 invånare enligt tätortsavgränsningen den 31 december 2010:[24]

  1. Luleå, &&&&&&&&&&046607.&&&&&046 607
  2. Piteå, &&&&&&&&&&022913.&&&&&022 913
  3. Boden, &&&&&&&&&&018277.&&&&&018 277

Tätorter med fler än 1 000 invånare 31 december 2010:[24]

  1. Kalix, &&&&&&&&&&&07312.&&&&&07 312
  2. Älvsbyn, &&&&&&&&&&&04967.&&&&&04 967
  3. Gammelstad, &&&&&&&&&&&04960.&&&&&04 960
  4. Haparanda, &&&&&&&&&&&04856.&&&&&04 856
  5. Bergnäset, &&&&&&&&&&&03648.&&&&&03 648
  6. Sävast, &&&&&&&&&&&03148.&&&&&03 148
  7. Södra Sunderbyn, &&&&&&&&&&&02977.&&&&&02 977
  8. Bergsviken, &&&&&&&&&&&02283.&&&&&02 283
  9. Pajala, &&&&&&&&&&&01958.&&&&&01 958
  10. Övertorneå, &&&&&&&&&&&01918.&&&&&01 918
  11. Råneå, &&&&&&&&&&&01912.&&&&&01 912
  12. Rosvik, &&&&&&&&&&&01735.&&&&&01 735
  13. Marielund, &&&&&&&&&&&01726.&&&&&01 726
  14. Norrfjärden, &&&&&&&&&&&01362.&&&&&01 362
  15. Hortlax, &&&&&&&&&&&01248.&&&&&01 248
  16. Roknäs, &&&&&&&&&&&01238.&&&&&01 238
  17. Töre, &&&&&&&&&&&01146.&&&&&01 146
  18. Rolfs, &&&&&&&&&&&01116.&&&&&01 116

Andra orter:

Sjöar i Norrbotten

Vattendrag

Bibliografier

Se även

Källor

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2019”. Statistiska centralbyrån. 19 mars 2020. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--forsamling-landskap-och-stad/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2019/. Läst 27 mars 2020. 
  2. ^ ”Vapen för landskapet Norrbotten”. Arkiverad från originalet den 11 april 2007. https://web.archive.org/web/20070411051344/http://www.bd.lst.se/publishedObjects/10000502/ombd.pdf. Läst 12 juni 2021. 
  3. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1978
  4. ^ Hörnberg, Greger; Josefsson, Torbjörn; Liedgren, Lars (2014). ”Revealing the cultivation history of northernmost Sweden: Evidence from pollen records”. The Holocene 24 (3): sid. 318–326. doi:10.1177/0959683613518596. 
  5. ^ Ahnlund, Nils (1942). ”Landskap och län i Norrland: en historisk-administrativ översikt”. Ymer. 
  6. ^ Almquist, Joh. Ax. (1919). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523–1630 med särskild hänsyn till den kamerala indelningen. Andra delen, häft 1. Meddel. från Riksarkivet 2:6. Riksarkivet. sid. 332. http://www.lenvik-museum.no/meny5/Samisk%20historie/Almquist_Lokalfoervaltningen.pdf  Arkiverad 23 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Ahlberg, Nils (2005) (PDF). Stadsgrundningar och planförändringar: svensk stadsplanering 1521-1721. Kartor. Acta Universitatis agriculturae Sueciae, 1652-6880 ; 2005:94. Uppsala: Department of Landscape Planning, Swedish University of Agricultural Sciences. sid. 429. Libris 9976763. ISBN 91-576-6993-7 (hela verket). http://epsilon.slu.se/200594-2.pdf [död länk]
  8. ^ Göthe, Gustaf (1929). Om Umeå lappmarks svenska kolonisation från mitten av 1500-talet till omkr. 1750.. sid. 451–484 
  9. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 420 
  10. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 435 
  11. ^ ”I. Areal och folkmängd för särskilda förvaltningsområden” (PDF). Folkräkningen den 31 december 1910. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1910_1.pdf. Läst 15 december 2012. 
  12. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1921” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1921.pdf. Läst 15 december 2012. 
  13. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1930” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1930.pdf. Läst 15 december 2012. 
  14. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1940” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1940.pdf. Läst 15 december 2012. 
  15. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1950” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1950.pdf. Läst 15 december 2012. 
  16. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1960” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1960.pdf. Läst 15 december 2012. 
  17. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1970” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1970.pdf. Läst 15 december 2012. 
  18. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1981” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1981.pdf. Läst 15 december 2012. 
  19. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1992” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1992.pdf. Läst 15 december 2012. 
  20. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 2002” (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-2002.pdf. Läst 15 december 2012. 
  21. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2010”. Statistiska centralbyrån. 9 maj 2012. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____333557.aspx. Läst 15 december 2012. 
  22. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2020” (på (svenska)). Statistiska centralbyrån. 14 mars 2021. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--forsamling-landskap-och-stad/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2020/. Läst 20 maj 2021. 
  23. ^ http://www.smhi.se/content/1/c6/01/84/66/attatchments/s10_okt07.pdf[död länk]
  24. ^ [a b] SCB; Statistiska meddelanden, Tätorter 2010 (pdf-fil) Arkiverad 16 juni 2011 på WebCite Folkmängd 31 december 2010. Läst 8 augusti 2011.

Externa länkar

v • r
Sveriges landskap
GötalandSveriges riksvapen
Norrland
Svealand

Information

Het artikel Norrbotten in de Zweedse Wikipedia nam de volgende plaatsen in de lokale ranglijst van populariteit in beslag:

Om sidan

Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=4250