Nord Stream

Nord Stream (tidigare den nordeuropeiska gasledningen eller NEGP^[1], Östersjöledningen, ryska: Северный поток, Nordströmmen) är en naturgasledning mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön.

Nord Stream består av två parallella stålrör för naturgastransport med omkring 120 centimeters diameter som har lagts på botten av Östersjön och Finska viken. Gastrycket i ledningen varierar men uppgår som högst till 220 bar (22 MPa).^[2] Varje rör är dimensionerat för att transportera 27,5 miljarder m³ gas per år vilket tillsammans motsvarar 590 TWh energi.^[3][4] Som jämförelse var Sveriges årliga energitillförsel 2016–2018 ca 560 TWh.^[5]

Nord Stream 1

Nord Stream består av två parallella stålrör för naturgastransport som har lagts på botten av Östersjön, inklusive Finska viken.

Totala längden per ledning är 1220 kilometer. Gasledningen har anlagts av konsortiet Nord Stream, vars ägare är ryska Gazprom 51%, tyska Wintershall Holding 15,5%, tyska E.ON Ruhrgas 15,5%, holländska Gasunie 9% samt franska GDF Suez 9%.^[6]

Byggstart och invigning

I Sveriges ekonomiska zon lades de första rören ner 6 april 2010 och officiell start av bygget skedde 9 april 2010 i närvaro av den ryska presidenten Dmitrij Medvedev och EU:s energikommissionär Günther Oettinger.^[7] Projektets miljökontrollrapport för 2010 visar att det inte orsakat någon oförutsedd miljöpåverkan.^[8]

Den första ledningen invigdes 8 november 2011 i Lubmin, Tyskland, i närvaro av Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Rysslands president Dmitrij Medvedev, EU-kommissionär Günther Oettinger, Frankrikes premiärminister François Fillon och Nederländernas premiärminister Mark Rutte.^[9][10][11]

Bakgrund

Den första ledningen Nordstream I invigdes 8 november 2011 i Lubmin, Tyskland, i närvaro av förbundskansler Angela Merkel, president Dmitrij Medvedev, EU-kommissionär Günther Oettinger, premiärminister François Fillon och premiärminister Mark Rutte.

Naturgas står för en fjärdedel av världens totala energianvändning och de kommersiellt utvinnbara reserverna beräknas räcka 63 år med dagens användning, teknik och priser. 31% av reserverna finns i de gamla Sovjetrepublikerna.^[12]

De största naturgasfyndigheterna i Ryssland finns koncentrerade på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Den ryska naturgasproducenten Gazprom har planerat omfattande projektering och utvinning där. Nord Stream-ledningen syftar till att leda naturgas från Jamal-fälten för export till Västeuropa.

Ryssland planerade tillsammans med Italien, Grekland, Serbien och Bulgarien också en naturgasledning under Svarta havet i sydöstra Europa, South Stream.^[13] Ledningen var planerad att dras från den ryska Svarthavskusten, tvärs över Svarta havet på dess botten till en hamn i Bulgarien. På så vis skulle Ryssland ha kunnat exportera stora mängder naturgas till södra Europa, utan transitavgifter till Ukraina och Turkiet. Istället byggde man Turkstream, som stod klart 2020.^[14]

Ansökan om att dra ledningen

Sträckningen går förbi flera av Östersjöns biologiskt viktiga områden och frågan om ledningen har skapat debatt. Ledningen passerar Rysslands, Danmarks och Tysklands territorialvatten samt de ekonomiska zonerna för Sverige och Finland. Därtill påverkas indirekt övriga Östersjöländer. Av ledningens hela längd går drygt 500 kilometer i svensk ekonomisk zon.

Nord Stream lämnade i december 2007 in en ansökan om att få bygga gasledningen genom Sveriges ekonomiska zon. Den svenska regeringen svarade i februari 2008 att ansökan var ofullständig i fråga om framför allt miljökonsekvensbeskrivning och alternativ till dragning genom Östersjön och begärde kompletteringar.^[15][16][17] Bolaget lämnade in en omarbetad ansökan i oktober 2008.^[18] Den svenska regeringen lämnade sitt tillstånd 2009-11-05, liksom den finländska regeringen samma dag.^[19][20][21] Sveriges miljöminister Andreas Carlgren framhöll vid beslutet att:

Nu finns flera villkor och åtaganden från bolaget för att säkra bl.a. Östersjöns miljö, fisket och sjöfarten. Påverkan på miljön i Östersjön är enligt de nationella myndigheterna ytterst begränsad och detta under en kort tid i samband med anläggningsarbetet. Regeringen bedömer därmed att den sökta sträckningen är förenlig med Sveriges förpliktelse att skydda och bevara den marina miljön.^[22]

Läggandet av rörledningen

Två av 200 000 rör på naturgasledningen Nord Stream svetsas ihop på det italienska fartyget Castoro Sei 2011.

Den del av Nord Stream som är utlagd på Östersjöns botten består av 200 000 ihopsvetsade rördelar. Ledningen går från Viborg i Ryssland till Greifswald i Tyskland. Många fartyg och aktörer deltog i byggandet av ledningen, men mest arbete utfördes på fartyget Castoro Sei, som tillhör det italienska företaget Saipem.^[23]

Nord Stream 2

Ytterligare två gasledningsrör kallat "Nord Stream 2", på sammanlagt 2 460 km för fördubblad årlig kapacitet till totalt 110 miljarder kubikmeter gas och cirka 1 200  TWh energi, är under anläggning i Östersjön parallellt med nuvarande.^[24] Arbetet fortsatte in på svenskt vatten i december 2018.^[25]

EU:s kommissionär för klimat och energi Miguel Arias Cañete uttryckte vid en debatt i Europaparlamentet 2016 att han såg projektet som riskabelt. Tidigare samma år skrev ledare för nio EU-länder (Tjeckien, Ungern, Polen, Slovakien, Rumänien, Estland, Lettland, Litauen och Kroatien) ett öppet brev till Europeiska kommissionens ordförandes ordförande, Jean-Claude Juncker där de avrådde från Nord Stream 2.^[26]

Sanktioner

Med endast 160 km kvar att färdigställa införde USA sanktioner mot Nord stream II i december 2019.

Det schweiziska företaget Nord Stream 2 AG som byggde gasledningen från Ryssland till Tyskland begärdes i mars 2022 att försättas i konkurs. Orsaken är de ekonomiska bekymmer som blivit en följd av sanktioner mot Ryssland efter angreppen mot Ukraina.^[27]

Idrifttagande

I september 2021 var rörledningen Nord Stream II tekniskt klar att tas i drift, men tillstånd från tyska myndigheter hade ännu inte lämnats. I samband med krisen i februari 2022 beträffande upptrappning mot en rysk invasion i Ukraina och det ryska erkännandet av utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk meddelade Tyskland att processen för licensiering pausats.^[28]

Sabotage

Tisdagen 27 september 2022 upptäcktes gasläckage från Nord Stream 1 och 2 i närheten av Bornholm,^[29] varav en av tre läckor i svensk ekonomisk zon. Då explosioner registrerats av seismologer vid SNSN, ansågs läckorna vara orsakade av "medvetna handlingar".^[30] I och med att det skedde inom dansk och svensk ekonomisk zon, gjorde respektive regering uttalanden om säkerhetsläget där de konstaterade att hotbilden mot länderna inte bedömdes ha ökat.^[31][32] Samma dag inledde bland annat försvarsmakten, SÄPO, polismyndigheten och sjöfartsverket i samverkan med utländska myndigheter ett omfattande utredningsarbete. Dagen därpå, den 29 september, tog SÄPO över den av polismyndigheten inledda förundersökningen om misstänkt grovt sabotage, då handlingarna delvis misstänks vara riktade mot svenska intressen, och det inte kunnat uteslutas att främmande makt legat bakom dem.^[33]

Källor

• Hans von Knorring: Den rysk-tyska gasledningen. S.11-18. I: Internationella studier : IS / Utrikespolitiska institutet. 2007. Nr 1

Noter