Nobels fredspris

Nobels fredspris
Beskrivning	Fredspris
Utdelare	Norska Nobelkommittén
Plats	Oslo
Land	Norge
Första utdelning	1901
Återkommande	Årligen
Tidpunkt	10 december

Nobels fredspris är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente.

Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser".^[1] Dessutom gällde dessa förutsättningar vad som gjorts under det gångna året. Detta frångicks dock av praktiska skäl av Nobelkommittén redan från början.

Beskrivning

Prisvinnarna 2007, Al Gore och representanten för FN:s klimatpanel Rajendra Pachauri, på balkongen på Grand Hotel i Oslo.

Henri Dunant delade det första fredspriset med...

...Frédéric Passy.

1905: Bertha von Suttner

Internationella rödakorskommittén har tilldelats fredspriset tre gånger – 1917, 1944 och 1963.

1922: Fridtjof Nansen (t.v.) Kung Haakon VII och kronprins Olav.

1935: Carl von Ossietzky (t.v).

1953: George C. Marshall

1964: Martin Luther King.

Priset till Willy Brandt 1971.

1979: Moder Teresa

FN-organ och personer knutna till FN har tilldelats fredspris 1945, 1951, 1961, 1981, 1982, 1988, 2001 och 2007.

1993: F.W. de Klerk och Nelson Mandela.

2003: Shirin Ebadi.

2006: Mohammad Yunus.

2008: Martti Ahtisaari (t.h.).

Barack Obama 2009

Tawakkul Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf vid prisutdelningen 2011.

Det är inte klarlagt varför Alfred Nobel ville att fredspriset skulle administreras av Norge, som vid tiden för Nobels död var i union med Sverige. Den norska nobelkommittén menar att en anledning kan ha varit att Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpade att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder.^[2]

Pristagare utses i mitten av oktober av Norska Nobelkommittén som består av fem ledamöter utsedda av det Norska Stortinget. Till skillnad från övriga nobelpris kan även organisationer, och inte bara personer, tilldelas fredspriset.^[3] Prisceremonin äger rum i rådhuset i Oslo den 10 december. Det är det enda nobelpris som delas ut i Oslo; de övriga prisen delas ut samma dag i Stockholm. Priset har delats ut sedan 1901. Ett längre uppehåll gjordes 1939–1943 på grund av andra världskriget och Nazitysklands ockupation av Norge.

Sammanlagt har 106 personer och 24 organisationer fått priset, och 32 gånger har två eller fler personer delat priset. Totalt har 12 kvinnor tilldelats fredspriset. Den yngsta pristagaren är Malala Yousafzai som var 17 år när hon 2014 mottog priset. Den äldsta pristagaren är Józef Rotblat var 87 år när han 1995 tilldelades Nobels fredspris.^[4]

Kontroverser och kritik

När tysken Carl von Ossietzky erhöll priset 1935 förvägrades han, av den nazityska regeringen, att lämna koncentrationslägret som han befann sig i. Året därefter förbjöd Nazitysklands regim tyskar att ta emot Nobelpriset.^[5]

Då fredspriset ofta gäller insatser som kan vara mer politiska till sin natur har valet av pristagare tenderat att bli omstritt oftare än fallet med de vetenskapliga nobelprisen. Kritik har gällt dem som erhållit priset såväl som personer som inte erhållit priset. Några kritiska exempel är: Henry Kissinger 1973^[6], Yassir Arafat, Yitzak Rabin och Shimon Peres 1994^[7], Al Gore 2007^{[8] [9]}, Jimmy Carter 2002 och Barack Obama 2009 ^[10] och Europeiska unionen 2012.

Då ingen pristagare kan sägas ha medverkat till att stående arméer minskats eller avvecklats, har priset mer blivit en prestigesak som också ges ut till personer vars gärningar kan förväntas bli av fredligt slag. t.ex. USA:s fd president Barack Obama. Skarp kritik har från olika håll inte sällan framförts mot norska Nobelkommitténs val av pristagare, till exempel i böcker som Nobels Fredspris: Visionen som försvann av Fredrik S. Heffermehl, 2011.^[11]

Det nyare svenska humanitära priset Right Livelihood Award erbjöds före sitt instiftande Nobelkommittén som ett komplement avsett för de många individer och grupper, som verkar för en fredlig, human utveckling mer i det tysta och lokalt, men avvisades och blev i stället ett fristående pris, utdelat dagen före nobelprisen och ibland benämnt som ett "alternativt nobelpris".

Nominering

För att erhålla fredspriset måste personen eller organisationen i fråga bli nominerad av en kvalificerad nominerare.^[12]

• Medlemmar av nationella församlingar och nationella regeringar (regeringsmedlemmar / ministrar) i suveräna stater samt nuvarande statschefer.
• Medlem i den internationella domstolen i Haag (engelska: The International Court of Justice in The Hague) samt permanenta skiljedomstolen (engelska: The Permanent Court of Arbitration in The Hague).
• Medlem av Institut de Droit international (även kallat Folkrättsinstitutet).
• Medlem i det internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (engelska: Executive Committee of the international board of the Women’s International League for Peace and Freedom).
• Universitetsprofessorer, professor emeritus och så kallade associate professors (nordamerikansk akademisk titel) i historia, juridik, filosofi, teologi, religion och samhällsvetenskap.
• Person som tidigare mottagit Nobels fredspris.
• Medlem i styrelsen av organisationer som tidigare mottagit Nobels fredspris.
• Nuvarande och tidigare medlemmar i den norska nobelkommittén.
• Tidigare rådgivare åt den norska nobelkommittén.

Fredspriskonserten

Den norska fredspriskonserten debuterade 1994 och har sedan dess ägt rum en dag efter prisutdelningen i arenan Oslo Spektrum. Konserten har alltid varit uppmärksammad på grund av de årligen inbjudna fredsambassadörerna/värdarna och mångfalden av internationella musikaliska artister.

Kronologisk lista över pristagare

Referenser

Fotnoter

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nobels fredspris.
  Bilder & media
• Komplett lista över fredsprismottagare, kronologisk
• Norska Nobelinstitutets officiella webbplats (engelska) (bokmål)
• Worldwide critcism of Nobel peace awards Publicerad 18 oktober 1973 i The Times

v • r Nobelpriset Organisation Nobelstiftelsen Prisutdelande institutioner Kungliga Vetenskapsakademien · Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet · Svenska Akademien · Norska Nobelkommittén Nobelkommittéer Fysik · Kemi · Fysiologi eller medicin · Litteratur · Fred · Ekonomi* Priser Fysik · Kemi · Fysiologi eller medicin · Litteratur · Fred · Ekonomi* Pristagare Efter pris Fysik · Kemi · Fysiologi eller medicin · Litteratur · Fred · Ekonomi* Efter nationalitet Argentinska  · Svenska Firande Stockholm Nobelbanketten (Lista över menyer) · Nobelpriskonserten · Nobelservisen · Nobel Nightcap Oslo Fredspriskonserten Se även Alfred Nobel · 6032 Nobel · Nobelbiblioteket · Nobelcenter · Nobel Forum · Nobel Prize Museum · Nobelpalatset · Nobelstiftelsens hus · Nobel Week Dialogue

v • r Mottagare av Nobels fredspris 1901–1925 Dunant / Passy (1901) · Ducommun / Gobat (1902) · Cremer (1903) · Institut de droit international (1904) · Suttner (1905) · Roosevelt (1906) · Moneta / Renault (1907) · Arnoldson / Bajer (1908) · Beernaert / Estournelles de Constant (1909) · International Peace Bureau (1910) · Asser / Fried (1911) · Root (1912) · La Fontaine (1913) · Internationella Rödakorskommittén (1917) · Wilson (1919) · Bourgeois (1920) · Branting / Lange (1921) · Nansen (1922) · Chamberlain / Dawes (1925) 1926–1950 Briand / Stresemann (1926) · Buisson / Quidde (1927) · Kellogg (1929) · Söderblom (1930) · Addams / Butler (1931) · Angell (1933) · Henderson (1934) · Ossietzky (1935) · Lamas (1936) · Cecil (1937) · Nansenbyrån (1938) · Internationella Rödakorskommittén (1944) · Hull (1945) · Balch / Mott (1946) · Kväkarna (1947) · Orr (1949) · Bunche (1950) 1951–1975 Jouhaux (1951) · Schweitzer (1952) · Marshall (1953) · FN:s flyktingkommissariat (1954) · Pearson (1957) · Pire (1958) · Noel-Baker (1959) · Lutuli (1960) · Hammarskjöld (1961) · Pauling (1962) · Internationella Rödakorskommittén (1963) · King (1964) · UNICEF (1965) · Cassin (1968) · Internationella arbetsorganisationen (1969) · Borlaug (1970) · Brandt (1971) · Kissinger / Le (1973) · MacBride / Sato (1974) · Sacharov (1975) 1976–2000 Williams / Corrigan (1976) · AI (1977) · Sadat / Begin (1978) · Moder Teresa (1979) · Esquivel (1980) · FN:s flyktingkommissariat (1981) · Myrdal / García Robles (1982) · Wałęsa (1983) · Tutu (1984) · Internationella läkarrörelsen mot kärnvapen (1985) · Wiesel (1986) · Arias (1987) · FN:s fredsbevarande styrkor (1988) · Dalai lama (1989) · Gorbatjov (1990) · Suu Kyi (1991) · Menchú (1992) · Mandela / de Klerk (1993) · Arafat / Peres / Rabin (1994) · Rotblat / Pugwashrörelsen (1995) · Belo / Ramos-Horta (1996) · International Campaign to Ban Landmines / J. Williams (1997) · Hume / Trimble (1998) · Läkare utan gränser (1999) · Kim (2000) 2001–nutid FN / Kofi Annan (2001) · Carter (2002) · Ebadi (2003) · Maathai (2004) · Internationella atomenergiorganet / ElBaradei (2005) · Grameen Bank / Yunus (2006) · Gore / FN:s klimatpanel (2007) · Ahtisaari (2008) · Obama (2009) · Xiaobo (2010)  · Sirleaf / Gbowee / Karman (2011) · Europeiska unionen (2012) · Organisationen för förbud mot kemiska vapen (2013) · Yousafzai / Satyarthi (2014) · Tunisiens nationella dialogkvartett (2015) · Santos (2016) · International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (2017) · Mukwege / Murad (2018) · Ahmed (2019) · Världslivsmedelsprogrammet (2020)