Mikojan-Gurevitj MiG-29 | |
MiG-29 från tyska Luftwaffe, 2002. | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Jaktflygplan |
Besättning | 1 |
Första flygning | 6 oktober 1977 |
I aktiv tjänst | 1982-[1] |
Ursprung | Sovjetunionen |
Tillverkare | Mikojan-Gurevitj |
Antal tillverkade | 1 600+ (dec-2014)[2] |
Data | |
Längd | 17,37 meter |
Spännvidd | 11,4 meter |
Höjd | 4,73 meter |
Vingyta | 38 m² |
Tomvikt | 11 000 kg |
Max. startvikt | 21 000 kg |
Motor(er) | 2 × Klimov RD-33K |
Dragkraft | 2 × 86,4 kN |
Prestanda | |
Max. hastighet | 2 445 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 700 km |
Transporträckvidd | 2 900 km |
Max. flyghöjd | 20-22 km (UB)[3] |
Stigförmåga | 330 m/s |
Dragkraft/vikt: | 1,09:1 (UB) |
Vingbelastning | 442 kg/m² |
Beväpning | |
Vapenbalkar | 6 |
Beväpning | 1 × 30 mm GSj-30-1 kanon med 150 skott |
Bomber | FAB 500-M62, FAB-1000, TN-100 |
Robotar | Molniya R-60, Vympel R-27, Vympel R-73, Zvezda Ch-25, Vympel Ch-29 |
Raketer | S-24 |
Elektronik | |
Radar | Phazotron N-109 radar |
Ritning | |
Mikojan-Gurevitj MiG-29 (NATO-rapporteringsnamn Fulcrum-A, ung. engelsk betydelse "stödpunkt för hävstång") är ett sovjetiskt (senare ryskt) jaktplan. Vid sin tillkomst var MiG-29 ett tredje generationens stridsflygplan, men uppgraderingar sedan dess har gjort att typen fortfarande är relativt aktuell och fortfarande ( 2020-talet) används runt om i världen. De senaste varianterna benämns vanligen vara av den 4:e eller 4½ generationen (i likhet med till exempel Eurofighter, Rafale och Gripen). MiG-29 har rönt förhållandevis stor framgång på exportmarknaden.
I slutet av 1960-talet började USA utveckla ett nytt jakt/attackplan FX, som senare namngavs F-15.
Sovjetunionen tog detta nya hot på mycket stort allvar och snart stod det klart att inget av Sovjets dåvarande stridsflygplan kunde mäta sig med denna nya typ av plan.
Då beslutades att ett nytt stridsflygplan skulle utvecklas. Programmet fick namnet Perspektivnyi Frontovoi Istrebitel (ungefär "avancerat front-jaktplan"). Det nya planet skulle få mycket bra prestanda som jaktflyg, kunna bära tunga vapenlaster samt kunna nå hastigheter över Mach 2.
Utvecklingen av det nya planet började som ett samarbete mellan flygplanstillverkarna Mikojan och Suchoj. År 1971 hade dock de förväntade kostnaderna för det nya stridsflygplanet blivit alldeles för hög och beslutet blev att satsa på två olika plan istället - ett tungt och ett lättare taktiskt jaktplan. Det förstnämnda kom att utvecklas vidare till Su-27 och det sistnämnda till MiG-29.
Den första flygningen med MiG-29 skedde i oktober 1977 och trots flera haverier under de första teståren togs de första planen i tjänst hos det sovjetiska flygvapnet år 1982.
I oktober 2008 stoppade Ryssland tillfälligt allt flygande med MiG-29. Detta efter att ett plan tappat en del av bakpartiet under en övning i östra Sibirien.[4]
MiG-29 har exporterats till 39 länder och några exempel är Armenien, Östtyskland, Indien, Iran, Tjeckoslovakien, Irak, Polen, Ungern, Kuba, Serbien, Syrien och Peru. Utöver detta finns planet i de flesta länder som tillhörde Sovjetblocket.
I december 2019 tecknade Bulgarien avtal med Ryssland om motorunderhåll på 10 MiG-29 för 818 100 euro. Bulgarien har 19 MiG-29 varav 15 (12A+3UB) planeras att användas till år 2029.[5]
I juli 2020 tecknade Indien kontrakt på köp av 33 MiG-29 med större uppgraderingar för 2,4 miljarder dollar.[6][7]
I oktober 2020 skrev tidningen ThePrint att Indien avsåg köpa 21 MiG-29 med de senaste uppgraderingarna, för att komplettera de nuvarande 54 (tre divisioner). Det angavs att målet är att utöka från dagens 30 till totalt 42 skvadroner av flera olika modeller, med delmål 36-37 skvadroner om cirka 10 år.[8]
I november 2020 angav Forbes att Ryssland har 98 aktiva MiG-29S, samt beställningar på ytterligare 50 MiG-29SMT.[9]
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-03-24 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=171746