Little Richard
| Little Richard | |
 Little Richard 2007. | |
| Födelsenamn | Richard Wayne Penniman |
|---|---|
| Född | 5 december 1932 Macon, Georgia |
| Död | 9 maj 2020 (87 år) Tullahoma, Tennessee |
| Bakgrund |  USA |
| Genrer | Rock'n'roll, R&B, gospel, soul |
| Roll | Musiker, låtskrivare |
| Instrument | Sång, piano, keyboard, orgel, gitarr, tamburin, saxofon |
| År som aktiv | 1947–2013 |
| Skivbolag | RCA, MCA, Warner Bros., Specialty, Atlantic, Elektra, Mercury, Vee-Jay, Okeh, Reprise, Epic |
| Artistsamarbeten | Jerry Lee Lewis, Pat Boone, Elvis Presley |
Richard Wayne Penniman, mer känd under sitt artistnamn Little Richard, född 5 december 1932 i Macon, Georgia, död 9 maj 2020[1][2] i Tullahoma, Tennessee,[3] var en amerikansk rockartist, sångare och pianist. Little Richard har gett sig själv epitetet "arkitekten bakom rock'n'roll". Han var på 1950-talet en av de stora stilbildarna inom rock'n'rollen med sin explosiva musik och sin personlighet. Little Richard invaldes i Rock and Roll Hall of Fame under det första intagningsåret 1986.[4]
Biografi
Uppväxt
Little Richards uppväxt präglades av kyrkobesök där han tog del av gospelmusiken. Denna stil skulle visa sig prägla hans karriär: gospelinfluensen märks tydligt i de hits han spelat in under åren.
Karriär
1955 släppte han låten Tutti Frutti. Han och bandet The Upsetters roade sig med att avsluta varje framträdande med låten. När den skulle spelas in på skiva ändrades en del av texten, eftersom den innehöll anspelningar på homosexualitet.[källa behövs] Joe Lubin var också med och skrev det som är den nuvarande texten i Tutti Frutti. Coverversioner har gjorts av bl.a. Elvis Presley, Carl Perkins, Pat Boone samt Jerry Williams.
1956-1957 kom inspelningar som Lucille, Long Tall Sally och Good Golly Miss Molly. Även dessa blev stilbildande för rock'n'rollens sound, och flera covers har gjorts. Long Tall Sally spelades senare in av Beatles.
Efter att ha gjort sig känd drog sig Little Richard tillbaka för att predika. 1964 gjorde han comeback med låten Bama-Lama-Bama-Lou. Denna låt blev dock inte lika uppskattad, på grund av den musikmässiga förändring som hade skett. Brittiska grupper som Beatles, Rolling Stones och The Animals, hade blivit kända. Notabelt är att Jimi Hendrix medverkade i The Upsetters som gitarrist i bland annat Bama-Lama-Bama-Lou. Några år senare fick han sparken av Little Richard efter att ha missat en buss under pågående turné.
Little Richard fortsatte att uppträda och spela in, om än i mindre utsträckning än under de stora framgångsåren. Bland annat märks en cover på Otis Reddings sista och mest kända hit, (Sittin' On) The Dock of the Bay. Otis Redding hade postuma framgångar med denna inspelning. Redding omkom i en flygplansolycka strax efter att låten spelats in.
I långfilmen om Pennimans liv, The Little Richard Story, spelar Leon rollen som Penniman. l
Referenser
- ^ ”Rocklegenden är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/BR9nXv. Läst 9 maj 2020.
- ^ ”Rockmusikern Little Richard död”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/rockmusikern-little-richard-dod/. Läst 9 maj 2020.
- ^ Weiner, Tim (9 maj 2020). ”Little Richard, Flamboyant Wild Man of Rock ’n’ Roll, Dies at 87” (på engelska). The New York Times. https://www.nytimes.com/2020/05/09/arts/music/little-richard-dead.html. Läst 12 maj 2020.
- ^ Rock and Roll Hall of Fame – Little Richard
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Little Richard.- Little Richard biografi i the Encyclopaedia Britannica
- Little Richard på Myspace
- Diskografi på Discogs
|
Om sidan
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=13314