Lista över politiska partier i Sverige

	Svensk politik
Riksdagspartier
	Centerpartiet (C)
	Kristdemokraterna (KD)
	Liberalerna (L)
	Miljöpartiet (MP)
	Moderaterna (M)
	Socialdemokraterna (S)
	Sverigedemokraterna (SD)
	Vänsterpartiet (V)
Historik och val
Politikområden
	Alkoholpolitik
	Arbetsmarknadspolitik
	Bostadspolitik
	Ekonomisk politik
	Asyl- och invandringspolitik
	Jordbrukspolitik
	Kulturpolitik
	Kärnkraftspolitik
	Sjukvårdspolitik
	Utbildningspolitik
	Utrikespolitik
Massmedia
	Svensk press
	Television i Sverige

Detta är en lista över politiska partier i Sverige. Här räknas upp både nu existerande partier, partier från den svenska historien, partier inom rikspolitiken och sådana som endast verkar regionalt eller lokalt. Mer information om Sveriges politik står att läsa i artikeln politik i Sverige.

Rikspartier

Registrerad partibeteckning för riksdagsval gäller även för val till Europaparlamentet, alla regionala och lokala val i hela landet.

Partier med mandat i

Se även: Riksdagspartiernas medlemsutveckling

Politiskt parti			Politik			Medlemmar
Namn		Förkortning	Partiordförande	Position	Ideologi	Sveriges riksdag	Kommunfullmäktige	Europaparlamentet
	Socialdemokraterna	S	Magdalena Andersson	center-vänster	socialdemokrati, demokratisk socialism	100 / 349	3 752 / 12 700	5 / 21
	Moderaterna	M	Ulf Kristersson	center-höger	liberalkonservatism, marknadsliberalism	70 / 349	2 396 / 12 700	4 / 21
	Sverigedemokraterna	SD	Jimmie Åkesson	höger	nationalkonservatism, högerpopulism	62 / 349	1 806 / 12 700	3 / 21
	Centerpartiet	C	Annie Lööf	center	nordiska agrarpartier, socialliberalism	31 / 349	1 603 / 12 700	2 / 21
	Vänsterpartiet	V	Nooshi Dadgostar	vänster	socialism, euroskepticism	28 / 349	808 / 12 700	1 / 21
	Kristdemokraterna	KD	Ebba Busch	center-höger	kristdemokrati, socialkonservatism	22 / 349	676 / 12 700	2 / 21
	Liberalerna	L	Johan Pehrson	center-höger	liberalism, klassisk liberalism	20 / 349	689 / 12 700	1 / 21
	Miljöpartiet	MP	Per Bolund Märta Stenevi	center-vänster	grön ideologi, feminism	16 / 349	316 / 12 700	3 / 21

Övriga partier som kandiderar i riksdagsval

Registrerade partibeteckningar för riksdagsvalet 2018^[1]

Alternativ för Sverige (AFS)
Direktdemokraterna (DD)
Djurens parti (DjuP)
Enhet (ENH)
Europeiska arbetarpartiet (EAP)
Feministiskt initiativ (FI)
Högerpartiet de konservativa
Initiativet (IN)
Klassiskt liberala partiet (KLP)
Kommunistiska Partiet (K)
Kristna Värdepartiet (KV)
Landsbygdspartiet oberoende (LPo)
Majspartiet^[2] (MAJS)
Medborgerlig Samling (MED)
Nordiska motståndsrörelsen (NMR)
Partiet Vändpunkt registrerat men det deltog ej
Piratpartiet (PP)
Rättvisepartiet Socialisterna (RS)
Sjöbopartiet (SJP)
Skånepartiet (SKÅ)
Sociala Partiet (SP) (senare Gula västarna (GV)^[3])
Socialistiska Partiet (SOC.P)
Solidaritetspartiet
Trygghetspartiet (TRP)
Vägvalet (VägV)

Historiska rikspartier

Partier tidigare representerade i riksdagen

Ståndsriksdagen (1527–1866)

Vasatiden och Karolinska tiden (1527–1718)

Som första riksdag vid vilket samtliga fyra ständer (adel, präster, borgare, och bönder) var representerade på utmärker sig Västerås riksdag 1527. Nittio år senare kom den första skrivna riksdagsordningen: 1617 års riksdagsordning, och ytterligare sjutton år senare följde rikes första regeringsform: 1634 års regeringsform.

Makten under denna tid låg i allt väsentligt hos konungen, och politiska partigrupperingar saknades; riksdagarnas representanter representerade enbart sitt stånd.

Frihetstiden (1719–1772)

Genom 1719 års regeringsform och 1723 års riksdagsordning fick ständernas representanter utökad makt, och ett första svenskt partisystem – hattar och mössor – etablerades.

Holsteinska partiet (1719–1727)
Hattpartiet (1730-talet till 1772)
Mösspartiet (1730-talet till 1772)
Hovpartiet (1751–1772)

Den sena ståndsriksdagen (1773–1866)

Frihetstiden avslutades genom Gustav III:s statskupp och 1772 års regeringsform, vilken återförde makten till kungen, och bidrog till att partisystemet dog ut. I och med 1809 års regeringsform och 1810 års riksdagsordning gavs dock riksdagen mer makt igen. "Partierna" under denna tid saknade formella ramar, och var löst sammansatta grupperingar av riksdagsledamöter med gemensamma intressen och mål - följaktligen är också tidsangivelserna ungefärliga.

Gustavianska partiet (1770-talet till 1810-talet)
Mannerheimska partiet (1780-talet till 1830-talet)
Junkerpartiet (1850-talet och 1860-talet)

Tvåkammarriksdagen (1867–1970)

I och med 1866 års riksdagsordning ersattes ståndsriksdagen genom representationsreformen med en tvåkammarriksdag, vilket också föranledde att partiväsendet började etableras på allvar i Sverige. Under de första decennierna fortfor dock riksdagspartierna att till stor del utgöras av, med sentida mått mätt, löst sammanfogade grupperingar av ideologiskt likasinnade, redan invalda, riksdagsledamöter. Runt sekelskiftet tog det partisystem som sedan dess kommit att bli rådande form, i och med att riksdagsgrupperna började knytas till riksorganisationer.

När systemet med enmansvalkretsar ersattes av ett proportionellt valsystem 1911 kom partilösa riksdagsledamöter att bli allt mer ovanliga, och andrakammarvalet 1911 var också det första i vilket man i strikt mening röstade på partier: med start i detta val påbjöds att varje valsedel skulle förses med en partibeteckning. Också detta bidrog till att antalet "politiska vildar" marginaliserades kraftigt.

Första kammaren

"Majoritetspartiet"
- Första kammarens konservativa grupp (1867–1872)
- Ehrenheimska partiet (1873–1887)
- Första kammarens protektionistiska parti (1888–1909)
- Det förenade högerpartiet (1910–1911)

"Minoritetspartiet"
- Första kammarens ministeriella grupp (1867–1872)
- Skånska partiet (1873–1884)
- Första kammarens center (1885–1887)
- Första kammarens minoritetsparti (1888–1904)
- Första kammarens moderata parti (1905–1911)

Övriga 1800-talsgrupperingar
- Lantmannapartiets filial (1873–?)
- Första kammarens vänster (?–1887)

Första kammarens nationella parti (1912–1934, fusion av Första kammarens moderata parti och Det förenade högerpartiet)

Andra kammaren

Lantmannapartiet och dess efterföljare
- Lantmannapartiet (1867–1887)
- Gamla lantmannapartiet (1888–1895)
- Nya lantmannapartiet (1888–1895)
- Lantmannapartiet (1896–1911)
- De moderata reformvännernas grupp (1903–1905)
- Nationella framstegspartiet (1906–1911)
- Lantmanna- och borgarpartiet (1912–1934)

Ministeriella partiet och dess efterföljare
- Ministeriella partiet (1867–1872)
- Centern (1873–1882)
- Center-högern (1883–1886)
- Nya centern (1883–1886)
- Andra kammarens frihandelsparti (1887–1888)
- Andra kammarens center (1889–1894)
- Borgmästarepartiet (1892–1894)
- Nya centern (1895–1896)

Liberala partier
- Nyliberala partiet (1868–1871)
- Andra kammarens vänster (1886)
- Andra kammarens liberala klubb (1894)
- Folkpartiet (1895–1899)
- Frihandelsvänliga centern (1895–1896)
- Friesenska diskussionsklubben (1897–1899)
- Bondeska diskussionsklubben (1897–1899)

Socialistiska partier
- Sverges socialdemokratiska vänsterparti (1921–1923, gick upp i Socialdemokraterna)
- Sverges kommunistiska parti (1924–1926, gick upp i Socialdemokraterna)
- Socialistiska partiet (1929–1943)

Riksdagsgrupper som existerat utan att ha ställt upp i val
- Frisinnade försvarsvänner (1914, kortlivad utbrytargrupp ur Liberala samlingspartiet. Gruppen återgick dock till moderpartiet innan de hunnit lämna riksorganisationen Frisinnade landsföreningen)
- Nationella gruppen (1935–1936, bildad av tre avhoppade högermän, som riksdagsgrupp för Sveriges nationella förbund (SNF). SNF ställde upp i valet 1936, men blev utan mandat.)

Enkammarriksdagen (1971—)

Genom en ändring i riksdagsordningen fick Sverige 1971 en enkammarriksdag, en ändring som följdes av 1974 års regeringsform, vilken ännu (2018) är gällande, och 1974 års riksdagsordning.

Ny demokrati (1991–2000)

Riksdagsgrupp som bildats utan att ha ställt upp i val, och som inte heller senare vunnit riksdagsmandat i val

Arbetarpartiet Kommunisterna (APK) (1977–1979, bildad genom att två riksdagsledamöter från Vänsterpartiet kommunisterna deltog i en utbrytning från detta parti. APK och dess efterföljare ställde upp i riksdagsvalet 1979 och i senare val, men har då alltid blivit utan riksdagsmandat.)

1900-talets föregångare till riksdagspartierna

De flesta av de ”föregångare” som upptagits här är samma parti som ett nuvarande riksdagsparti. Till exempel är Folkpartiet och Liberalerna samma parti, fast med olika namn. Vissa tidiga organisationer som Frisinnade landsföreningen är dock föregångare i egentlig mening.

Föregångare till Centerpartiet

Bondeförbundet (1913–1957)
Riksorganisationen Jordbrukarnas riksförbund och dess riksdagsgrupp Jordbrukarnas fria grupp (1915–1921, gick upp i Bondeförbundet)

Föregångare till Liberalerna

Riksorganisationen Frisinnade landsföreningen och dess riksdagsgrupper Liberala samlingspartiet (1900–1924, fusion av riksdagsgrupperna Friesenska diskussionsklubben, Bondeska diskussionsklubben och Folkpartiet) och Frisinnade folkpartiet (1924–1934, efter partisplittringen)
Riksorganisationen Sveriges liberala parti och dess riksdagsgrupp Liberala riksdagspartiet (1924–1934)
Folkpartiet (1934–1990)
Folkpartiet liberalerna (1990–2015)

Föregångare till Kristdemokraterna

Kristen demokratisk samling (1964–1987)
Kristdemokratiska samhällspartiet (1987–1996)

Föregångare till Moderata samlingspartiet

Riksorganisationen Allmänna valmansförbundet och dess riksdagsrupper: Lantmanna- och Borgarepartiet ("andrakammarshögern") och Nationella partiet ("förstakammarshögern"), samt deras föregångare (1904–1938)
Högern (1938–1952)
Högerpartiet (1952–1969)

Föregångare till Vänsterpartiet

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (1917–1921)
Sveriges kommunistiska parti (1921–1967)
Vänsterpartiet kommunisterna (1967–1990)

Valsamverkan

Medborgerlig samling/Samling 68 (1964–1968 – valteknisk samarbete mellan Folkpartiet, Högerpartiet, och Centerpartiet i bland annat Fyrstadskretsen)
Mellanpartierna (1964–1968 – valteknisk samarbete mellan Centerpartiet och Folkpartiet i Kalmar läns och Gotlands läns valkrets)
Centern (1985 – rikstäckande valteknisk samarbete mellan Centerpartiet och KDS)
Därutöver märks fördjupade samarbeten som Arbetarepartiet (1928 – Socialdemokraterna och SKP), Allians för Sverige/Alliansen (2004–2019, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, och Kristdemokraterna), och De rödgröna (2008–2010 – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, och Vänsterpartiet), som dock inte sträckt sig till gemensamma valsedlar.