Lena Nilsson

	Lena Nilsson
Född	Ruth Lena Nilsson; 4 januari 1962 (59 år); S:t Görans församling, Stockholm
Utbildad vid	Teaterhögskolan i Stockholm
Betydande roller
	Lisa i P.S. sista sommaren; Simone i Videomannen
	IMDb SFDb

För liknande namn, se Lena Nilsson (olika betydelser).

Ruth Lena Nilsson, född 4 januari 1962 i S:t Görans församling i Stockholm,^[1] är en svensk skådespelare.

Biografi

Nilsson gick ut Teaterhögskolan i Stockholm 1990.^[2] Efter studierna har hon stått mycket på scen, mest Dramaten men även Plaza och Galeasen, samtliga dessa belägna i Stockholm. På Dramaten medverkade hon i föreställningar som Edward Albees Variationer på Zoo Story, Albees Tre långa kvinnor, Ibsens Vildanden och Arthur Miller En handelsresandes död.^[3] 2001 regisserade hon den egna pjäsen Lotta för Konsthögskolan^[4] på Kilenscenen vid Kulturhuset i Stockholm. Hon var med och startade Teater Plaza 1994^[4]. Nilsson tilldelades 2019 Guldbaggen för bästa kvinnliga biroll för rollen som Simone i filmen Videomannen.^[5]

Nilsson har varit sambo med skådespelaren Örjan Ramberg och de har en son tillsammans född 1998.^[6]^[7]^[8] Tillsammans med Erik Grönberg fick hon 2002 sonen Nils Grönberg, känd som Einár.^[9]

Filmografi

TV-produktioner

1992 – Rederiet (TV-serie)
1995 – Radioskugga (TV-serie)
1997 – Tre långa kvinnor (TV-serie)
1998 – Aspiranterna (TV-serie)
1998 – Glöm inte mamma! (TV-serie)
1998 – OP7 (TV-serie)
2001 – Kaspar i Nudådalen (TV-serie)
2008 – Åkalla (TV-serie)
2010 – Morden i Sandhamn - I de lugnaste vatten (TV-serie)

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1991	Wendy	Peter Pan J.M. Barrie	Jackie Söderman	Dramaten
1995	C	Tre långa kvinnor Edward Albee	Björn Melander	Dramaten
2000	Gina Ekdal	Vildanden Henrik Ibsen	Stefan Larsson	Dramaten
2003	Goneril	Kung Lear William Shakespeare	Stefan Larsson	Dramaten
2005	Dolly	Tolvskillingsoperan Bertolt Brecht och Kurt Weill	Lars Rudolfsson	Stockholms stadsteater
2006	Deborah Kransmo	Temperance Staffan Göthe	Rickard Günther	Stockholms stadsteater
2010	Sidonie von Grasenabb	Petra von Kants bittra tårar Rainer Werner Fassbinder	Hugo Hansén	Stockholms stadsteater
2010	Chebeba	Aniara Harry Martinson	Lars Rudolfsson	Stockholms stadsteater
2012	Alma Ekdahl	Fanny och Alexander Ingmar Bergman	Stefan Larsson	Dramaten
2018	Kvinnan	Ur svenska hjärtans djup Kristian Hallberg	Tobias Hagström-Ståhl	Teater Galeasen

Referenser

^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
^ ”Avgångsklassen 1990”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1990. Läst 24 maj 2013.
^ [4238 ”Lena Nilsson”]. Dramatens rollbok. 4238. Läst 24 maj 2013.
^ [a b] ”Dramaten / Om Dramaten / Lena Nilsson”. Kungliga Dramatiska Teatern. https://www.dramaten.se/medverkande/skadespelare/Nilsson-Lena. Läst 6 mars 2019.
^ ”Guldbaggevinnarna 2019!” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2018. https://guldbaggen.se/guldbaggevinnarna-2019/. Läst 27 mars 2019.
^ Jan Andersson (14 oktober 2012). ”Publiken får Örjan Ramberg att leva”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/publiken-f%C3%A5r-%C3%B6rjan-ramberg-att-leva-1.655526. Läst 31 mars 2019.
^ Victor Johansson (24 mars 2017). ”Örjan Ramberg: ”Förr var jag en väldigt dålig pappa””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kvinnan-ar-det-basta-gud-har-skapat. Läst 2 april 2019.
^ Cina Rönn (1 april 1999). ”’Jag var sex- missbrukare’”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9904/01/ramberg.html. Läst 31 mars 2019.
^ Alex Hartelius (15 juli 2019). ”Einár i stor intervju – så tog han över musiksverige”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/a/WbxbyK/einar-i-stor-intervju--sa-tog-han-over-musiksverige.

Externa länkar

Officiell hemsida
Lena Nilsson på Internet Movie Database (engelska)
Lena Nilsson på Svensk Filmdatabas
Lena Nilsson i Dramatens rollbok
Lena Nilsson på Stockholms stadsteaters webbplats

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[1] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).

[stdh-2] ”Avgångsklassen 1990”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1990. Läst 24 maj 2013.

[dramaten-3] [4238 ”Lena Nilsson”]. Dramatens rollbok. 4238. Läst 24 maj 2013.

[:0-4] [a b] ”Dramaten / Om Dramaten / Lena Nilsson”. Kungliga Dramatiska Teatern. https://www.dramaten.se/medverkande/skadespelare/Nilsson-Lena. Läst 6 mars 2019.

[5] ”Guldbaggevinnarna 2019!” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2018. https://guldbaggen.se/guldbaggevinnarna-2019/. Läst 27 mars 2019.

[GP2012-6] Jan Andersson (14 oktober 2012). ”Publiken får Örjan Ramberg att leva”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/publiken-f%C3%A5r-%C3%B6rjan-ramberg-att-leva-1.655526. Läst 31 mars 2019.

[7] Victor Johansson (24 mars 2017). ”Örjan Ramberg: ”Förr var jag en väldigt dålig pappa””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kvinnan-ar-det-basta-gud-har-skapat. Läst 2 april 2019.

[:4-8] Cina Rönn (1 april 1999). ”’Jag var sex- missbrukare’”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9904/01/ramberg.html. Läst 31 mars 2019.

[9] Alex Hartelius (15 juli 2019). ”Einár i stor intervju – så tog han över musiksverige”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/a/WbxbyK/einar-i-stor-intervju--sa-tog-han-over-musiksverige.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]