Klas Ingesson

Klas Ingesson
Klas Ingesson, 1994.
Personlig information
Fullständigt namn	Klas Inge Ingesson
Smeknamn	Klabbe
Födelsedatum	20 augusti 1968
Födelseort	Ödeshög, Sverige
Dödsdatum	29 oktober 2014 (46 år)
Dödsort	Ödeshög, Sverige
Längd	190 cm
Position	Mittfältare
Juniorlag
1976–1986 Ödeshögs IK
Seniorlag*
År 1987–1990 1990–1993 1993–1994 1994–1995 1995–1998 1998–2000 2000 2001 Totalt Klubb IFK Göteborg Mechelen PSV Eindhoven Sheffield Wednesday Bari Bologna Marseille Lecce (lån) SM (GM) 069 0(17) 099 (28) 012 0(1) 018 0(2) 056 (5) 064 0(4) 013 0(0) 019 0(1) 371 (56)
Landslag
År 1989–1998 Landslag  Sverige SM (GM) 057 (13)
Uppdrag som tränare
2013–2014 IF Elfsborg
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Klas Inge "Klabbe" Ingesson, född 20 augusti 1968 i Ödeshög, Östergötlands län, död 29 oktober 2014^[1] i Ödeshög, var en svensk fotbollsspelare och tränare. Ingesson spelade bland annat i IFK Göteborg, AS Bari och Bologna FC och gjorde 57 A-landskamper. Ingesson var med i landslaget som tog VM-brons 1994.

Biografi

Klubbkarriär

Klas Ingesson värvades från moderklubben Ödeshögs IK till IFK Göteborg 1986.

Han debuterade i IFK Göteborg i slutet av säsongen 1987, och ingick i IFK Göteborgs ungdomsverksamhet innan debuten i A-laget. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 19 år, den 10 oktober 1987 mot IFK Norrköping i en match i mästerskapslutspelet som slutade 3–0. Han tillbringade fyra säsonger i IFK Göteborgs A-lag och under sin karriär gjorde han 69 A-lagsmatcher och 17 mål. Ingesson vann SM-guld med Blåvitt 1987 och 1990.^[2]

Efter VM 1990 blev han proffs i belgiska KV Mechelen. Det blev dispyter mellan Ingesson och IFK Göteborgs Gunnar Larsson som menade på att man var muntligt överens med tyska Bayer Leverkusen. Ingesson föredrog Mechelen i Belgien som han bedömde som ett mindre men vettigare steg i karriärstegen. Problemet var att Mechelen bara ville betala mindre än hälften av vad Leverkusen var villiga att lägga upp. IFK Göteborg ville sälja honom till tyska Leverkusen som var villiga att betala tio miljoner kronor som övergångssumma. Schismen mellan Ingesson med rådgivaren Vincenzo Morabito och IFK Göteborg blev så infekterad att ärendet fick behandlas av Uefa (Europeiska fotbollsförbundet) och Fifa (fotbollens världsförbund). Båda instanserna bestämde att Ingesson fick gå till Mechelen för cirka 4,5 miljoner kronor.^[3]

Efter några motiga första månader lossnade spelet för Ingesson vid årsskiftet. Mechelen slutade på andra plats i ligan efter Anderlecht. Gamle klubbkamraten Kennet Andersson tillkom till klubben sommaren 1991, men för honom gick det betydligt tyngre. De båda svenskarna togs ut till svenska EM-truppen 1992. Efter EM stannade Ingesson i Mechelen ytterligare en säsong.

Sommaren 1993 lämnade han Belgien och gick till holländska storklubben PSV Eindhoven. De köpte loss svensken för 18 miljoner kronor, och debuterade 15 augusti 1993 mot FC Groningen. Men i PSV gick det sämre för Ingesson. Han trivdes inte alls, fick skadeproblem och hade under våren svårt att ta en ordinarie plats i startelvan.

Efter VM-bronset kom han tillbaka till PSV, men gick 1 september 1994 till Premier League och skrev på ett 3-årskontrakt med Sheffield Wednesday FC. Han debuterade 10 september 1994 mot Nottingham Forest. Han gjorde 2 mål i Sheffield Wednesday och det första kom mot Everton 26 december 1994, och det andra mot Arsenal 4 februari 1995. Men det blev bara totalt 18 matcher i Premier League samt 3 cup-matcher. Ingesson fick operera ljumskarna och tränaren Trevor Francis byttes ut. Ersättaren David Pleat valde att inte satsa på Ingesson, och 4 november 1995 spelade han sin sista match i Sheffield Wednesday, en 0-0-match mot Chelsea.^[4]

9 november 1995 skrev Ingesson på för italienska AS Bari. Den italienska klubben betalade 1 miljon £ för svensken. Han debuterade i Serie A 19 november i en 0-3-förlust mot Padova. Ingesson trivdes mycket bättre i Italien och blev där en viktig spelare för klubben.^[5] I Bari återförenades Ingesson med Kennet Andersson. Laget åkte dock ur högsta serien, men Ingesson stannade kvar i Serie B och var med och tog upp laget i Serie A igen året därpå, och blev lagkapten.

Efter 94 matcher med Bari valde Ingesson, sommaren 1998, att gå till Bologna och blev lagkamrat med Kennet Andersson för fjärde gången. Det blev två säsonger för Ingesson i Bologna,^[6]där de största framgångarna var när laget vann Intertotocupen 1998 och gick till semifinalen i Uefa-cupen 1999. De italienska fansen älskade Ingessons hårda arbete på planen.

Efter åren i Bologna, gjorde Ingesson en säsong i franska Olympique de Marseille. Klubben led fortfarande av sviterna från mutskandalen några år tidigare. Han trivdes aldrig i Frankrike och blev utlånad till italienska US Lecce, men Ingesson avslutade proffskarriären 2001. Han motiverade det med att hans äldste son skulle börja i skolan, och att han då inte ville bo och spela utanför Sverige. Han flyttade hem och varvade ner i moderklubben Ödeshögs IK i division 5.

Landslagskarriär

Ingesson debuterade i landslaget, under förbundskaptenen Olle Nordin, den 31 maj 1989 mot Algeriet. när han 26 minuter in i landskampen på Eyravallen i Örebro hoppade in i stället för Robert Prytz. Sju minuter senare hade Ingesson satt 1–0, och innan matchen var över hade han också gjort 2–0. Därefter var Ingesson mer eller mindre given i landslaget ända fram till avskedet 1998. De första matcherna efter debuten fick han inleda på bänken, men han avslutade landslagsåret 1989 som ordinarie på det svenska mittfältet. Ordinarie var han även i VM i Italien där han spelade på innermittfältet i alla tre gruppspelsmatcherna.

När Tommy Svensson hade tagit över till EM 1992 på hemmaplan, fick Ingesson spela på ovana högerkanten i alla tre matcherna i gruppspelet. I semifinalen mot Tyskland var Stefan Schwarz avstängd, Ingesson spelade då på innermittfältet med Jonas Thern. ^[7] Ingesson delade rum på spelarhotellet med Anders Limpar som blev väldigt nära vänner.^[8]

Med endast sex dagar kvar till landslagssamlingen inför fotbolls-VM 1994 krockade Klas Ingesson med en älg utanför Tranås, och var centimeter från döden. Han fördes till Universitetssjukhuset i Linköping med en skada på en nackkota.^[9] Ingesson kom till VM-lägret med stödkrage. Med hjälp av idrottspsykologen Åke Fjellström hann han läka både mentalt och fysiskt lagom till VM-premiären.

Ingesson spelade samtliga matcher från start och tog ett stort defensivt ansvar och blev en viktig del i det landslag som tog brons i fotbolls-VM. Han satte också en av straffarna i kvartsfinalen mot Rumänien. Ingesson fick dock dålig kritik efter VM 1994, och han kände att han inte kunde göra sig själv rättvisa på sin yttre mittfältsplats. (I sitt klubblag spelade han centralt på mittfältet, men i landslaget konkurrerade han med Thern och Schwarz).

Sedan Tommy Söderberg tagit över som förbundskapten slutade Klas Ingesson i landslaget. Hans sista landskamp var 0-4-förlusten mot Spanien 25 mars 1998.^[10] Han nobbade en comeback i EM 2000.

Efter proffskarriären

Ingesson drev senare kurser med överlevnadsinslag. Bland annat tränade IF Elfsborg att vara grupp under ledning av Ingesson. Han var även ordförande för sin moderklubb Ödeshögs IK. Under 2010 var han också tränare för klubbens representationslag i division 5 västra, Östergötland. 2011 fortsatte han sin tränarkarriär som ungdomstränare i IF Elfsborg.

Den 30 september 2013 presenterades Ingesson som IF Elfsborgs nya tränare. Han tog över efter Jörgen Lennartsson.^[1] I det arbetet fick han arbeta tillsammans med barndomskamraten från Ödeshög, Peter Wettergren, som hade uppdraget som assisterande tränare.

Privatliv

Ingesson var gift och hade två söner. År 2009 diagnostiserades han med myelom, en sorts kronisk blodcancer. År 2014 avled han av sjukdomen.^[1] Det sista året i livet skrev han sina memoarer tillsammans med sportskribenten Henrik Ekblom Ystén. Boken utkom i mars 2015, under titeln Det är bara lite cancer.^[11]

Klas Ingesson blev 46 år och är begravd på Ödeshögs kyrkogård.

Sedan 2017 arrangerar hans moderklubb Ödeshögs IK en ungdomscup till hans minne, Klas Ingessons minnescup. Cupen spelas där allt började: på Vättervallen i Ödeshög.

Meriter

IFK Göteborg^[12]

• Allsvenskan: 1990
• Svensk mästare: 1987, 1990

Bologna^[13]

• Intertotocupen: 1998

Landslaget

• Landslaget: 57 matcher / 13 mål (1989–1998)
• VM i fotboll: 1990, 1994
  • VM-brons 1994
  • Svenska Dagbladets guldmedalj 1994 tillsammans med landslaget.
• EM i fotboll: 1992
  • EM-semifinal 1992
• Tränare IF Elfsborg 2013

Bibliografi

• 2015 – Ingesson, Klas; Ekblom Ystén Henrik. Det är bara lite cancer: om livet, döden och myten om mig själv. Göteborg: Offside Press. Libris 17097167. ISBN 9789185279357 

Referenser

Trupper – Sverige v • r 000Sveriges trupp – VM i fotboll 1990000 1 Andersson 2 J. Eriksson 3 Hysén  4 Larsson 5 Ljung 6 R. Nilsson 7 Nylén 8 Schwarz 9 Engqvist 10 Ingesson 11 Jansson 12 L. Eriksson 13 Limpar 14 J. Nilsson 15 Strömberg 16 Thern 17 Brolin 18 Ekström 19 Gren 20 Magnusson 21 Pettersson 22 Ravelli Förbundskapten: Nordin v • r 000Sveriges trupp – EM i fotboll 1992000 1 Ravelli 2 R. Nilsson 3 J. Eriksson 4 P. Andersson 5 Björklund 6 Schwarz 7 Ingesson 8 Rehn 9 Thern  10 Limpar 11 Brolin 12 L. Eriksson 13 M. Nilsson 14 Erlingmark 15 Jansson 16 K. Andersson 17 Dahlin 18 Ljung 19 J. Nilsson 20 Ekström Tränare: Svensson v • r 000Sveriges trupp – VM i fotboll 1994000 1 Ravelli 2 R. Nilsson 3 P. Andersson 4 Björklund 5 Ljung 6 Schwarz 7 Larsson 8 Ingesson 9 Thern  10 Dahlin 11 Brolin 12 Eriksson 13 M. Nilsson 14 Kåmark 15 Lučić 16 Limpar 17 Rehn 18 Mild 19 K. Andersson 20 Erlingmark 21 Blomqvist 22 Hedman Förbundskapten: Svensson

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

Anm: Bättre porträttbild.