Kim Källström | ||||
Kim Källström. | ||||
Personlig information | ||||
---|---|---|---|---|
Fullständigt namn | Kim Mikael Källström | |||
Smeknamn | Kongo-Kim[1] | |||
Födelsedatum | 24 augusti 1982 | |||
Födelseort | Sandviken, Sverige | |||
Längd | 185 cm[2] | |||
Position | Mittfältare | |||
Juniorlag | ||||
| ||||
Seniorlag* | ||||
| ||||
Landslag | ||||
| ||||
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. |
Kim Mikael Källström, född 24 augusti 1982 i Sandviken,[4] är en svensk före detta fotbollsspelare som spelade för ett antal svenska och utländska europeiska klubbar. I Sverige hade han framgångar med BK Häcken och Djurgårdens IF.
Han meddelade den 15 december 2017 att han avslutar sin karriär.[5] Då kunde han summera en totalt 18 år lång karriär med spel i klubbar som Stade Rennais FC, Olympique Lyonnais, Spartak Moskva, Arsenal och Grasshoppers.
Källström spelade knattefotboll i Sandviken och ansågs ha goda förutsättningar.[6] Efter att familjen flyttat spelade han i Partille IF 1990–1996 och därefter i BK Häcken. Åren 1994–1994 studerade han på Lexby skola.
Källström spelade också ishockey i Partille HK.
Kim Källström fick 1999 chansen att som 16-åring spela med BK Häcken i Division 1 och tog den direkt samtidigt som BK Häcken gick upp i Allsvenskan. Hans debut i allsvenskan kom 2000 med en match mot IFK Göteborg, som Häcken till slut förlorade 1–3 trots att Källström gjorde mål redan efter en minut. Han blev utsedd till Årets nykomling år 2000 efter sin första allsvenska säsong med BK Häcken. Han spelade även för klubben under säsongen 2001 då BK Häcken åkte ur allsvenskan.
Inför säsongen 2002 skrev han på för Djurgårdens IF, med vilka han redan under sin första säsong vann SM-guld. I december 2002 blev Källström av Stockholms kommun utsedd till Månadens stockholmare.[7]
2003 var Källström delaktig i Djurgårdens andra ligaseger i rad.
Efter guldsäsongen blev Källström proffs i franska Stade Rennais, efter att ha skrivit på officiellt för klubben den 12 december 2003 i en affär där BK Häcken erhöll drygt 16 miljoner kronor och Djurgården 800 000 kronor.[8] 4 januari gjorde han sin debut för Rennes i franska cupen borta mot Angers. Matchen blev mållös och straffar fick avgöra. Källström fick skjuta en straff, som han satte i krysset, och Rennes vann till slut med 5–4.
Säsongen 2004/2005 blev en av klubbens bästa någonsin vilket gav en plats i Uefacupen 2005/2006. Rennes inledde i första omgången med att slå ut spanska Osasuna med sammanlagt 3–1. Framgångarna stannade vid det följande gruppspelet. Kim Källströms rutin från europacupmatcher växte ytterligare efter Uefacupen 2005 med Rennes, efter att ha spelat Uefacupen 2002/2003 och Champions League-kvalet 2003/2004 med Djurgården.
Säsongen 2005/2006 inleddes med en mardrömsstart efter många förluster och insläppta mål, men senare under säsongen gjorde laget bättre ifrån sig och var ytterst nära att ta en ny Uefacuplats.
Så småningom vann han stjärnstatus även i Rennes vilket resulterade i att han 2006 skrev på för det franska storlaget Lyon.[9] Debuten i Lyon blev väldigt lyckad – i den franska Supercupen mot Paris SG, vilken vanns av Lyon efter straffar, var Källström inblandad i Lyons kvitteringsmål. Fem dagar senare gjorde han ligadebut mot FC Nantes, och var även där inblandad i ett mål.
Första Champions League-målet för Källström kom tisdagen den 17 oktober 2006 när hans Lyon gästade Dynamo Kiev. Efter att brassen Juninho gett Lyon ledningen utökade Källström ledningen till 2–0 efter att ha tagit emot en långt slagen passning, fintat bort två försvarare och stormat in i straffområdet och tryckt in ett markskott. Ett världsklassmål, enligt Bosse Peterson, expert på Viasat.[10] Bara fem dagar senare kom första ligamålet i Lyon – i bortamatchen mot Marseille gjorde han 4–1-målet, efter att ha blivit serverad en målvaktsretur i 87:e minuten, och utsågs av L'Équipe till en av matchens bästa spelare.[11]
I Champions League säsongen 2006/07 nådde Lyon åttondelsfinal där AS Roma vann dubbelmötet med 2–0. Källström fick dock jubla under våren då hans klubb vann ytterligare ett ligaguld. Under juli 2007 vann Lyon en liten klubbturnering (Peace Cup) där Källström avgjorde finalen med matchens enda mål i slutminuterna.
Säsongen 2007/08 inleddes med att spanska toppklubben Valencia ryktades försökte köpa loss Källström från Lyon, som ville behålla honom trots att man skulle ha blivit erbjuden 13 miljoner euro.[12] Källström blev, ryktena till trots, kvar i Lyon.
I den andra omgången av den franska ligan fick Källström rött kort efter att ha spottat mot fjärdedomaren, vilket resulterade i en avstängning på en match.[13] I Champions League nådde Kim Källströms lag åter åttondelsfinal, precis som säsongen innan, men slogs ut igen. Källström gjorde Lyons sista ligamål i den sista omgången av ligan där laget bortaslog Auxerre med 3–1 och därmed försvarade ligaguldet. Källström spelade 6 säsonger, 171 matcher, gjorde 17 mål, vann 2 Ligue 1-titlar och två Coupe de France-titlar med Lyon.
Efter sex säsonger i Olympique Lyon skrev Källström på för Spartak Moskva i juli 2012. Efter en och en halv säsong i Spartak Moskva med ont om speltid hösten 2013 blev han utlånad till Premier League-klubben Arsenal.
Källström kom till Arsenal skadad och debuterade först den 25 mars 2014 som inhoppare i en Premier League-match mot Swansea City. I Premier League blev det totalt en match från start och två inhopp. De två övriga matcherna var mot West Ham United och West Bromwich Albion. I FA-cupen blev det en match mot Wigan Athletic, då han i semifinalen var inhoppare och därefter en av straffskyttarna som tog Arsenal vidare till finalen.[14]
I finalen mot Hull City var Källström inte ens med i truppen, och fick därmed se sitt lag från läktarplats. I Champions League hann Arsenal bli utslaget innan Källström blev redo för match.
I juni 2015 skrev Källström på för ett treårigt kontrakt med Zürich-baserade Grasshoppers.[15] Den 31 januari 2017 meddelade Grasshoppers att man tillsammans med Källström kommit överens om att bryta kontraktet med omedelbar verkan.[16]
Källström har i intervju förklarat uppbrottet med att han inte uppfattade att klubbens satsning blev den som utlovats, spelare såldes och laget slogs om fjärdeplatsen i den schweiziska superligan. Han kämpade med motivationen och bad om att få avbryta kontraktet och lämna sin plats som lagledare för att åka tillbaka till Sverige. Genom Andreas Isaksson hade Källström kontakt med Bosse Andersson som erbjöd honom att komma tillbaka till Djurgårdens IF. Ytterligare ett skäl till att valet föll på Sverige, var att Källströms fru där kunde bygga på sin karriär och utbilda sig till läkare.[14]
Den 10 februari 2017 skrev Källström på för Djurgården, ett kontrakt som skulle sträcka sig över två år. Redan inom ett år, 35 år gammal den 15 december 2017, meddelade Källström på en direktsänd presskonferens att han avslutade sin karriär som fotbollsspelare.[17]
Källström förklarade avslutet med att han, även om det fortfarande var kul att spela match, inte var motiverad att lägga ner jobbet som krävdes. Att lämna i förtid medan det gick bra såg han som ett respektfullt avslut. Han fortsätter som expertkommentator i TV och prioriterar tid med familjen.[5]
1997 tog han plats i ungdomslandslaget U16 och fortsatte att spela till U21.
I november 2003 togs Kim Källström ut till det svenska U21-landslagets playoff-möte med Spaniens U21-lag, med bland annat Víctor Valdés i laget, där vinnaren skulle ta plats i 2004 års U21-EM-slutspel. Kim Källström gjorde ett av Sveriges mål vilket var starkt bidragande till Sveriges seger i dubbelmötet. Detta blev Källströms avslut i U21-landslaget.
Den 1 februari 2001 debuterade Källström i svenska landslaget i en match mot Finland, inomhus, i Jönköping (förlust 0–1).[18] Den 7 september 2002 spelade han sin första tävlingslandskamp under EM-kvalmatchen borta mot Lettland (0–0).
Under 2003 fick han mer förtroende från svenska landslaget. I EM-kvalmatchen mot San Marino den 6 september 2003 gjorde Källström sitt första landslagsmål när han slog in 4–0 på straff.[19] 2004 var Källström med i EM och spelade i samtliga av Sveriges matcher varav en, mot Danmark, från start. Sverige åkte ut mot Nederländerna efter straffar.
I slutet av augusti 2011 såg Källström till att leda landslaget till första segern i en vänskapslandskamp på cirka två år genom att göra matchens enda mål i mötet med USA på Ullevi.[20]
Kim Källström är son till Mikael och Ann Källström och uppvuxen till stor del i Partille. Han är sedan 2008 gift med Erica, född Enblom, som han har varit ihop med sedan tonåren. De har två barn.[21]
Pappan Mikael Källström har spelat i Allsvenskan med Gefle IF och BK Häcken.[6] Kim Källström är kusin till landslagsspelaren i bandy Johan Östblom.[22][6]
Kim Källström deltog i Mästarnas Mästare 2020 och nådde finalprogrammet, där han blev fyra.
Säsong | Klubb | Serie | Matcher | Mål | Assist | Källa |
---|---|---|---|---|---|---|
1999 | BK Häcken | Superettan | 22 | 4 | ? | [23] |
2000 | BK Häcken | Allsvenskan | 23 | 2 | ? | [23] |
2001 | BK Häcken | Allsvenskan | 24 | 8 | 7 | [24] |
1999–2001 (BK Häcken) | Häcken | 69 | 14 | ? | ||
2002 | Djurgården | Allsvenskan | 24 | 12 | 3 | [24] |
2003 | Djurgården | Allsvenskan | 24 | 14 | 9 | [24] |
2002–2003 (Djurgården IF) | Djurgården | 48 | 26 | 12 | ||
2003–04 | Rennes | Ligue 1 | 18 | 7 | ? | [23] |
2004–05 | Rennes | Ligue 1 | 31 | 5 | ? | [23] |
2005–06 | Rennes | Ligue 1 | 34 | 8 | ? | [23] |
2003–2006 (Rennes) | Rennes | 83 | 20 | ? | ||
2006–07 | Lyon | Ligue 1 | 32 | 3 | 5 | [25] |
2007–08 | Lyon | Ligue 1 | 37 | 5 | 2 | [25] |
2008–09 | Lyon | Ligue 1 | 32 | 2 | 4 | [25] |
2009–10 | Lyon | Ligue 1 | 32 | 4 | 4 | [25] |
2010–11 | Lyon | Ligue 1 | 33 | 3 | 3 | [25] |
2011–12 | Lyon | Ligue 1 | 32 | 0 | 5 | [25] |
2006–2012 (Lyon) | Lyon | 204 | 17 | 23 | ||
2012–13 | Spartak Moskva | Ryska Premier League | 0 | 0 | 0 | |
2013–14 | Spartak Moskva | Ryska Premier League | 0 | 0 | 0 | |
2014–15 | Spartak Moskva | Ryska Premier League | 0 | 0 | 0 | |
2012–2014 (Spartak Moskva) | Spartak Moskva | 0 | 0 | 0 | ||
2014 | Arsenal (på lån) | Premier League | 3 | 0 | ? | [26] |
2014 (Arsenal) | Arsenal | 3 | 0 | ? | ||
2015 | Grasshoppers | Raiffeisen Super League | 1 | 0 | ? | [26] |
2015–17 (Grasshopper Club Zürich) | Grasshoppers | 49 | 1 | 15 | ||
2016–17 | Grasshoppers | Raiffeisen Super League | 16 | 0 | 4 | [27] |
2017 (Djurgårdens IF) | Djurgårdens IF | Allsvenskan | 28 | 3 | 7 | [28] |
År | Matcher | Mål | Assist | Källa |
---|---|---|---|---|
2001 | 2 | 0 | 0 | |
2002 | 5 | 0 | ? | |
2003 | 7 | 1 | ? | |
2004 | 10 | 1 | ? | |
2005 | 7 | 2 | ? | |
2006 | 12 | 2 | ? | |
2007 | 9 | 2 | ? | |
2008 | 10 | 3 | ? | |
2009 | 9 | 2 | ? | |
2010 | 7 | 0 | ? | |
2011 | 11 | 3 | ? | [29] |
2012 | 9 | 0 | ? | [30] |
2013 | 10 | 0 | 4 | |
2014 | 8 | 0 | 0 | |
2015 | 9 | 0 | 0 | |
2016 | 6 | 0 | 0 | |
Totalt | 131 | 16 | ? | [31] |
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=46757