Kerstin Ekman | |
Kerstin Ekman vid Bokmässan i Göteborg 2011. | |
Född | 27 augusti 1933 Risinge församling, Östergötland, Sverige |
---|---|
Yrke | Författare |
Nationalitet | Sverige |
Språk | Svenska |
Verksam | 1959– |
Genrer | kriminalroman |
Make | Stig Ekman (gift 1954–1966; skilda) Börje Frelin (gift 1972 till 26 december 2021, hans död) |
Kerstin Lillemor Ekman, född Hjorth den 27 augusti 1933 i Risinge församling[1][2] i Östergötland, är en svensk författare och tidigare ledamot av Samfundet De Nio (1978–1985, 1993–2021) samt tidigare ledamot av Svenska Akademien (1978–2018)[3].
Kerstin Ekman är uppvuxen i Katrineholm. Hon är dotter till fabrikör Ernst Hjorth och Anna Dahlgren.[4] Hon flyttade till Uppsala 1952, blev filosofie magister vid Uppsala universitet 1957 och var anställd vid Artfilm 1956–1959. Hon arbetade som lärare vid Wiks folkhögskola utanför Uppsala 1966–1970.
1959 debuterade Ekman med deckarromanen 30 meter mord.[5] Fler deckare följde, och 1961 års Tre små mästare belönades med Expressens Sherlockpris.[6]
Åren 1974-1983 skrev Kerstin Ekman en romansvit som inspirerats av Katrineholms utveckling från stationssamhälle vid stambanan till en modern industristad. Fyra böcker ingår i sviten: Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus. Sviten fick vid nypubliceringen på 2000-talet samlingstiteln "Kvinnorna och staden" och är även känd som Vallmstasviten[7].
I Katrineholm har en mindre park i centrum kallats Springkällan (förebilden till Springkällan som förekommer i Ekmans skrivande låg dock i parken ovanför Pingstkyrkan). Kulturhuset fick namnet "Ängeln" efter Änglahuset på Drottninggatan där Ekmans farmor bott. Det revs 1956.
1970 flyttade Ekman till Östersjäland utanför Härnösand och i början på 1980-talet till Valsjöbyn i Jämtland. Det norrländska landskapet, människorna och de förändringar som samhällets modernisering innebär blev ett viktigt tema i hennes författarskap, inte minst i den Augustprisbelönade [8]romanen Händelser vid vatten från 1993 och trilogin Vargskinnet (Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter) där den sista romanen utkom 2003. I Vargskinnet skildras utvecklingen i en fjällby, Valsjöbyn, under 1900-talet.
Ekman promoverades till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet 1998. Den 6 oktober 2007 blev hon skoglig hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet. Ekman promoverades med motiveringen en person som med fantastiska kunskaper om skog och nyttjandet av skog gett oss betraktelser som saknar motstycke. Det var första gången i modern tid som fakulteten för skogsvetenskap hedrat en författare. Hennes bok Hunden har översatts till och givits ut på älvdalska.
Ekman blev 1978 ledamot av Svenska Akademien på stol nummer 15 (efter Harry Martinson[6]), som den tredje kvinnan – efter Selma Lagerlöf och Elin Wägner. Efter Salman Rushdie-affären 1989 deltog hon dock inte i Akademiens arbete. Hon uttryckte tidigt sin önskan att lämna Akademien och beviljades formellt utträde i maj 2018.[9] På stol nummer 15 efterträddes hon av Jila Mossaed. Ekman var ledamot av Samfundet De Nio 1993–2021. Hon var även ledamot av De Nio mellan 1978 och 1986.
Kerstin Ekman installerades 1979 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala och senare också som hedersledamot i Norrlands nation.
Åren 1954 till 1966 var hon gift med historikern Stig Ekman[4] (1930–2019) och 1972- 26 December 2021, hans död, med framlidne Börje Frelin (född 1936).[10]
Kerstin Ekman tilldelades 2023 Natur & Kulturs kulturpris.[11]
|
|
|
Het artikel Kerstin Ekman in de Zweedse Wikipedia nam de volgende plaatsen in de lokale ranglijst van populariteit in beslag:
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2023-09-27 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=6221