Karin Juel

  1. Hemsida
  2. Svensk Wikipedia
  3. Karin Juel
Karin Juel
Karin Juel.jpg
Karin Juel omkring 1940.
FödelsenamnKarin Sofia Karlsson
Född26 maj 1900
Stockholm, Sverige Sverige
Död2 maj 1976 (75 år)
Stockholm, Sverige Sverige
RollSångare, textförfattare

Karin Sofia Järrel, känd under tidigare namnet Karin Juel, ogift Engdahl, född 26 maj 1900 på Kungsholmen i Stockholm,[1] död 2 maj 1976 i Stockholm[2], var en svensk sångerska, skådespelerska och författare.

Biografi

Karin Juel kom mycket tidigt till Jönköping där hon växte upp som enda barnet hos fosterföräldrarna grosshandlare Bror Engdahl och hans hustru Edla Petersson (som var moster till författaren Martin Koch). Efter giftermålet med Niels Juel 1925 började hon tillsammans med sin make uppträda med visaftnar, och som vissångare i radio i början av 1930-talet, och började från 1932 att göra grammofoninspelningar. 1933 debuterade som soloartist med en visafton på Konserthuset, var 1934–1937 engagerad vid Blancheteatern, och gästspelade hos Karl Gerhard vid Stora Teatern, Göteborg 1938 och 1939.[3] Hon är mest känd för sina insjuningar av kusinen Martin Kochs visor, exempelvis Lyckan och Blomman. Hon turnerade över hela Skandinavien och medverkade i olika radioinspelningar, oftast till Sune Waldimirs orkester. Hon medverkade också i revyer och sjöng in ett stort antal visor och schlager på skiva under sin karriär.

Hon skrev även romaner, först under pseudonymen Katherind van Goeben, men senare under eget namn: "... underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag".[4]. De översättningar hon gjorde under 1960- och 1970-talet var också underhållningsböcker av enklare slag.

Under många år hade Karin Juel en frågespalt för rådgivning kring personliga problem i veckotidningen Allers.

Hon var tidigt en förkämpe för homosexuella, i en tid då ämnet var starkt tabubelagt. Juel gjorde också antinazistiska framträdanden i Danmark, samtidigt som landet var ockuperat av Nazityskland.[5]

Karin Juels grav vid Bergs kyrka, Jämtland.

Under 1950-talet gav radion henne allt större uppgifter, till exempel serien Karin spelar för husmödrarna – ett mycket populärt program med en för tiden ovanligt öppen och personlig ton. Fjorton gånger var hon också programledare för Det ska vi fira.[6]

Familj

Karin Juel var gift tre gånger. Första äktenskapet varade 1920–1925 med Holger Dahlman (1894–1959)[a], och paret fick en son – regissören Bengt Järrel. Andra gången var hon gift 1925–1934 med översten och sångaren Niels Juel och fick en dotter, skådespelerskan Inger Juel 1926. Tredje gången var hon gift 1937–1948 med skådespelaren Stig Järrel. I och med tredje vigseln blev Karin Juel hennes artistnamn. Känt barnbarn är författaren Thérèse Juel.

Karin Juel är gravsatt vid Bergs kyrka i Jämtland. Hon hade ett fritidshus vid foten av det närliggande Hoverberget.

Filmografi

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1934 Medverkande Razzia, revy
Kar de Mumma		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[7]

Romaner

  • Prostens dotter (Lindblad, 1933)
    • Dansk översättning: Provstens Datter (1935)
    • Nederländsk översättning: De dochter van den proost (1943)
  • Jordens famn: roman (Bonnier, 1934)
    • Dansk översättning: Jordens Favn (1936)
  • Stammen och grenarna: en familjehistoria (Bonnier, 1940)
    • Dansk översättning: Stammen og Grenene (1943)
  • Tre fäder: roman (Bonnier, 1942)
  • Ekot av ett skott (Norstedt, 1945) (under pseud. Kathrine van Goeben)
  • I anden fattig (Norstedt, 1948)
    • Norsk översättning: Fattig i ånden (1949)
    • Dansk översättning: Pigen med det glade Hjerte (1949)
  • Att söka lyckan (Wahlström & Widstrand, 1958)
  • Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1965)
  • Vem är det jag älskar? (Kometförlaget, 1967)
  • Så har ödet bestämt (Kometförlaget, 1967)
    • Norsk översättning: Det har skjebnen bestemt (1977)
  • Den stora kärleken (Kometförlaget, 1967)
  • På dunkla vägar (Kometförlaget, 1967)
  • Känn att du lever (Kometförlaget, 1967)
  • Irina (Kometförlaget, 1967)
  • Flickan från fjärran (Kometförlaget, 1967)
    • Norsk översättning: Hun ga ham livet (1979)
  • Att en gång älska (Kometförlaget, 1967)
  • Mitt möte med det övernaturliga (1972)
  • Löftet (Askild & Kärnekull, 1973)
    • Norsk översättning: Løftet (1974)
  • Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1975)
    • Dansk översättning: Tilbage til livet (1975)

Översättningar

  • Bodil Forsberg (pseudonym för Erling Poulsen): Flickan i spegeln (Den hvide brud) (B. Wahlström, 1964)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Jonna (Jonna) (B. Wahlström, 1964)
  • Erling Poulsen: Den lilla flyktingen (Den lille flygtning) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Regnbågen (Regnbuen) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Stackars Susanne (Synd for Susanne) (B. Wahlström, 1964?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): Himlastegen (Giv mig stjernerne) (B. Wahlström, 1967?)
  • Bodil Forsberg (pseud. för Erling Poulsen): I främmande hus (Sygeplejersken) (B. Wahlström, 1968)
  • Karl Zumbro: Hennes hemlighet (B. Wahlström, 1968)
  • Karl Zumbro: Gör henne lycklig (Das Ende vor Augen) (B. Wahlström, 1968?)
  • Netta Muskett: Skuggan från det förflutna (Misadventure) (Kometförlaget, 1969)
  • Netta Muskett: På flykt från kärleken (Love in amber) (Kometförlaget, 1969)
  • Dorothy Quentin: Det svåra beslutet (The little hospital) (Kometförlaget, 1970)
  • Margurite Lees: Ett fall för doktor Harrow (Nursing auxiliary) (Kometförlaget, 1970)
  • Dorothy Eden: I väntan på Willa (Waiting for Willa) (B. Wahlström, 1977)
  • Netta Muskett: I Afrikas hetta (Flame of the forest) (B. Wahlström, 1960-tal?)

Musikinspelningar - LP och CD

  • Att älska i vårens tid. LP. Cupol. 1972.
  • Lyckan : 22 originalinspelningar 1934−1946. CD. Ancha. 2001
  • Svenska sångfavoriter. [Inspelad 1933−1945]. CD. Odeon. 2005.
  • Visans gyllene tid, utgiven av Samfundet för visforskning. Sundbyberg. Four Leaf Clover, 2005. (en bland många medverkande)

Diskografi

  • Liliedahl, Karleric, Karin Juel : en diskografi. Trelleborg: förf., 1972.

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Han tillhörde Forstenasläkten, vilken på 1990-talet återinfördes i Adelskalendern.

Noter

  1. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Juel, Karin i Svenska män och kvinnor (1948)
  4. ^ (Nationalencyklopedin, band 10 (1993), s. 234)
  5. ^ Sandlund, Anders (19 oktober 2017). ”Pophistoria på scen i Christinasalen”. www.pt.se. https://www.pt.se/noje-kultur/pophistoria-pa-scen-i-christinasalen-10664116.aspx. Läst 9 april 2019. 
  6. ^ Uno "Myggan" Ericson: Myggans nöjeslexikon, band 9 (1991), s. 131
  7. ^ ”Eftersläckning i Blanche's”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 maj 1934. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1934-05-05/120/11. Läst 23 april 2016. 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Information

Het artikel Karin Juel in de Zweedse Wikipedia nam de volgende plaatsen in de lokale ranglijst van populariteit in beslag:

Om sidan

Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=34604