Jonas Sjöstedt | |
Tid i befattningen 6 januari 2012–31 oktober 2020 | |
Företrädare | Lars Ohly |
---|---|
Efterträdare | Nooshi Dadgostar |
Mandatperiod 2010–2014 2014–2018 2018–2020 | |
Valkrets | Västerbottens län |
Mandatperiod 1995–1999 1999–2004 2004–2009 (9 oktober 1995–26 september 2006) | |
Valkrets | Sverige |
Född | 25 december 1964 Oscar Fredriks församling, Göteborg |
Politiskt parti | Vänsterpartiet |
Övrig politisk anknytning |
Socialist Party USA |
Yrke | montör, redaktör, politiker |
Maka | Ann Måwe |
Barn | 3 |
Webbplats | vansterpartiet.se |
Tor Jonas Sjöstedt, född 25 december 1964 i Oscar Fredriks församling i Göteborg,[1] är en svensk politiker (vänsterpartist) och författare. Han var partiledare för Vänsterpartiet mellan januari 2012 och oktober 2020. Han var ledamot i Europaparlamentet 1995–2006 och riksdagsledamot 2010–2020.
Jonas Sjöstedt är uppvuxen i Göteborg. Till följd av hans fars arbete som ingenjör på vattenkraftstationer flyttade familjen runt mycket och han bodde under uppväxten också i bland annat Sundsvall, Västerås och Vänersborg.[2] Han blev tidigt politiskt engagerad och gick med i Kommunistisk ungdom 1978.[3] 1983 flyttade Sjöstedt till Luleå där han gick tvåårig social gymnasielinje på Hermelinsskolan.[4] Samtidigt arbetade han för Elevorganisationen i Stockholm.[5] Därefter återvände han en tid till Göteborg, där han var redaktör för Röd Press. Han bosatte sig 1990 i Umeå, där han arbetade som montör på Volvo Lastvagnars anläggning.
Sjöstedt är gift med Ann Måwe[6] som sedan 2019 är Sveriges ambassadör i Vietnam. Paret har tvillingar födda 2007, och Sjöstedt har även en vuxen dotter från ett tidigare förhållande.
Sjöstedts engagemang på nej-sidan i samband med folkomröstningen om EU-medlemskap i Sverige 1994 tog honom in i politiken på riksplanet. Efter att Sverige gått med i EU ställde han upp i Europaparlamentsvalet 1995, och blev invald som en av tre vänsterpartister. Han omvaldes 1999 och 2004.[7] I Europaparlamentet satt han i gruppen GUE/NGL och var bland annat ledamot i miljöutskottet och ersättare i budgetkontrollutskottet. Han avgick som ledamot 2006.
Efter att ha lämnat Europaparlamentet flyttade Sjöstedt till New York där hans fru Ann Måwe var diplomat (bland annat ambassadråd för Mellanösternfrågor) på Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna. Under tiden i New York var Sjöstedt aktiv på gräsrotsnivå i Socialist Party USA.
Han debuterade under denna tid också som skönlitterär författare, med en trilogi kriminalromaner i europaparlamentsmiljö, och gav ut intervjuboken Masthugget, Moskva, Madrid. Efter historiska skildringen Masthugget, Moskva, Madrid: Berättelsen om Bengt och Greta kom samma år deckaren Sammanflöden, som året efter följdes av Sahara och Spanska brev. De tre sistnämnda är de tre delarna i en sammanhållen trilogi.[8]
Efter att ha flyttat tillbaka till Sverige ställde Sjöstedt upp i riksdagsvalet 2010 och blev invald från Västerbottens läns valkrets på plats 202. Nästan 1/3 av vänsterpartiets väljare i valkretsen valde att personvalsrösta på honom.[9] Efter att ha avgått som partiledare lämnade Sjöstedt även riksdagen i november 2020.
Den 5 juli 2011 meddelade Sjöstedt att han ställde upp som kandidat till partiledarposten i Vänsterpartiet.[10] Senare gick även Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca ut med kandidaturer, medan dåvarande partiledaren Lars Ohly meddelade att han ej ställde upp för omval. Den 10 december 2011 föreslog valberedningen Sjöstedt som partiledare. Han valdes den 6 januari 2012 av partiets kongress till ny ordförande, med 179 röster mot 39 för Dinamarca.[11] Som partiledare har han ständigt lyft frågan om att förbjuda vinster i välfärden.
I januari 2020 förklarade Sjöstedt att han inte skulle ställa upp till omval vid Vänsterpartiets kongress som var planerad till maj samma år.[12] På grund av coronakrisen sköts kongressen upp till oktober, då Sjöstedt efterträddes av Nooshi Dadgostar. Vid Sjöstedts avgång var han den partiledaren med högst förtroendesiffror av alla, 45% av Sveriges befolkning hade förtroende för honom i den sista mätningen av Sifo.[13]
Partipolitiska uppdrag | ||
---|---|---|
Företräddes av Lars Ohly |
Vänsterpartiets partiledare 2012–2020 |
Efterträddes av Nooshi Dadgostar |
|
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-02-13 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=47555