Denna artikel handlar om en nyligen avliden person. Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras. Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln, det vill säga efter ungefär en vecka. (2021-09) |
Jean-Paul Belmondo | |
Jean-Paul Belmondo, . | |
Född | Jean Paul Charles Belmondo[1][2] 9 april 1933[3][4][5] Neuilly-sur-Seine utanför Paris, Frankrike |
---|---|
Död | 6 september 2021[6][7] (88 år) Paris, Frankrike |
Medborgarskap | Frankrike[8] |
Utbildad vid | École alsacienne Conservatoire national supérieur d'art dramatique Lycée Louis-le-Grand |
Sysselsättning | Filmproducent[9][10], scenskådespelare[8], stuntman[11], filmskådespelare[8], skådespelare |
Maka | Èlodie Constantin (g. 1952, separerade 1965, skilda 1968) Natty Tardivel (2002–2008) |
Partner | Ursula Andress (1965–1972) Laura Antonelli (1972–1980) Carlos Sotto Mayor (1980–1987) Barbara Gandolfi (2008–2012) |
Barn | Patricia Belmondo (f. 1953) Florence Belmondo (f. 1960) Paul Belmondo (f. 1963) Stella Belmondo (f. 2003) |
Föräldrar | Paul Belmondo[12] |
Utmärkelser | Prix Citron, Prix Orange et Prix Bourgeon (1972) Riddare av Hederslegionen (1980) Prix du Brigadier (1987) Césarpriset för bästa manliga huvudroll (1989) Officer av Hederslegionen (1991) Kommendör av Nationalförtjänstorden (1994)[13] Kommendör av Arts et Lettres-orden (2006) Kommendör av Hederslegionen (2007) Palme d'honneur (2011) Prix Coq de la Communauté française de Belgique (2012) Riddare av Leopoldorden (2012) Guldlejonet (2016) Storofficer av Nationalförtjänstorden (2017) Storofficer av Hederslegionen (2019)[14] |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Jean-Paul Belmondo, född 9 april 1933 i Neuilly-sur-Seine, Hauts-de-Seine, död 6 september 2021[15] i Paris, var en fransk skådespelare.
Belmondos far var skulptör och Jean-Paul Belmondo själv studerade vid Conservatoire de Paris. Samtidigt uppträdde han vid olika provinsteatrar innan han slog igenom på Paristeatrarna.
Jean-Paul Belmondo hade en rad biroller i film från 1956 före sitt stora, helt otroliga genombrott 1960 i filmen Till sista andetaget, där han var ett slags korsning mellan Humphrey Bogart och James Dean. Han etablerade sig strax därefter som en av Frankrikes största stjärnor, en antihjälte som personifierade filmens "New Wave"-bild av den upproriska ungdomen. 1963 valdes han till ordförande i de franska skådespelarnas fackförening och samtidigt utgav han sin självbiografi, Trente Ans et Vingt-Cinq Films.
Belmondo har genom åren medverkat i såväl franska som internationella filmer av varierande kvalitet, men han lyckades bibehålla sin ställning som en stor stjärna, mycket på grund av sin vinnande personlighet.
Jean-Paul Belmondos son, Paul Belmondo, körde i F1 två säsonger.
Belmondos handavtryck i Cannes 1988.
Belmondo i Mannen från Rio 1964.
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-09-17 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=211634