Jan Lindblad | |
Jan Lindblad 1967. | |
Född | 19 juli 1932[1] Örebro, Sverige |
---|---|
Död | 5 april 1987[1] (54 år) Stockholm, Sverige |
Medborgarskap | Sverige[2] |
Sysselsättning | Fotograf, jonglör, filmproducent, författare, visselkonstnär |
Redigera Wikidata |
Jan Victor Armas Lindblad, född 19 juli 1932 i Örebro, död 5 april 1987 i Johanneshov i Stockholm, var en svensk naturfilmare, visselkonstnär, fågelimitatör och jonglör. Han blev känd för sina naturfilmer från bland annat Sydamerika och Asien.
Jan Lindblad var son till sångpedagogen Frey Lindblad.
I början av 1950-talet debuterade Lindblad i folkparkerna som jonglör och visselkonstnär. År 1951 ställde en nittonårig Jan Lindblad upp i Aftonbladets talangtävling Vi som vill opp med melodin "I en klosterträdgård" och jonglering. Två år senare var han premiärartist på den allra första svenskproducerade singelskivan – "Liebestraum"/"Song of Paradise". Visseltalangen gjorde honom till en av 1970-talets mest säljande skivartister i Sverige. Hans kanske största hit var "Shenandoah".
Fram till 1956 ägnade sig Lindblad också åt att producera naturfilmer med motiv från den svenska naturen, dock utan att visa sina filmer offentligt. Dessa filmer försågs med Lindblads egna speakertexter och musik, som han själv valde.
När han producerat tre filmer av god konstnärlig kvalitet blev han inbjuden av Katrineholms-Kuriren och dess lokalredaktör i Flen, Alex Svensson, att visa filmerna på en biograf i Flen. Publiktillströmningen överträffade alla förväntningar, vilket resulterade i ett flertal visningar i Flen. Därefter blev Lindblad inbjuden av respektive orts ledande tidningar att visa sina filmer i Katrineholm, Norrköping och Linköping. En berättelse om Lindblads urpremiär som filmare finns i hans bok Den vita tapiren.
Fram till 1970-talet var Lindblad främst känd för sina naturfilmer. År 1964 hade filmen Ett vildmarksrike[3] premiär i Sverige. För TV kom han sedan att göra många filmer, bland annat flera serier från Sydamerika och Indien. Han blev också berömd för sin kamp mot att hålla djur i burfångenskap och för sitt tigerprojekt där han lät två tigerungar, Lillan och Rani, växa upp i svensk natur. Han har även skänkt järvar och tapirer till Kolmårdens djurpark.
År 1981 sände SVT kortfilmen Stjärnornas dotter, där Lindblad imiterar fåglar i bakgrunden. Året efter medverkade han som lindansare på Francois Bronetts julcirkus i Scandinavium, Göteborg.
Lindblad hade diabetes typ 1 men dog inte i sviterna av diabetes som det ibland skrivs [källa behövs]; han avled 54 år gammal i sviterna av tropikfeber han ådragit sig i Sri Lanka.
1998 blev Lindblads tigrar Lillan och Rani motiv för två frimärken (Föreningsbrev). Året efter gavs Den sjungande fågelboken ut på cd-rom.
Dessutom utkom en mängd så kallade Snurr Skivan-utgåvor. Detta skivmärke gav ut barnskivor från 1950-60-talet (till exempel Gullan Bornemarks visor). Jan Lindblads skivor på Snurr-etiketten kallades Den sjungande fågelboken. Det kom ut 13 singlar i den serien:
Denna lista förklarar inte vilket år filmerna filmades utan den förklarar vilket år VHS-bandet kom ut till försäljning.
De flesta av rättigheterna till Jan Lindblads tv-serier och filmer ägs av Stiftelsen Jan Lindblad
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-04-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=28498