Jan-Olof Strandberg
| Jan-Olof Strandberg | |
 Jan-Olof Strandberg (till höger) överlämnar Karl Gerhards hederspris till Hasse och Tage 1968. | |
| Född | Gabriel Johan-Olof Strandberg 9 september 1926 Adolf Fredriks församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 maj 2020 (93 år) Domkyrkoförsamlingen, Stockholm, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1] |
| Utbildad vid | Dramatens elevskola |
| Aktiva år | 1947–2010 |
| Maka | Anita Blom (gift 1951–1958; skild) Rigmor Sahlberg (gift 1963–2020; hans död) |
| Barn | Mikael Strandberg |
| Släktingar | Gabriel Strandberg (far) |
| Betydande roller | |
| Vladimir i I väntan på Godot Vielgeschrey i Den jäktade | |
| IMDb SFDb | |
Gabriel Johan-Olof Strandberg, känd som Jan-Olof Strandberg, född 9 september 1926 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död 2 maj 2020 i Stockholm,[2][3][4] var en svensk skådespelare, teaterchef och regissör.
Biografi
Jan-Olof Strandberg var son till konstnären Gabriel Strandberg och Olga Bergman. Strandberg tjänstgjorde efter andra världskriget vid Försvarets Radioanstalt (FRA). Han studerade därefter vid Dramatens elevskola 1948–1951. Efter studierna engagerades han vid Upsala Stadsteater. Perioden 1955–1964 var han verksam vid Göteborgs stadsteater. Han engagerades 1964 vid Dramaten och blev chef där 1975, en tjänst han besatte till 1981. Utöver teater har han även regisserat och medverkat i film samt radio- och TV-teater.
Hösten 2006 och våren 2007 medverkade han i Erland Josephsons pjäs Blomsterplockarna som under hösten spelades på Strindbergs Intima Teater och under våren på Dramaten.
Strandberg var gift 1951–1958 med skådespelaren Anita Blom.[5] Deras son var skådespelaren Mikael Strandberg. Från 1963 till sin död var han gift med Rigmor Sahlberg (född 1923), dotter till kapellmästaren Nils Sahlberg och Andrea Johansson.[6]
Jan-Olof Strandberg är gravsatt i minneslunden på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[7]
Priser och utmärkelser
- 1967 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
- 1969 – O'Neill-stipendiet
- 1969 – Svenska Dagbladets Thaliapris
- 1973 – Gösta Ekman-stipendiet
- 1974 – Svenska Akademiens teaterpris
- 1980 – Litteris et Artibus
- 1999 – Teaterförbundets guldmedalj
Film och TV
Filmografi (urval)
- 1947 – Sången om Stockholm
- 1948 – Flottans kavaljerer
- 1949 – Bara en mor
- 1951 – Bärande hav
- 1953 – Kvinnohuset
- 1954 – Seger i mörker
- 1955 – Vildfåglar
- 1956 – Sista paret ut
- 1957 – En drömmares vandring
- 1960 – Tre önskningar
- 1962 – Raggargänget
- 1963 – Lyckodrömmen
- 1963 – Adam och Eva
- 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
- 1965 – Resa
- 1965 – För vänskaps skull
- 1966 – Ön
- 1969 – Fadern
- 1971 – Troll
- 1972 – Mannen som slutade röka
- 1973 – Kvartetten som sprängdes
- 1981 – Varning för Jönssonligan
- 1983 – Ingenjör Andrées luftfärd
- 1989 – Resan till Melonia
- 1995 – Den röda fläcken
- 2000 – Trolösa
TV-produktioner
- 1962 – Vintergatan
- 1962 – Sankt Antonius underverk
- 1963 – Vilddjurets bild
- 1963 – Societetshuset (TV-serie)
- 1965 – Resa
- 1965 – Alla mina söner
- 1967 – Möten
- 1967 – Den nakne mannen och mannen i frack
- 1968 – Markurells i Wadköping
- 1970 – Röda rummet
- 1970 – Körsbärsträdgården
- 1971 – I väntan på Godot
- 1973 – Kvartetten som sprängdes
- 1976 – Leva livet (TV-film)
- 1976 – Återkomsten
- 1977 – Bröderna (TV-serie)
- 1977 – Den jäktade
- 1977 – Den beslöjade damen
- 1982 – Soluppgång i Riga
- 1982 – Marknadsafton
- 1983 – Colombe (TV-teater)
- 1984 – Duellantens ansikte
- 1984 – Konsert för en sluten avdelning
- 1986 – Den nervöse mannen
- 1987–1988 – Goda grannar (TV-serie)Roll som brigadgeneral(överste) Claes Rylander
- 1987 – Ängslans boningar
- 1988 – Påsk
- 1992 – Luciafesten
- 1993 – Nästa man till rakning (TV-serie)
- 1999 – Offer och gärningsmän
Teater
Roller (ej komplett)
Regi (ej komplett)
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1992 | Dödgrävaren |
Hans Alfredson | Dramaten |
| 2010 | Rut och Ragnar |
Kristina Lugn | Stockholms stadsteater |
Referenser
Fotnoter
- ^ Svenska gravar, omnämnd som: Strandberg, Gabriel Johan-Olof, läs online, läst: 27 januari 2021, (Källa från Wikidata)
- ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/649052
- ^ ”Skådespelaren Jan-Olof Strandberg är död”. DN.SE. 2 maj 2020. https://www.dn.se/kultur-noje/skadespelaren-jan-olof-strandberg-ar-dod/. Läst 4 maj 2020.
- ^ ””Svensk teater har förlorat en stor man””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/Opd661. Läst 4 maj 2020.
- ^ Svenska Dagbladet 8 juli 1951 sid.7
- ^ Strandberg, Jan-Olof G, skådespelare, fd teaterchef, Sthlm Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1997 / s 1053.
- ^ SvenskaGravar
- ^ Ebbe Linde (16 februari 1957). ”'Stolarna' och 'En resande' på Göteborgs stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Scenförändringar: Vårpjäser i Lilla London”. Dagens Nyheter: s. 17. 23 april 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-04-23/109/17. Läst 26 september 2020.
- ^ Ebbe Linde (28 augusti 1959). ”Brendan Behans 'Gisslan'”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-28/232/14. Läst 26 september 2020.
- ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-01/30/20. Läst 26 september 2020.
Externa länkar
- Jan-Olof Strandberg på Svensk Filmdatabas
- Jan-Olof Strandberg på Internet Movie Database (engelska)
- Jan-Olof Strandberg i Dramatens rollbok
|
Om sidan
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=109604