Granatgevär m/48
| Granatgevär m/48 Carl Gustaf | |
|---|---|
 En m/48 Carl Gustaf använd av den norska armén, här visad 2010. | |
| Typ | Granatgevär |
| Ursprungsplats |  Sverige
|
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1948– |
| Använts av |  Sverige USA Kanada Storbritannien  Myanmar Kambodja Sri Lanka Vietnam Indien
|
| Krig | Falklandskriget Irakkriget Vietnamkriget Kuwaitkriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Hugo Abramson Sigfrid Akselson Harald Jentzen |
| Designad | 1948 |
| Tillverkare | Saab Dynamics |
| Enhetskostnad | 194 000 kr/st (vapen) 48 000 kr/st (ammunition) |
| Varianter | m/48, m/86 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 14,2 kg (m/86: 9,5 kg) |
| Längd | 1 130 mm (m/86 1 070 mm) |
| Kaliber | 8,4 cm |
| Eldhastighet | 6-10 skott/min beroende på laddare/skytt |
Granatgevär m/48 Carl Gustaf, (Grg m/48) är ett rekylfritt pansarvärnsvapen konstruerat enligt bakblåsprincipen. Vapnet som har kaliber 8,4 cm är främst avsett för att bekämpa pansarfordon. Till vapnet finns även spräng-, rök- och lysgranater. Vapnet benämns oftast "GRG". Vapnet konstruerades och utvecklades av kapten Harald Jentzen tillsammans med ingenjörerna Hugo Abramson och Sigfrid Akselson vid KAFT.
Prestanda
Vapnet är, i förhållande till sin vikt, mycket slagkraftigt. Vapnet används flitigt i det svenska försvaret, där de flesta stridande plutoner har en GRG-grupp. Gruppen består vanligast av gruppchef, ställföreträdande gruppchef, 2 skyttar, 2 laddare och en extra ammunitionsbärare. GRG-gruppen delades in i två GRG-omgångar med gruppchef eller ställföreträdare som eldledare och observatör. En GRG-grupp kan bekämpa två skilda mål samtidigt. Vid skjutning uppstår en kraftig tryckvåg och en eldflamma bakom vapnet. Riskavståndet bakom vapnet är i fredstid 70 meter, i krigstid 15 meter. Förutom att ladda vapnet bär laddaren ammunitionen och har som uppgift att kontrollera att ingen befinner sig inom riskområdet bakom vapnet. Laddaren har dessutom uppgiften att eldreglera och skydda skytten med sitt eldhandvapen. Många värnpliktiga är bekanta med GRG-skyttens kommando "Skott kommer!" varvid laddaren, om det är fritt, svarade "Klart bakåt!".
Export och användning i strid
Vapnet är en stor exportframgång och har sålts till över 40 länder. Carl Gustaf har använts i en mängd krig, bland annat i Indien (vid oroligheter i Ahmedabad 2002) och i strider i Kambodja, Vietnam och Irak. Vapnet tros också användas av rebeller i det syriska inbördeskriget. Trots EU:s vapenembargo användes år 2012 granatgevär m/48 mot befolkningen i Burma, ursprungligen exporterat till Indien.[1][2] Under Falklandskriget 1982 användes det av brittiska armén för att nedkämpa argentinska befästningar. Den användes även mot korvett ARA Guerrico och hjälpte till att skadeskjuta den.[3]
Ammunition
Till granatgeväret finns drygt ett tiotal olika sorters ammunition. För utländska brukare av Carl-Gustav har FFV utvecklat granater med en mindre raketmotor, vilket ökar den effektiva skottvidden. Man tog även fram överkalibrig ammunition, men denna serietillverkades aldrig.
I den svenska värnpliktsarmén användes fyra typer av granater som transporteras i behållare vilka i dagligt tal ofta kallas "bumpor".
- Spårljuspansarspränggranat (slpsgr) m/52, m/66 och m/75
- Spränggranat (sgr) m/58, m/86 och m/00
- Rökgranat (rökgr) m/68, m/73 och m/81
- Lysgranat (lysgr) m/82
Spårljuspansarspränggranater är avsedda att bekämpa pansrade mål och försedda med riktad sprängverkan och spårljus. Spränggranater är avsedda att bekämpa trupp och opansrade fordon, spränggranaten är försedd med ett splitterhölje av stålkulor och har ett tändrör som kan temperas, dvs. ställas in för att detonera på ett visst avstånd för luftbrisad. Rökgranaten är avsedd för att lägga rök och är laddad med rökmassa. Lysgranaten är avsedd för att lysa upp stridsområdet i mörker.
Granaten stabiliseras i projektilbanan genom att den sätts i rotation med hjälp av räfflorna i eldröret (gyroskop-effekten). Skillnaden mellan Grg m/48B och m/48C är räffelstigningen (m/48B har likformig medan m/48C har tilltagande räffling).[4] Eftersom en RSV-laddnings effekt försämras av att projektilen roterar har spårljuspansarspränggranat till grg en slirande gördel som gör att granaten inte roterar. Granaten stabiliseras istället i banan av ett styrrör (slpsgr m/66 och m/75) i granatens bakkropp. Nyare granattyper, som FFV502 HEDP och FFV551 HEAT, har utfällbara fenor i granatkroppens bakre ände.
Granatgevär m/86
Det finns även en modernare, lättare variant som endast väger 9,5 kg. Eldröret har ett kärnrör av stål, vilket sedan lindats med kolfiber och klätts med plast. Utseendemässigt skiljer det sig från m/48 i det att m/86 har ett bärhandtag på ovansidan.
Referenser
- ^ Svenska vapen hos Burmas armé, SvD 2012-12-10
- ^ Granatgevär i Burma kom från Indien, SvD 2012-12-13.
- ^ http://www.svenskafreds.se/sites/default/files/fyrasakeromvpx.pdf Arkiverad 7 december 2011 hämtat från the Wayback Machine. Folder om svensk vapenexport] från Amnesty, Diakonia, Kristna fredsrörelsen och Svenska Freds. Uppdaterad april 2010.
- ^ ”Gissa bilden”. TIFF (Försvarets materielverk) (4): sid. 39. 2016. http://tiff.mil.se/x-online/tiff_1604/index.html#/39/.
Vidare läsning
- Eskilstuna, en vapensmedja : Carl Gustaf stads gevärsfaktori 1813-2000. Eskilstuna: Gevärsfaktoriets industrihistoriska förening. 2008. Libris 11236407. ISBN 978-91-633-3496-2
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Granatgevär m/48.
| ||||||||||||||||||||||||||
Om sidan
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-03-15 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=60109