En kärlekshistoria

*En kärlekshistoria*
	En kärlekshistoria
Genre	Drama
Regissör	Roy Andersson
Producent	Ejnar Gunnerholm
Manus	Roy Andersson
Skådespelare	Ann-Sofie Kylin, Rolf Sohlman, Anita Lindblom
Originalmusik	Björn Isfält, Jan Bandel
Produktionsbolag	Europafilm
Premiär	24 april 1970 (Sverige)
Speltid	119 minuter
Land	Sverige
Språk	Svenska
	IMDb SFDb Elonet;

En kärlekshistoria är en svensk långfilm från 1970. Roy Anderssons debutfilm blev en stor succé som i dag är en klassiker om kärlek i tonåren. Den unga kärleken kontrasterar mot föräldragenerationen och dess brustna förhoppningar.^[1]

Handling

Huvudpersonerna är tonåringarna Annika, 14 år, och Pär, 15 år, och filmen skildrar hur de träffas, deras skilda bakgrunder och umgängeskretsar. Pär bor med sina föräldrar och fadern driver en bilverkstad. Annikas familj är desillusionerad och olycklig; hennes moster Eva är besviken på livet och ensam. När Pärs familj besöker Pärs farfar på sjukhemmet fikar de i sjukhusparken och där möts Annika och Pärs blickar.^[2]

Annika och Pär möts igen men båda är trevande och när de båda är på ett diskotek förmår de inte att mötas trots att båda vill. När Pär hamnar i slagsmål med en följeslagare till Annika tvingas han skamset lämna platsen och relationen sätts på ett svårt prov. En nyckelscen i filmen följer när Pär och hans kompisar kör runt med sina mopeder på en grusplan med Annika ropande och gråtande vid sidan av planen. Hon springer efter Pär som kör iväg och lämnar henne ensam men kommer sedan körande tillbaka och släpper mopeden och springer och omfamnar Annika.^[2]

Om filmen

En kärlekshistoria har visats i SVT, bland annat 1986, 1993, 2006, 2007 och i januari 2021.

Rollista (urval)

Ann-Sofie Kylin – Annika Hellberg
Rolf Sohlman – Pär
Anita Lindblom – Eva, Annikas moster
Bertil Norström – John Hellberg, Annikas far, kylskåpsförsäljare
Lennart Tellfelt – Lasse, Pärs far, bilverkstadsägare
Margreth Weivers – Elsa Hellberg, Annikas mor
Arne Andersson – Arne, bekant till Pärs familj
Maud Backéus – Gunhild, Pärs mor
Verner Edberg – Verner, Pärs farbror
Elsie Holm – gäst på kräftskivan
Tommy Nilsson – Roger Hellberg, Annikas lillebror
Gunnar Ossiander – Gunnar, Pärs farfar
Björn Andrésen – Pärs kompis
Lennart Tollén – Lennart, Evas fästman
Roger Magnusson – bilmekaniker/svetsare

Produktion

När filmen kom var den en del i socialrealistisk våg inom svensk film.^[1] Roy Andersson hade inspirerats av den tjeckoslovakiska filmen och Milos Forman. Filmen spelades in mellan den 16 juni och den 26 augusti 1969 och hade svensk premiär 24 april 1970 på biografen Saga i Stockholm. Inspelningsplatser var bland andra Svartsjö slott på Ekerö, Bellevueparken i Stockholm, Rörstrandsgatan och Norrbackagatan i Stockholm, och Stora Essingen. Den ikoniska stillbilden av paret på fotbollsplanen, som användes för filmaffischen, togs av fotografen Walter Hirsch.

Filmmusik (urval)

Bodens Ingenjörskårs marsch, kompositör Viktor Widqvist
Rigoletto, kompositör Giuseppe Verdi
Op een Zeemansgraf, kompositör Johnny Hoes
När jag var prins utav Arkadien/Si j'étais roi ur Orfeus i underjorden, kompositör Jacques Offenbach
It's a Long Way to Tipperary, kompositör Harry Williams, engelsk text Jack Judge, svensk text Gösta Rybrant
Pierina eller Blå anemonerna, kompositör och text Evert Taube
Morgon, kompositör Ejnar Eklöf, text Karl Gustav Ossiannilsson
Isabella/Daisy Bell, kompositör Harry Dacre, svensk text Alma Rek
I'm Popeye the Sailor Man/Karl Alfred, kompositör och text Sammy Lerner
On My Way, kompositör och text Björn Isfält
Ford-valsen, kompositör och text Fred Winter, Henry Carson och Nils Gustaf Granath
'Oh! No, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson
Talk to Me, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson
Wake Up in the Morning, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson
Would You Like to Be, kompositör Jan Bandel, text Greg FitzPatrick
Helan går

Mottagande

Björn Isfälts filmmusik blev hyllad och nådde uppmärksamhet även i USA. Denna musik framfördes av bandet Atlantic Ocean, även om skivbolaget CBS endast nämnde sångaren Staffan Stenströms namn på såväl filmens soundtrack som på de båda singlar med dessa låtar som också utgavs.^[3]

Filmen vann IWG Golden Plaque vid Berlins filmfestival, Journalisternas specialpris samt nominerades till Guldbjörnen.^[4] Guldbjörnen kom inte att delas ut 1970 på grund konflikter där bland annat festivaljuryn avgick.

I senare populärkultur

Omslaget på Tomas Andersson Wijs album Ett slag för dig är en stillbild från filmen.^[5]

Referenser

Noter

^ [a b] Ny bok om Roy Andersson skildrar filmare med kritiskt öga på det moderna Sverige
^ [a b] SFI:s filmhandledning om En kärlekshistoria
^ Tobias Petterson: The Encyclopedia of Swedish Progressive Music, 1967–1979, Stockholm, Premium 2007, ISBN 978-91-89136-22-9, sid. 30.
^ http://www.imdb.com/name/nm0027815/awards
^ Intervju i Gaffa 141120 [1] Arkiverad 16 augusti 2018 hämtat från the Wayback Machine.

Källor

Kommentarsspåret på DVD-utgåvan av filmen.

Externa länkar

En kärlekshistoria på Internet Movie Database (engelska)
Wikiquote har citat av eller om En kärlekshistoria.
Citat

[ref_1-1] [a b] Ny bok om Roy Andersson skildrar filmare med kritiskt öga på det moderna Sverige

[ref_2-2] [a b] SFI:s filmhandledning om En kärlekshistoria

[3] Tobias Petterson: The Encyclopedia of Swedish Progressive Music, 1967–1979, Stockholm, Premium 2007, ISBN 978-91-89136-22-9, sid. 30.

[4] ttp://www.imdb.com/name/nm0027815/awards

[5] Intervju i Gaffa 141120 [1] Arkiverad 16 augusti 2018 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]