Denna artikel handlar om en nyligen avliden person. Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras. Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln, det vill säga efter ungefär en vecka. (2022-01) |
Emerich Roth | |
Emerich Roth 2017. | |
Född | 28 augusti 1924 Sevlus, dåvarande Tjeckoslovakien (nuvarande Vynohradiv i Ukraina) |
---|---|
Död | 22 januari 2022 (97 år) Stockholm, Sverige |
Yrke | Socialarbetare |
Nationalitet | Svensk |
Emerich Roth, född 28 augusti 1924 i Sevlus i Tjeckoslovakien[1] (idag Vynohradiv i Ukraina), död 22 januari 2022 i Stockholm,[2][3] var en svensk författare, föreläsare, socialarbetare och förintelseöverlevare som bland annat arbetade med att sprida information om rasism, våld och nazistiska övergrepp.
Roth växte upp i dåvarande Tjeckoslovakien med fyra yngre systrar i en stad med 15 000 invånare. När nazisterna kom till staden tvingades stadens 3 000 judar först flytta till ett provisoriskt getto, innan ordern kom att man skulle förflyttas för att "arbeta en kortare tid i ett annat land". Efter en flera dygn lång tågtransport i överfulla boskapsvagnar utan vatten och mat ankom tåget till Auschwitz-Birkenau.[4]
Roths mor och två av hans småsystrar Magdalena, 12 och Judit, 10, fördes omedelbart till gaskamrarna, medan hans far, hans systrar Edit, 17, och Elisabeth, 15, och Emerich själv fördes till arbetsläger. Hans pappa mördades under en av dödsmarscherna i krigets slutskede, och hans syster Edit dog i ett annat läger.
Roth kom att vara fånge i fem olika koncentrationsläger, och endast han och hans syster Elisabeth överlevde. Efter kriget var Emerich svårt medtagen och var 175 centimeter lång och vägde 34 kilo. Han låg på sjukhus och fick ett brev från någon med samma efternamn, vilket var hans kusin. I brevet stod det att hans syster hade överlevt och befann sig i Sverige.
Han kom till Sverige i december 1950 och utbildade sig och arbetade under 30 år som socialarbetare.[5] Under dessa år valde han att inte berätta om sina upplevelser, men blev starkt påverkad 1992 av en nazistisk demonstration i Stockholm.[4]
Han kom sedan efter 1993 att besöka minst 1 600 skolor runt om i Sverige med syftet att motverka rasism. Han var en av grundarna av Föreningen Förintelsens Överlevande. Han grundade 1994 den ideella Emerichfonden, som verkar för att uppmuntra ungdomar till "aktiviteter som motverkar våld och främlingsfientlighet samt bädda för en trivsam och medmänsklig skolmiljö".[6]
Emerich Roth publicerade flera böcker på temat våld och rasism, bland annat Emerich är mitt namn: Hatet, förnedringen, kärleken. Han medverkade i många videoinspelade dokumentärer och undervisningsfilmer.
Han fick flera belöningar för sitt arbete med att informera om rasism och övergrepp, bland annat H.M. Konungens medalj 8:e storleken i högblått band år 1998[7], Stockholm stads Nelson Mandela-pris år 2008[8], Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minnes hedersutmärkelse år 1997[9], Raoul Wallenberg-priset 2015.[10] och Olof Palmepriset år 2017[11].
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-01-31 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=1402091