Elizabeth II

Elizabeth II
Elizabeth II i mars 2015.
Regerande drottning av Storbritannien och hennes samväldesriken
Regeringstid	6 februari 1952– (68 år och 335 dagar)
Kröning	2 juni 1953, Westminster Abbey, City of Westminster i London
Företrädare	Kung Georg VI
Gemål	Philip av Grekland och Danmark
Barn	Charles Anne Andrew Edward
Ätt	Huset Windsor
Far	Georg VI
Mor	Elizabeth Bowes-Lyon
Född	21 april 1926 (94 år) Mayfair, Westminster, London, England, Storbritannien
Religion	Engelska kyrkan (överhuvud) Skotska kyrkan (medlem)
Vapensköld

Elizabeth II, född Elizabeth Alexandra Mary Windsor 21 april 1926 i Mayfair i London, är statsöverhuvud för sexton självständiga stater och deras besittningar, Engelska kyrkans högsta beskyddare (Supreme Governor) samt Samväldets symboliska överhuvud. Hon är bosatt i Storbritannien och är även drottning av Antigua och Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Grenada, Jamaica, Kanada, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Saint Christopher och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna och Tuvalu.

Elizabeth blev regerande drottning den 6 februari 1952 och kröningen ägde rum i Westminster Abbey den 2 juni 1953. Hon är dotter till kung Georg VI av Storbritannien och hans gemål Elizabeth Bowes-Lyon. Hon gifte sig med Philip av Grekland (Mountbatten) den 20 november 1947.

Elizabeth är den äldsta brittiska monarken genom tiderna och även den brittiska monark som regerat under längst tid.

Elizabeth II:s officiella titel i egenskap av Storbritanniens monark är Elizabeth den andra av Guds nåde Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands och Hennes övriga rikens och territoriers Drottning, Samväldets överhuvud, Trons försvarare. I varje suverän stat som erkänner Elizabeth II som sin statschef har hon en separat titel.

Drottningens officiella residens är Buckingham Palace i Westminster i London samt Palace of Holyroodhouse i Edinburgh i Skottland. Övriga kungliga slott som hon och hennes familj vistas på är Windsor Castle i Windsor i Berkshire i England, Sandringham House i Sandringham i Norfolk i England och Balmoral Castle i Balmoral i Aberdeenshire i Skottland.

Biografi

Prinsessan Elizabeth tre år gammal, 1929.

Elizabeth föddes med kejsarsnitt på Bruton Street i Mayfair i London.^[1] Hennes far var prins Albert, hertig av York och hennes mor var hertiginnan av York, född Elizabeth Bowes-Lyon. Hon döptes i Music Room i Buckingham Palace av ärkebiskopen av Canterbury Cosmo Gordon Lang. Hennes gudföräldrar var prinsessan Mary (faster), prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn (farfars farbror), earlen av Strathmore och Kinghorne med hustru (morföräldrarna) samt baronessan Mary Elphinstone (moster).

Utbildning

Prinsessan Elizabeth tillsammans med lillasystern Margaret och deras farmor Änkedrottning Mary (1939).

Den unga prinsessan Elizabeth gick aldrig i någon skola utan privatundervisades tillsammans med systern Margaret. Hennes lärare hette Marion Crawford (1909–1988).^[2] Hennes historielärare var C.H.K. Marten, professor vid Eton College. Hon lärde sig också franska, som hon talar flytande. Prinsessan undervisades i den kristna tron av ärkebiskopen av Canterbury.^[3]

Närmaste arvinge till tronen

När hennes far blev kung Georg VI år 1936 efter hans äldre brors Edvard VIII:s abdikation blev hon först i den brittiska tronföljden.

Elizabeth var 13 år när andra världskriget bröt ut. Hon och den kungliga familjen evakuerades till slottet Windsor. Det fanns vissa planer på att evakuera henne till Kanada, men den kungliga familjen vägrade.^[4] År 1940 gjorde hon sitt första radioframträdande i BBC.

Militär karriär

År 1945 började hon i den kvinnliga delen av den brittiska armén (Auxiliary Territorial Service). Hon är den hittills enda kvinnliga medlemmen i det brittiska kungahuset som har tjänstgjort i armén. Elizabeth var mestadels bilförare och utbildades till fordonsmekaniker inom försvaret.^[5]

Kungliga uppdrag

Prinsessan Elizabeth gjorde sin första officiella resa utanför Europa 1947. Den gick till Sydafrikanska unionen, då en dominion i det brittiska imperiet, där hon och hennes far besökte bland annat Kapstaden och Taffelberget. Premiärminister Jan Smuts var värd för besöket. I ett radiotal som hon höll på sin 21 årsdag lovade prinsessan att dedikera återstoden av sitt liv till att tjäna den brittiska nationen och samväldet.^[6]

Giftermål

Elizabeth & Philip, 1950.

Elizabeth hade mött sin blivande man prins Philip 1934 och 1937 vid släktträffar i Danmark.^[7] Båda härstammar från Kristian IX av Danmark (Elizabeth genom dottern Alexandra som blev Edvard VII:s gemål och Philip genom andre sonen, Georg I av Grekland), och är samtidigt också ättlingar till Drottning Viktoria av Storbritannien (Elizabeth genom äldste sonen Edvard VII och Philip genom dottern Alice). När Elizabeth vid 13 års ålder 1939 träffade Philip i England, blev hon förälskad och de började brevväxla med varandra.^[8]

Elizabeth förlovade sig med löjtnant Philip Mountbatten den 9 juli 1947 och gifte sig den 20 november samma år. Philip hade avsagt sig titeln prins av Grekland och Danmark och tog familjenamnet Mountbatten efter sin mor Alice, som var syster till Louis Mountbatten och kronprinsessan Louise av Sverige. Han konverterade samtidigt från den grekisk-ortodoxa tron till den anglikanska kyrkan. I samband med bröllopet erhöll Philip titeln Hans Kunglig Höghet, Hertig av Edinburgh av sin svärfar, men det skulle dröja till 1957 innan han formellt blev brittisk prins. Efter bröllopet bosatte de sig i Clarence House i London. Från 1946 till 1953 var Philip stationerad på Malta, då en brittisk koloni, när han tjänstgjorde i flottan. Hans morbror Lord Mountbatten hade köpt Villa Gwardamangia i byn Gwardamanġia 1929. Elizabeth bodde där 1949–1951, när hon besökte sin make.^[9]

Den 14 november 1948 födde Elizabeth sitt första barn, Charles.

Tronföljare

15 augusti 1950 i Clarence House födde Prinsessan Elizabeth sitt andra barn och enda dotter, Anne.

Under 1950 drabbades hennes far, Georg VI, av lungcancer och hans hälsa försämrades under 1951 och Elizabeth var nu värd för olika statsbesök från Storbritannien i en officiell rundresa i världen. Hon besökte Grekland, Italien, Malta, Kanada och USA. I Washington, D.C. mottogs hon av USA:s president Harry S. Truman i januari 1952.

Drottning sedan 1952

1950-tal

Officiellt kröningsporträtt från 1953. På huvudet bär hon Imperial State Crown, ej att förväxla med S:t Edvards krona som endast används under kröningsakten.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far, kung Georg VI, i sömnen i sin säng i Sandringham House. 31 januari samma år hade han åkt till Heathrow Airport för att vinka av Elizabeth och Philip, som vid dödstillfället befann sig ute i vildmarken i den brittiska Kenyakolonin. Prinsessan Elizabeth återvände till hemlandet och utropades till drottning Elizabeth II. Hon kröntes först den 2 juni 1953 i Westminster Abbey. Hennes kröningsceremoni var den första i Storbritannien som televiserades av BBC. Hennes fars kröning 1937 hade endast filmats för journalfilm.

Kung Georg VI hade varit angelägen att efter andra världskrigets slut göra en större resa genom sitt vidsträckta samvälde, men han hade hindrats pga sin dåliga hälsa. Prinsessparet Elizabeth och Philip hade påbörjat en resa till Australien och Nya Zeeland i januari 1952, men kungens död i februari innebar att resan hade avbrutits halvvägs. Fem månader efter kröningen så påbörjade drottningen och hennes gemål en jorden runt resa genom samväldet. De lämnade London med flyg i december till utomeuropeiska territoriet Bermuda i Atlanten och därefter vidare med flyg till Jamaica i Karibiska havet där de senare steg ombord på ångfartyget S.S. Gothic som skulle bli deras bas under återstoden av resan. Efter att ha passerat Panamakanalen och korsat Stilla havet nådde drottningen och hertigen av Edinburgh Brittiska Västra Stillahavsterritoriet Fiji och därefter västerut till östaten Tonga. 23 december 1953 steg de i land på Nya Zeeland och stannade där i mer än en månad, det var första gången en regerande monark besökte det lilla landet på andra sidan jordklotet. Därefter seglade de vidare till Australien och var där under februari och mars, även där var det första gången som en regerande monark från moderlandet var där. Återresan till brittiska öarna över Indiska oceanen inkluderade stopp på Kokosöarna, Ceylon, kronkolonin Aden, Uganda och Malta. I Malta återförenades Elizabeth II och Philip med de två barnen, Charles & Anne, och därifrån åkte de för första gången ombord på det nybyggda kungaskeppet HMY Britannia via Gibraltar på Iberiska halvön tillbaka till London.^[10][11]

Drottning Elizabeth II har under sin långa regeringstid gjort två statsbesök till Sverige, första gången 1956 i samband med ryttarolympiaden i Stockholm 1956 på inbjudan av kung Gustaf VI Adolf ^[12] och andra gången i maj 1983 då av sin tremänning, kung Carl XVI Gustaf.^[13] Till Finland har hon kommit på statsbesök en gång, 1976, på inbjudan av president Urho Kekkonen.^[14] Vid samtliga tre besök ankom hon och sin gemål i det dåvarande kungaskeppet HMY Britannia.

I november 1956 invaderade brittiska och franska trupper med stöd av Israel det självständiga Egypten för att återta Suezkanalen, som nationaliserats av Egyptens president Gamal Abdel Nasser. Utfallet i Suezkrisen blev förnedrande för Storbritanniens roll som stormakt: de tvingades till reträtt sedan supermakterna USA och Sovjetunionen demonstrerat sitt inflytande och premiärminister Anthony Eden tvingades avgå. Det innebar en prövning av drottningen i sina olika roller som statsöverhuvud för dels Storbritannien (i vilket det var premiärministern och kabinettet som tog besluten om att gå i krig), men också för andra samväldesriken (som motsatte sig Storbritanniens agerande) där hennes möjlighet till inflytande var ännu mindre.

1960-tal

Under 1960 och 1970-talen pågick avkoloniseringen för fullt i Afrika och Västindien: mer 20 nya suveräna stater gick från brittisk koloni eller protektorat till självstyre. Vissa förblev samväldesriken med Elizabeth II som sin statschef, exempelvis Bahamas och Jamaica, medan andra likt Pakistan och Singapore kvarstod visserligen som medlemmar i samväldet men övergick till ett republikanskt statsskick. I Rhodesia däremot, nekade dess premiärminister Ian Smith 1965 den brittiska begäran om att ge rösträtt till den svarta majoriteten. Hans regering förklarade ensidigt landets oberoende medan han också uttryckte "lojalitet och hängivenhet" till Elizabeth II. Drottningen entledigade honom i ett formellt uttalande, och det internationella samfundet utfärdade ekonomiska sanktioner mot Rhodesia. Landet omvandlades till en republik efter en folkomröstning 1969 och Smith satt kvar vid makten fram till 1979.

1970-tal

Drottning Elizabeth II hälsar på skådespelaren Paul Hogan och sångerskan Olivia Newton-John vid en välgörenhetskonsert i Sydneys operahus 1980.

Som Kanadas drottning öppnade hon Olympiska sommarspelen 1976 i Montréal, och dottern, Prinsessan Anne, deltog i det brittiska laget i fälttävlan. År 1977 firades Elizabeth II:s 25 års jubileum på tronen, silverjubileet, vilket bemöttes med stor kritik på grund av Storbritanniens ekonomiska problem vid tidpunkten. 1979 avslöjades Anthony Blunt, tidigare chef för drottningens konstsamling Royal Collection, som en sovjetisk spion och en medlem av spionringen Cambridge Five. Den 27 augusti samma år, blev prins Philips morbror Louis Mountbatten mördad i sin fritidsbåt av en fjärrstyrd bomb nära sitt sommarhem i Sligo på västra Irland, ett bombdåd som IRA tog på sig skulden för. Mountbatten fick en statsbegravning i Westminster Abbey.

1980-tal

Äldste sonen prins Charles gifte sig 1981 med lady Diana Spencer i en storslaget bröllop i Sankt Paulskatedralen. Elisabeths andre son, prins Andrew, utbildad som helikopterpilot i flottan, deltog i Falklandskriget ombord på hangarfartyget HMS Invincible 1982. Hennes förhållande till den amerikanska presidenten Ronald Reagan var tvetydig: även om hon välkomnade honom till Windsor Castle 1982 och besökte hans ranch i Kalifornien ett år senare, var hon förnärmad när han beordrade USA:s invasion av Grenada utan att först bli informerad om interventionen i ett av hennes samväldesriken.

Tidningen Sunday Times skrev den 20 juli 1986 att drottningen var orolig för att premiärminister Margaret Thatchers ekonomiska politik underblåste sociala konflikter i landet; hon var orolig för hög arbetslöshet, den våldsamma gruvarbetarstejken och Thatchers vägran att införa sanktioner mot den sydafrikanska apartheidregimen. Källorna till ryktena inkluderade hovets presssekreterare Michael Shea och Samväldets generalsekreterare Shridath Ramphal. Shea hävdade att hans uttalanden togs ur sitt sammanhang och innehöll spekulation. Oavsett vilket så fick Margaret Thatcher två personliga ordensdekorationer från drottningen (dvs inte på sittande premiärministers inrådan), Förtjänstorden och Strumpebandsorden, efter att hon avgick som premiärminister.

1990-tal

År 1992 blev, enligt henne själv i ett tal i Londons Guildhall 24 november samma år, ett annus horribilis; i mars separerade hennes andre son, prins Andrew från sin fru Sarah; i april skilde sig prinsessan Anne från Mark Phillips; under statsbesöket till Tyskland i oktober kastade demonstranter kritiska mot den brittiska bombningen av staden under andra världskriget ägg mot henne i Dresden^[15]; och slutligen i november bröt en stor eldsvåda ut i Windsor Castle, ett av drottningens officiella residens. I december samma år separerade äldste sonen och tronföljaren, Prins Charles från sin fru Diana. Kritik framfördes mot att drottningen var helt befriad från att betala skatt, samtidigt som skattebetalarna förväntades betala återuppbyggnaden av Windsor Castle: något som premiärminister John Major strax därefter meddelade i underhuset att drottningen skulle börja göra under 1993.

Elizabeth II med USA:s president George W. Bush, 19 juli 2001.

I augusti 1997, ett år efter skilsmässan mellan Charles och Diana ägt rum, dog den senare tillsammans med pojkvännen Dodi Fayed i en bilolycka i Paris. Drottningen och delar av hennes familj befann sig då vid sommarslottet Balmoral i Skottland och efter att nyheten kom ut lät hon de två sörjande barnbarnen hålla sig undan pressen där. Kritik mot kungafamiljens utåt sett kyliga distans till den traumatiska händelsen och faktumet att flaggan vid Buckingham Palace inte var halad på halv stång (trots att den traditionen inte fanns gällande monarkens residens) uttrycktes i breda folklager. Under trycket av allmänhetens reaktion och på rekommendation av premiärminister Tony Blair, höll Elizabeth II, dagen innan Dianas begravning, ett direktsänt tal med ett personligt tilltal som dämpade upprördheten.

I Australien, där republikanska idéer florerade inom vissa grupper, hölls en folkomröstning om avskaffandet av monarkin den 6 november 1999. Resultatet blev ett bevarande av status quo pga missnöje med alternativet som innehöll en indirekt vald president istället för en folkvald. Liknande folkomröstningar i andra samväldesriken misslyckades i Tuvalu den 30 april 2008 och i Saint Vincent och Grenadinerna den 25 november 2009.

2000-tal

År 2002 firade Elizabeth II guldjubileet, dvs 50 år på tronen. I februari samma år avled hennes yngre syster, prinsessan Margaret, och i mars hennes mor, drottningmodern.

2010-tal

Efter ett besök i Kanada 2010 som inkluderade firande av Kanadadagen vid Parliament Hill i Ottawa^[16], höll hon tal för FN:s generalförsamling i New York, för andra gången, i egenskap av statschef för 16 medlemsstater.^[17] FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, introducerade hennes som "ett ankare för vår tidsålder".^[18] På inbjudan av Irlands president Mary McAleese genomförde drottningen det första brittiska statsbesöket till Irland i maj 2011.

2012 firade hon 60 år på tronen, diamantjubileet och samma år öppnade Elizabeth II Olympiska sommarspelen 2012 i London. Vid öppningsceremonin deltog hon i en filmsekvens som sig själv tillsammans med Daniel Craig i rollen som James Bond.^[19] 18 december samma år besökte drottningen 10 Downing Street på inbjudan av premiärminister David Cameron och blev den första brittiska monarken att delta i ett kabinettsammanträde sedan 1781.^[20]

2017 firade drottningen 65 år på tronen, safirjubileet. Prins Philip pensionerade sig från officiella uppdrag i augusti 2017.^[21] I mars 2019, valde hon att sluta köra bil på allmän väg, efter att hennes make varit inblandad i en trafikolycka (i vilken han klarade sig oskadd) två månader tidigare utanför Sandringham.^[22]

Ordnar och övriga titlar

Storbritannien och andra samväldesriken

Elizabeth II iförd Strumpebandsordens ordensdräkt utanför St. George's Chapel, Windsor (2008).

Drottningen är sedan tronbestigningen per automatik överhuvud för alla brittiska statsordnar, samt för alla statsordnar i de samväldesriken som erkänner henne som sin statschef (med undantag för Jamaica som ger den rollen till sin generalguvernör^[23]). Nedan följer ett urval^[24]:

Militära hedersbetygelser

Elizabeth II i samtal med USA:s president Ronald Reagan på hästrygg vid Windsor Castle (1982).

Utländska ordnar

Elizabeth II:s serafimersköld.

Urval av utländska ordnar som Elizabeth II erhållit.^[26]

Kuriosa

Elizabeth är den enda kvinnan i Storbritannien som inte behöver körkort för att framföra fordon.^[28][29]

Elizabeth är sedan den 9 september 2015 den brittiska monark som har regerat längst tid.^[30] Det tidigare rekordet innehade drottning Viktoria. Elizabeth är även Storbritanniens hittills äldsta monark, sedan hon 2007 gick om Viktoria som avled 1901 i en ålder av 81 år och 243 dagar.^[31]

Familj

Ättlingar

Elizabeth II och prins Philip vid 2007 års Trooping the Colour på Horse Guards Parade.

Kungafamiljen på Buckingham Palaces balkong efter bröllopet mellan sonsonen Prins William, hertig av Cambridge och Catherine Middleton, 29 april 2011.

Anfäder

Elizabeth II:s monogram, krönt med S:t Edvards krona.

I fiktion

Ryttarstaty av Elizabeth II utanför provinsförsamlingen i Regina, Saskatchewan i Kanada.

År 2006 gjordes filmen The Queen, med Helen Mirren i titelrollen som Elizabeth II, som vann Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.^[32] Filmen är en skildring av drottning Elizabeths reaktioner på och handlingar i samband med nyheten om prinsessan Dianas död i Paris 1997.

TV-serien The Crown från Netflix, som hade premiär 2016, skildrar drottning Elizabeth II:s unga år och hennes första tid som monark. Claire Foy har rollen som Elizabeth II i de två första säsongerna som utspelar sig 1946 till 1955 respektive 1956 till 1964. I den tredje säsongen porträtterar Olivia Colman drottningen mellan åren 1964 till 1977 och den fjärde säsongen ska utspela sig mellan 1977 och ungefär 1990. I de två sista säsongerna kommer Imelda Staunton att spela rollen som drottning Elizabeth och serien är planerad att avslutas när berättelsen har nått början på 2000-talet.^[33][34][35]

Referenser

Elizabeth II:s kungliga standar, i egenskap av Australiens drottning.

Elizabeth II:s kungliga standar, i egenskap av Jamaicas drottning.

Elizabeth II:s kungliga standar, i egenskap av Nya Zeelands drottning.

Noter

1. ^ Brandreth, s. 103 and Roberts, s. 74
2. ^ ”The Real Crawfie”. Channel 4. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415181021/http://www.channel4.com/history/microsites/R/real_lives/crawfie.html. Läst 10 april 2009. 
3. ^ ”Brittiska monarkins webbsida – Education”. Arkiverad från originalet den 28 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100328162625/http://www.royal.gov.uk/HMTheQueen/Education/Overview.aspx. Läst 10 april 2009. 
4. ^ ”Brittiska monarkins webbsida – HM Queen Elizabeth the Queen Mother”. Arkiverad från originalet den 2 december 2010. https://web.archive.org/web/20101202211209/http://www.royal.gov.uk/HistoryoftheMonarchy/The%20House%20of%20Windsor%20from%201952/QueenElizabethTheQueenMother/ActivitiesasQueen.aspx. Läst 10 april 2009. 
5. ^ ”Brittiska monarkins webbsida – Early public life”. Arkiverad från originalet den 28 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100328170101/http://www.royal.gov.uk/HMTheQueen/Publiclife/EarlyPublicLife/Earlypubliclife.aspx. Läst 10 april 2009. 
6. ^ ”Brittiska monarkins webbsida”. Arkiverad från originalet den 2 december 2010. https://web.archive.org/web/20101202211509/http://www.royal.gov.uk/ImagesandBroadcasts/Historic%20speeches%20and%20broadcasts/21stbirthdayspeech21April1947.aspx. Läst 10 april 2009. 
7. ^ Brandreth, s. 133–139
8. ^ Bond, s. 10 and Brandreth, s. 132–136, 166–169
9. ^ Brandreth, s. 226–238
10. ^ ”Royal Tour of Commonwealth 1953-54” (på engelska). Royal Commonwealth Society Library, Royal Tour of Commonwealth 1953-54, Y3011EEE. Cambridge University Library. https://janus.lib.cam.ac.uk/db/node.xsp?id=EAD%2FGBR%2F0115%2FY3011EEE. Läst 31 juli 2020. 
11. ^ ”Commonwealth Tours: 1953-1954” (på engelska). British Pathé. https://www.britishpathe.com/workspaces/df699ffd537d4e0c74710ad015dfd64d/3fTkkyaP. Läst 31 juli 2020. ”On this tour the Queen visited...
    Bermuda: 24-25 November
    Jamaica: 25-27 November
    Fiji: 17-19 December
    Tonga: 19-20 December
    New Zealand: 23 December-30 January
    Australia: 3 February-1 April
    Cocos Islands: 5 April
    Ceylon: 10-21 April
    Aden: 27 April
    Uganda: 28-30 April
    Malta: 3-7 May
    Gibraltar: 10 May” 
12. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1956
13. ^ ”60 år sen Elisabeth kröntes till drottning”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/4940077. Läst 22 juli 2020. 
14. ^ ”Drottning Elizabeth II på statsbesök i Finland”. Svenska YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2007/02/28/drottning-elizabeth-ii-pa-statsbesok-i-finland. Läst 22 juli 2020. 
15. ^ Stanglin, Doug (18 March 2010), ”German study concludes 25,000 died in Allied bombing of Dresden”, USA Today, http://content.usatoday.com/communities/ondeadline/post/2010/03/official-german-study-concludes-25000-died-in-allied-bombing-of-dresden/1, läst 19 mars 2010 
16. ^ Canada Day 2010 Celebrations in the Presence of Her Majesty The Queen, Government of Canada, 27 maj 2010, https://www.canada.ca/en/news/archive/2010/05/canada-day-2010-celebrations-presence-her-majesty-queen.html, läst 28 juli 2020 
17. ^ A speech by the Queen to the United Nations General Assembly, Royal Household, 6 July 2010, https://www.royal.uk/address-united-nations-general-assembly-6-july-2010, läst 18 april 2016 
18. ^ Queen addresses UN General Assembly in New York, BBC News, 7 July 2010, https://www.bbc.co.uk/news/10518044, läst 7 juli 2010 
19. ^ Brown, Nic (27 juli 2012). ”How James Bond whisked the Queen to the Olympics”. BBC News. https://www.bbc.co.uk/news/uk-19018666. Läst 28 juli 2012. 
20. ^ UK to name part of Antarctica Queen Elizabeth Land, BBC News, 18 December 2012, https://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-20757382, läst 9 juni 2019 
21. ^ Bilefsky, Dan (2 August 2017), ”Prince Philip Makes His Last Solo Appearance, After 65 Years in the Public Eye”, The New York Times, https://www.nytimes.com/2017/08/02/world/europe/uk-prince-philip-retired-queen-elizabeth.html, läst 4 augusti 2017 
22. ^ ”Queen slams brakes on driving in public”, The Times, 31 March 2019, https://www.thetimes.co.uk/article/queen-slams-brakes-on-driving-in-public-5q5k8dchn, läst 31 mars 2019 
23. ^ National Honours and Awards Act — 1969 Arkiverad 2 november 2012 hämtat från the Wayback Machine., Government of Jamaica.
24. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_titles_and_honours_of_Queen_Elizabeth_II
25. ^ Smith, Joanna (23 May 2012), ”Royal visit 2012: Prince Charles collects honorary RCMP title”, Toronto Star, https://www.thestar.com/news/world/royalfamily/article/1182995--royal-visit-2012-queen-city-cheers-for-prince-charles-camilla-at-saskatchewan-legislature, läst 25 maj 2012 
26. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_titles_and_honours_of_Queen_Elizabeth_II#Foreign_honours
27. ^ Ordens kedja erhölls 1975
28. ^ ”Queen Elizabeth II owns every dolphin in Britain and doesn't need a driving license — here are the incredible powers you didn't know the monarchy has” (på engelska). Business Insider. http://uk.businessinsider.com/weirdest-powers-queen-elizabeth-ii-british-sovereign-prerogative-swans-dolphins-2015-5. Läst 21 april 2016. 
29. ^ ”86 Surprising Facts About Queen Elizabeth II” (på engelska). Time magazine. http://content.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,2114386_2114388_2115566,00.html. Läst 21 april 2016. 
30. ^ ”Rekorddrottningen”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/rekorddrottningen-i-bilder. Läst 4 september 2015. 
31. ^ ”Elizabeth II äldsta monarken”. Dagens Nyheter. 20 december 2007. http://www.dn.se/nyheter/varlden/elizabeth-ii-aldsta-monarken/. Läst 10 april 2009. 
32. ^ ”The 79th Academy Awards | 2007” (på engelska). Oscars.org | Academy of Motion Picture Arts and Sciences. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2007. Läst 25 mars 2020. 
33. ^ Chu, Stewart Clarke,Henry (16 juli 2018). ”‘The Crown’: Netflix Releases First Look at Olivia Colman as the Queen” (på amerikansk engelska). Variety. https://variety.com/2018/tv/news/the-crown-netflix-olivia-colman-first-look-1202873836/. Läst 29 september 2018. 
34. ^ ”When is The Crown season 4 released on Netflix? Latest news and what we know so far” (på engelska). Radio Times. https://www.radiotimes.com/news/on-demand/2020-07-06/the-crown-season-4-release-date/. Läst 14 juli 2020. 
35. ^ McHenry, Jackson (9 juli 2020). ”The Crown Will Get 6 Seasons After All, Extending Imelda Staunton’s Reign” (på amerikansk engelska). Vulture. https://www.vulture.com/2020/07/the-crown-season-six-imelda-staunton.html. Läst 14 juli 2020. 

Tryckta källor

• Bond, Jennie (2006). Elizabeth: Eighty Glorious Years. London: Carlton Publishing Group. ISBN 1-84442-260-7;ISBN 978-1-84442-260-9
• Brandreth, Gyles (2004). Philip and Elizabeth: Portrait of a Marriage. London: Century. ISBN 0-7126-6103-4
• Roberts, Andrew (2000) The House of Windsor. (Edited by Antonia Fraser) London: Cassell & Co. ISBN 0-304-35406-6

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Elizabeth II.
  Bilder & media
• Brittiska monarkins webbsida
• Brittiska monarkins officiella kanal på Youtube
• Elizabeth II på Internet Movie Database (engelska) (personen, hennes egen medverkan i film och tv)

v • r Storbritanniens regenter Ätten Stuart (1707–1714) Anna Ätten Hannover (1714–1901) Georg I • Georg II • Georg III • Georg IV • Vilhelm IV • Viktoria Ätten Sachsen-Coburg-Gotha (1901–1917) Edvard VII Ätten Windsor (från 1917) Georg V • Edvard VIII • Georg VI • Elizabeth II Storbritanniens monarki – Lista över Storbritanniens regenter – Grafisk tidsaxel

v • r Storbritanniens kungliga familj   Huset Windsor Drottningparet H.M. Drottning Elizabeth II, g.m. H.K.H.Prins Philip, hertig av Edinburgh Tronföljarparet H.K.H. Prins Charles, prins av Wales, hertig av Cornwall & Rothesay g. (2:a ggn) m. H.K.H. Hertiginnan av Cornwall Tronföljarens barn (1:a äktenskapet) H.K.H. Prins William, hertig av Cambridge, g.m. H.K.H. Hertiginnan av Cambridge    Barn: H.K.H. Prins George av Cambridge · H.K.H. Prinsessan Charlotte av Cambridge · H.K.H. Prins Louis av Cambridge H.K.H. Prins Harry, hertig av Sussex, g.m. H.K.H. Hertiginnan av Sussex    Barn: Archie Mountbatten-Windsor Drottningens 2:e son H.K.H. Prins Andrew, hertig av York    Barn (i tidigare äktenskap): H.K.H. Prinsessan Beatrice av York · H.K.H. Prinsessan Eugenie av York Drottningens 3:e son H.K.H. Prins Edward, earl av Wessex, g.m. H.K.H. Grevinnan av Wessex    Barn: James, viscount Severn · Lady Louise Windsor Drottningens dotter H.K.H. Prinsessan Anne, g. (2:a ggn) m. viceamiral Timothy Laurence Drottningens kusin (son till Prins Henry) H.K.H. Prins Richard, hertig av Gloucester, g.m. H.K.H. Hertiginnan av Gloucester Drottningens kusiner (barn till Prins George) H.K.H. Prins Edward, hertig av Kent, g.m. H.K.H. Hertiginnan av Kent · H.K.H. Prinsessan Alexandra, Lady Ogilvy · H.K.H. Prins Michael av Kent, g.m. H.K.H. Prinsessan Michael av Kent Storbritanniens monarki – Lista över Storbritanniens regenter