Challenger 2

Challenger 2
Challenger 2
	;
Typ	Stridsvagn
Ursprungsplats	Storbritannien
Tjänstehistoria
Använts av	Storbritannien och Oman
Krig	Kuwaitkriget
Produktionshistoria
Tillverkare	Vickers Defence
Antal tillverkade	424
Specifikationer
Vikt	62,5 ton, med extra pansar 70 ton
Längd	8,3 meter
Bredd	3,5 meter
Höjd	2,5 meter
Besättning	4 (vagnchef, skytt, laddare, förare)
Pansar	Chobham
Primär beväpning	120 mm L30A1 räfflad kanon
Sekundär beväpning	Coaxial 7,62 mm L94A1; 7,62 mm L37A2 ksp
Motor	Perkins CV-12 Diesel; 895 kW (1 200 hk)
Effekt/vikt	19,2 hk/ton
Upphängning	Hydropneumatisk
Operativ räckvidd	450 km
Hastighet	56 km/h

Challenger 2 är en brittisk stridsvagn som för närvarande är i tjänst i Storbritanniens och Omans arméer. Challenger 2 stridsvagnen är en vidareutveckling av Challenger 1 som fasades ut under mitten av 1990-talet.

Utveckling

Challenger 2 började som ett privat initiativ av Vickers Defence i mitten av 1980-talet som en ersättare för Challenger 1. 1988 fick Vickers ett kontrakt på nio prototypvagnar vilket följdes av ett kontrakt på 127 produktionsvagnar i juni 1991. Från början planerade brittiska armén att bara ersätta hälften av sina Challenger 1, men i juli 1994 tecknade man ett kontrakt på ytterligare 268 stridsvagnar för att utrusta hela pansarkåren med Challenger 2.

Användare

Challenger 2 används idag främst av Storbritannien och Oman^[1]. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, beslöt brittiska försvarsmakten i början av 2023 att skicka en skvadron challenger 2 stridsvagnar till Ukraina, ihop med tillhörande understödsfordon för bogseringar, reparationer etc.^[2].

Konstruktion

Chassiet är identiskt med Challenger 1, men tornet är nyutvecklat och har högre skyddsfaktor. Motorn och drivlinan är också nya och är mer tillförlitliga än i Challenger 1. Drivlinan är kopierad från bärgningsbandvagnen Challenger Armoured Repair and Recovery Vehicle (ARRV).

De omanska vagnarna har dessutom luftkonditionering och förbättrad motorkylning.

Framtid

I maj 2021, fick Rheinmetall Bae systems i uppdrag av brittiska försvarsministeriet att utveckla en uppgraderad variant av challenger 2, kallad challenger 3^[1]. Den nya varianten ska ha bland annat en slätborrad kanon för att bli mer kompatibel med NATO-ammunition, fler och bättre värmekameror, och ett aktivt skyddssystem^[1].

Källor

Miller, David (2000) (på engelska). Tanks of the world. London: Salamander Books Ltd. sid. 388–390. Libris 6415189. ISBN 1-84065-176-8

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Challenger 2.
Bilder & media

^ [a b c] ”Challenger 2 – Main Battle Tank”. Rheinmetal. https://www.rheinmetall-defence.com/en/rheinmetall_defence/systems_and_products/vehicle_systems/armoured_tracked_vehicles/challenger_2/index.php. Läst 27 januari 2023.
^ ”Defence Secretary announces combat power package for Ukraine”. Brittiska försvarsmakten. 16 Januari 2023. https://www.army.mod.uk/news-and-events/news/2023/01/challenger-2-tanks-to-ukraine/. Läst 27 Januari 2023.

[:0-1] [a b c] ”Challenger 2 – Main Battle Tank”. Rheinmetal. https://www.rheinmetall-defence.com/en/rheinmetall_defence/systems_and_products/vehicle_systems/armoured_tracked_vehicles/challenger_2/index.php. Läst 27 januari 2023.

[2] ”Defence Secretary announces combat power package for Ukraine”. Brittiska försvarsmakten. 16 Januari 2023. https://www.army.mod.uk/news-and-events/news/2023/01/challenger-2-tanks-to-ukraine/. Läst 27 Januari 2023.

[1]

[2]