Denna artikel behandlar ett pågående skeende. (2022-09) Informationen kan vara inaktuell och ändras snabbt. |
Annie Lööf | |
Annie Lööf, 2021.
| |
Tid i befattningen 29 september 2011–3 oktober 2014 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
---|---|
Statsminister | Fredrik Reinfeldt |
Företrädare | Maud Olofsson |
Efterträdare | Mikael Damberg |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 23 september 2011 | |
Företrädare | Maud Olofsson |
Mandatperiod 2006–2010 2010–2014 2014–2018 2018–2022 2022–2026 | |
Valkrets | Jönköpings län[1] |
Ordförande i | |
Ej ordförande i något utskott | |
Född | 16 juli 1983 Värnamo, Jönköpings län |
Politiskt parti | Centerpartiet |
Alma mater | Lunds universitet (LL.M.) |
Yrke | jurist, politiker |
Make | Carl-Johan Lööf (2011–) |
Barn | 2 |
Webbplats | centerpartiet.se |
Annie Marie Therése Lööf (svenskt uttal: [løːv]), född Johansson den 16 juli 1983 i Värnamo församling i Jönköpings län,[2] är en svensk politiker (centerpartist) och jurist. Hon är Centerpartiets partiledare sedan 2011 och riksdagsledamot sedan riksdagsvalet 2006, invald för Jönköpings län.[3] Hon var Sveriges näringsminister åren 2011–2014 i regeringen Reinfeldt.[4]
Annie Lööf är född och uppvuxen i byn Maramö, strax norr om Värnamos tätort. Hon bor numera i Nacka utanför Stockholm. Hon är dotter till Hans-Göran Johansson, som är centerpartist och var Värnamos kommunstyrelseordförande. Hennes mor, Rose-Marie Johansson (född Jönsson), arbetade som bankrådgivare på Föreningssparbanken i Värnamo.[5][6] Hon är sedan 2011 gift med Carl-Johan Lööf, tidigare Carlsson.[7] Makarna antog vid vigseln familjenamnet Lööf. Paret har två döttrar födda 2015 och 2019.[8][9]
Under sin ungdom var Lööf intresserad av fotboll och politik. Hon spelade fotboll och var som junior fotbollsmålvakt i IFK Värnamos damfotbollslag.[5] Under sista året på gymnasiet började hon engagera sig politiskt och blev hösten 2001 medlem i Centerpartiet. Hon läste det samhällsvetenskapliga programmet vid Finnvedens gymnasium. Hon lämnade gymnasiet 2002 med högsta betyg i samtliga ämnen.[10]
Efter studenten anställdes hon som valombudsman för Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) i Jönköpings län under riksdagsvalet 2002. Samma år tilldelades hon Dag Hammarskjöldsstipendiet för sitt engagemang för internationella miljö- och fredsfrågor.[11] Sommaren 2003 tillbringade hon i London för att sommarjobba som barista på Coffee Republic.[6]
I september 2003 flyttade Annie Lööf till Lund för att studera juristprogrammet vid Lunds universitet.[12] Under somrarna 2005 och 2006 arbetade hon extra som juridisk assistent på Föreningssparbanken i hemstaden Värnamo, där hennes mor arbetade som bankrådgivare.[6][13] År 2006 tog hon ett studieuppehåll eftersom hon valdes in i riksdagen i valet 2006, men fortsatte senare studierna parallellt med riksdagsarbetet. Hon avlade juristexamen i augusti 2011, åtta år efter studiestarten.[14][15][12] Inom juristprogrammet läste hon sina valbara specialiseringskurser i kriminologi och statsvetenskap på grundnivå samt straffprocess och straffrätt på avancerad nivå. De två sistnämnda kurserna läste hon vid Stockholms universitet.[14] Hon skrev sitt examensarbete inom det straffrättsliga området[förtydliga] och fick högsta betyg (AB) på detta.[14][16]
År 2008 tilldelades Lööf stipendiet Young European Leadership Program från USA:s ambassad i Stockholm.[17][18]
Annie Lööf hade kommunpolitiska uppdrag i Värnamo kommun mellan 2002 och 2010. Hon var ersättare i kommunfullmäktige 2002–2004, ledamot i Medborgarnämnden 2002–2004 samt ordinarie kommunfullmäktig 2006–2007. Lööf valdes även in i kommunfullmäktige i Värnamo 2010, men lämnade uppdraget på grund av många nationella åtaganden.[6]
I riksdagsvalet 2006 blev Lööf genom personvalet inkryssad i riksdagen för Centerpartiet. Hon var under mandatperioden 2006–2010 Sveriges yngsta riksdagsledamot.[19] Åren 2006–2008 var Lööf suppleant till Nordiska rådets svenska delegation. Åren 2006–2010 satt hon i Konstitutionsutskottet som ordinarie ledamot, därefter i Finansutskottet åren 2010–2011. Hon har även varit suppleant i Justitieutskottet (2006–2011) och i Arbetsmarknadsutskottet (2009–2010).[6] Efter riksdagsvalet 2010 var Lööf ordförande i den nationella eftervalsanalysgrupp som Centerpartiet tillsatte. Analysgruppen presenterade sin rapport i januari 2011. Samma år blev hon ekonomisk talesperson för partiet.[20] Under sitt arbete i riksdagen har hon suttit i ett flertal statliga utredningar, bland annat i E-offentlighetskommittén, i utredningen om polisens behov av signalspaning och i Signalspaningskommittén, som utvärderade Försvarets radioanstalts verksamhet.[6]
I januari 2007 startade Lööf, tillsammans med kollegan Fredrick Federley, nätverket Liberala gruppen för liberalt sinnade människor innanför och utanför riksdagen. Hon var fram till i maj samma år 1:a vice förbundsordförande i ungdomsförbundet CUF. Hon har också under flera år suttit i styrelsen för Nordiska Centerungdomens Förbund, som tidvis har varit Nordens näst största partipolitiska ungdomsorganisation. Vid sidan om sina riksdagsuppdrag var Lööf även under fyra år[när?] ledamot av Ungdomsstyrelsens insynsråd och under två år styrelseledamot för Coompanion. Hon var även styrelseledamot i Högskolan i Jönköping.[21]
Under sina första år i riksdagen var Lööf en av huvudaktörerna i den uppmärksammade frågan om FRA-lagen. Hon var integritetspolitisk talesperson för Centerpartiet och i den rollen öppet kritisk till den nya lagstiftningen och krävde förbättringar redan under våren 2007 då riksdagen behandlade frågan. Inför riksdagsbeslutet om signalspaning i juni 2007, vars beslut bordlades ett år av minoriteten,[22] uppmärksammades att Lööf och Fredrick Federley var kritiska till förslaget och att de krävde förbättringar för den enskildes integritet.[23]
Samma fråga togs upp igen 2008 och Lööf uppmärksammades än en gång. När debatten om förslaget närmade sig stod det klart att regeringspartiernas riksdagsledamöter inte var eniga i frågan. Medialt fokus riktades mot de ledamöter, främst Federley och Lööf, som båda uttryckt tveksamhet inför förslaget. Media rapporterade om påtryckningar via e-post, brev och webbdagböcker att rösta nej till förslaget,[24] samt om intensiva möten med partikamrater.[25] I sitt anförande yrkade Lööf, liksom Federley, på återremiss till Försvarsutskottet, annars avslag på det liggande förslaget. Förslaget återremitterades och efter vissa förändringar samt löften om mer genomgripande förändringar under hösten röstades det med stöd av Lööf och Federley igenom nästkommande dag. Det väckte starka reaktioner hos förslagets mycket kritiska motståndare men Lööf avfärdade kritiken med att den kom från dem "som inte ville ha signalspaning överhuvudtaget".[26] Frida Johansson Metso menade att det lät underligt att Lööf och Federley våndats inför beslutet när de ändrade sig för så små justeringar.[27]
Annie Lööf valdes med acklamation till ny partiledare för Centerpartiet, som efterträdare till Maud Olofsson, vid partistämman i Åre den 23 september 2011.[28] Hon blev därmed partiets yngsta ordförande genom tiderna. Samtidigt blev hon även statsråd då hon övertog den föregående partiledarens post som näringsminister i regeringen Reinfeldt.[29]
Den 30 juli 2012 rapporterade Dagens Nyheter[30] att myndigheten Tillväxtverket sedan 2010 konsekvent brutit mot sina egna regler för intern representation och lagt över 16 miljoner kronor på fester, hotellbesök och konferenser.[31][32] Den 6 augusti 2012 beslutade Lööf att sparka Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet. Kort därefter begärde Aftonbladet ut handlingar från Näringsdepartementet rörande representation.[33] Av handlingarna framkom att Lööf, i strid mot regeringskansliets föreskrifter och Näringsdepartementets egna regler,[34] vid upprepade tillfällen låtit departementet stå för notan för restaurangbesök, inklusive interna middagar för hennes stab.[35] Vid ett tillfälle ska en nota uppgått till cirka 20 000 kronor.[36] Centerpartiet har i efterhand betalat tillbaka pengarna, eftersom det är partierna som ska stå för dessa kostnader.[37]
Aftonbladet blev dock inte först med publiceringen av nyheten om näringsdepartementets representation eftersom Lööfs pressekreterare Kenneth Hultgren förekom avslöjandet genom att kontakta Ekoredaktionen på Sveriges Radio.[33] Efter att det kommit fram att näringsdepartementets ledning hade försökt mörka de sprit- och festnotor som Aftonbladet begärt ut rapporterades att alla departement utom ett regelmässigt informerar sina pressavdelningar när de lämnar ut handlingar till journalister som de tror kan väcka frågor,[38] ett förfarande som anmäldes av Leif Pagrotsky (S) för prövning i konstitutionsutskottet[39] och som kom att resultera i kritik.[40] Aftonbladet anmälde även näringsdepartementet till Justitieombudsmannen för det fördröjda utlämnandet av handlingarna.[41] Efter rapporteringen sjönk förtroendet för Lööf, men hon satt kvar på sin post och Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, poängterade att väljarna glömmer fort.[42]
I oktober 2013 citerades Lööf i Expressen ha sagt "Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna.",[43] ett citat som de följande åren återgavs av nästan alla stora medier. Ett år efter citatet, I TV4:s Nyhetsmorgon den 18 september 2014, sade Lööf att det var lite väl i överkant, men mycket raffinerat.[44] Som svar på en skoinsamling arrangerad av MUF 2019 svarade Lööf "Jag tillreder en skopytt".[45] Drygt sju år efter uttalandet sade Lööf i SVT:s Agenda den 27 juni 2021 att citatet om skon felaktigt hade tillskrivits henne.[46][47] Expressen bekräftade senare att det var dåvande presschefen som sagt det.[48]
Lööf ledde Centerpartiet i riksdagsvalet 2014, då partiet tillsammans med övriga Alliansen förlorade valet.[49] Efter att i många mätningar under mandatperioden 2010–2014 ha legat under 4%-spärren, valspurtade man och slutade på resultatet 6,11 procent,[50] vilket var strax under 2010 års resultat. Centerpartiet minskade emellertid minst bland Allianspartierna, och gick också om Folkpartiet som näst största borgerliga parti.[50] Efter riksdagsvalet 2014 skedde en successiv ökning av både Centerpartiets opinionssiffror och Lööfs förtroendesiffror i olika opinionsmätningar. 2017 hade Lööf högst förtroendesiffra av samtliga partiledare i Sverige i ett par mätningar.[51][52]
År 2017 deltog Lööf för första gången vid Bilderberggruppens möte för den globala makteliten.[53] Tidigare har svenska statsministrar som Stefan Löfven (2013) och Fredrik Reinfeldt (2006) deltagit vid mötet.[54] Hon är även invald som medlem i Trilaterala kommissionen.[55]
I april 2018 röstade Lööf och Centerpartiet, tillsammans med regeringen Löfven I och Vänsterpartiet, för den kontroversiella gymnasielagen om att ensamkommande från Afghanistan som fått beslutet att de inte har giltiga asylskäl ska få en ny chans att få uppehållstillstånd i Sverige om de börjar studera.[56]
I maj 2018 gav hon ut en självbiografi, Sanningens ögonblick, på Ekerlids förlag. Boken handlar bland annat om hennes första tid som partiledare.[57]
I riksdagsvalet 2018 fick Centerpartiet 8,6 procent och blev därmed riksdagens fjärde största parti.[58]
Den 14 november 2018 röstade riksdagen om Moderaternas partiledare Ulf Kristersson som statsminister i en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. Röstningen slutade med 195 nej-röster mot 154 ja-röster efter att Centerpartiet under Lööfs ledning, tillsammans med Liberalerna och de rödgröna partierna röstat nej, medan Sverigedemokraterna röstade för förslaget. Det var första gången någonsin som en talmans förslag till statsminister inte godkänts av riksdagen.[59] Beslutet att rösta mot Kristersson, som var samtliga Allianspartiers uttalade statsministerkandidat inför riksdagsvalet 2018, möttes med blandade reaktioner. Kritik framfördes för att man röstat nej till en regering som ville bedriva Allianspolitik[60] och för att man splittrat Alliansen.[61] Den tidigare statsministern Carl Bildt kritiserade beslutet för att sakna verklighetsförankring.[62]
I samband med att ha röstat ner Kristersson kommenterade Lööf att hon står till förfogande för att ta på sig ett sonderingsuppdrag från talman Andreas Norlén.[63] Den 15 november tilldelades hon ett sonderingsuppdrag för att undersöka möjligheterna att bilda regering. Hon blev därmed den första kvinnan genom tiderna att tilldelas ett sådant uppdrag.[64] Den 22 november gav hon upp sonderingsförsöket efter misslyckade förhandlingar.[65]
Den 18 januari 2019 släppte Centerpartiet, under Annie Lööfs ledning, fram Stefan Löfven som statsminister i en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, efter att dessa partier samt Centerpartiet och Liberalerna enats om det så kallade Januariavtalet, en politisk uppgörelse där Centerpartiet bland annat förhandlat fram reformerad arbetsförmedling, förändrad arbetsrätt, sänkta arbetsgivaravgifter, utökat RUT-avdrag och ökade rättigheter för skogsägare.[66][67][68] Centerpartiets beslut att acceptera Löfven som statsminister mötte omfattande kritik från de tidigare samarbetspartierna Moderaterna och Kristdemokraterna.[69][70]
Den 15 september 2022 meddelade Lööf att hon kommer att avgå som partiledare för Centerpartiet.[71]
Politiska uppdrag | ||
---|---|---|
Företräddes av Maud Olofsson |
Sveriges näringsminister 2011–2014 |
Efterträddes av Mikael Damberg |
Partipolitiska uppdrag | ||
Företräddes av Maud Olofsson |
Centerpartiets partiordförande 2011– |
Sittande |
|
|
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2022-09-29 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=438443