Louise | |
---|---|
Foto av Louise som dansk drottning 1912. | |
Regeringstid | 19 januari 1906–14 maj 1912 (6 år och 116 dagar) |
Företrädare | Louise av Hessen-Kassel |
Efterträdare | Alexandrine av Mecklenburg-Schwerin |
Gemål | Fredrik VIII av Danmark |
Barn | Kristian X Carl Louise Harald Ingeborg Thyra Gustav Dagmar Castenskiold |
Ätt | Bernadotte |
Far | Karl XV |
Mor | Lovisa av Nederländerna |
Född | 31 oktober 1851 Stockholms slott i Stockholm |
Död | 20 mars 1926 74 år och 140 dagar Amalienborgs slott i Köpenhamn |
Begravd | Roskilde domkyrka |
Louise av Sverige (ursprungligen Lovisa Josefina Eugenia), född 31 oktober 1851 i Stockholm, död 20 mars 1926 i Köpenhamn, var en svensk och norsk prinsessa, kronprinsessa och drottning av Danmark. Hon var dotter till kung Karl XV av Sverige och Norge och drottning Lovisa och gift med den danske kungen Fredrik VIII från 1869 till hans död 1912.
Lovisa var som kungaparets enda barn mycket omhuldad och "avgudad" av sina föräldrar.[1] Hon skall ha liknat sin far till sättet och sin mor till sitt utseende, och beskrivs som livlig och gladlynt. Under sin tid i Sverige var Louise allmänt kallad "Sessan", ett smeknamn för "Prinsessan", men själv kallade hon sig i yngre år för "Stockholmsrännstensungen", ett uttryck hennes farbror Oscar tyckte var chockerande och försökte få henne att lägga bort.[källa behövs]
På grund av en skada hennes mor ådragit sig i samband med förlossningen av Lovisas yngre bror, som dog ung, kunde denna inte få några fler barn. På grund av den då gällande tronföljdsordningen var Lovisa inte arvsberättigad till tronen på grund av sitt kön. Hennes far, Karl XV, försökte vid upprepade tillfällen att förändra paragrafen i grundlagen för att göra det möjligt för Lovisa att bli hans tronarvinge, dock utan framgång. Eftersom hans bror arvprins Oscar från 1858 fick flera söner, ansågs det inte nödvändigt.[2]
Under hennes fars regeringstid anordnades ofta barnbal för Sessan på slottet i Stockholm, som då var höjdpunkten bland alla societetens barnbaler och till vilka hennes kusiner, prins Oscars söner, ofta inbjöds.[3]
Sessan tog 1862 gemensamt med sin mor lektioner i simning hos pionjären för simning för kvinnor, Nancy Edberg, vilket fick till följd att acceptansen för kvinnor att lära sig att simma ökade. Hilda Elfving var hennes lärare mellan 1857 och 1860. Hon hade även en tid en engelsk guvernant, "Miss Brown". [4]
Det dansk-tyska kriget 1864 innebar ett grundskott mot den politiska skandinavismen då Sverige-Norge inte hade velat stödja Danmark militärt, trots den svenske kung Karl XV:s inledande löfte om sådant stöd. Efter den danske kungen Fredrik VII:s död i november 1863 fanns det personer som ville att antingen Karl XV eller prins Oscar skulle sitta på den danska tronen. Detta blev dock inte fallet utan Kristian IX blev Danmarks kung. Mellan de danska och svenska kungahusen fanns av olika skäl inte mycket sympati. Karl XV var kritisk mot Kristian IX:s anlag och kunskaper för att passa som kung, men han var ändå angelägen att hans dotter Louise skulle bli bortgift med den danske kronprinsen Fredrik.[5]
Efter 1864 började man i båda kungahusen diskutera ett sådant äktenskap. Paret hade träffats första gången 1862, då prinsessan var elva och prinsen nitton år. Kronprinsen var medveten om att Louise skulle vara ett populärt val i Danmark då det främsta alternativet var någon tysk prinsessa. Lovisa hade dock fått löfte av Karl XV att själv få fatta sitt beslut i denna fråga.[6] På våren 1868 blev kronprinsen inbjuden till Bäckaskogs slott av Karl XV. Besöket inleddes den 14 juli och kronprinsen blev genast förtjust i prinsessan. Även Lovisa ska ha varit nöjd och lycklig i sin bedömning av Fredrik.[6] Redan den 15 juli var förlovningen avgjord, och Karl XV meddelade den vid frukosten. Förlovningen hade gått så snabbt att ett par officerare hastigt tvingades beställa ett par ringar åt paret i Kristianstad. Eftersom Karls löfte till Lovisa innebar att det var hon som skulle få avgöra saken, hade ingen av gästerna blivit underrättade om orsaken till att de inbjudits till Bäckaskog i fall Lovisa skulle tacka nej, och varken farbror Oscar eller hans maka Sofia kände därför till varför de ha de bjudits dit, och från den danska kungahuset var endast kungen närvarande förutom Fredrik.[1] Under förlovningstiden vintern 1868-69 undervisades Lovisa av Lorentz Dietrichson i dansk litteratur, kultur och historia. Hon fick också lära sig tala danska.
Den 28 juli 1869 stod bröllopet i kapellet på Stockholms slott.[7]
I Danmark blev Lovisa kallad Louise. Hon skulle komma att bli populär bland den danska allmänheten, men impopulär vid det danska hovet och kungahuset. Enligt Friis (1963) fick äktenskapet inte till följd något särskilt närmande mellan kungahusen. Prinsessan Louise var bara 17 år då hon gifte sig och hennes svärmor, drottning Louise, hade ett dominerande inflytande i kungafamiljen. Hennes svägerskor Alexandra och Dagmar brydde sig inte om henne och var inte förtjusta i henne. Kronprinsen var alltför timid för att vara ett stöd för sin hustru.[8]
Louise beskrev för Fritz von Dardel hur hennes svärmor inte kunde tåla någon rivalitet i officiella sammanhang och försökte skjuta undan henne också där hon som kronprinsessa förväntades närvara: svärmodern hade till exempel vid ett tillfälle förbjudit Uppsalastudenterna att ge en serenad för Louise. Då Dardel frågade efter skälet svarade Louise: "Naturligtvis av avundsjuka"[9] Louise ska ha gett sina barn en uppfostran präglad av religion och pliktkänsla, och beskrivs som särskilt nära sin äldste son, Christian X av Danmark. Hon beskrivs som en "god husmor av borgerlig typ" och ska ha varit sträng men omsorgsfull. Familjen levde ett tillbakadraget liv och hade tack vare arvet efter hennes morföräldrar mycket god ekonomi. Det var länge en offentlig hemlighet att hon ville få en av sina döttrar gift med någon ur det svenska kungahuset, och detta lyckades också genom att hennes dotter Ingeborg gifte sig med hennes kusin prins Carl 1897.[10]
Under sin långa tid som dansk kronprinsessa grundade hon en rad välgörenhetstiftelser och ägnade sig i övrigt åt handarbete och religion. Bland hennes välgörenhetsprojekt fanns hemmen «Bethania» och «Kronprinsesse L.s Asyl». Hon ansågs vara duktig inom läderarbete och måleri.
Louise beskrivs som intelligent och ska ha haft lätt för att uppträda folkligt och obesvärat i officiella sammanhang, där hon beskrivs som reslig och imponerande.[9] Hennes personlighet och sätt passade dock inte in vid det danska hovet, där hennes käcka rättframhet ska ha framkallat bestörtning.[9] Då svärmodern vid ett tillfälle befallde henne att ändra frisyr, hade hon med den jargong hon hade haft i Sverige svarat: "Ta det med ro, Pedersen", något som gjorde svärmodern så arg att hon bad kronprinsparet att lämna landet på tre månader.[9]
Paret tillbringade somrarna på slottet Charlottenlund vid Öresund, där de ofta utbytte besök med hennes farbror och faster Oscar och Sofia, som bodde på andra sidan sundet på Sofiero , något som beskrevs som en lättnad för Louise.[9] Det ogillades dock av svärmodern, som krävde att bli ombedd om sitt tillstånd när Louise ville göra ett besök i Sverige.[9] Louise ska också ha plågats av Fredriks privata livsstil och otrohet, som försämrade hans popularitet.[11]
Louise och Fredrik besökte de första åren ofta Sverige. De närvarade båda vid hennes mors död i mars 1871.[12] Vid moderns död tröstades hon av sin farbrors maka, Sofia, och de var framledes mycket goda vänner: Sofia besökte Louise som privatperson i Danmark redan sommaren 1871.[13] År 1875 välkomnade hon sin farbror och hans maka, Sveriges nya kungapar, på statsbesök till Danmark.
Hon besökte 1879 sin faster Sofia i Stockholm för att söka äktenskapliga råd och beskrivs då som nedbruten.[11] Sofia förmedlade vid det tillfället kontakt med predikanterna Lord Radstock och Gustaf Emanuel Beskow.[11] Efter detta ska Louise ha intresserat sig allt mer för religion. Hon fick ett besök av Lord Radstock i Köpenhamn 1884, och ägnade sig därefter åt bibelstudier.[11] Hon lärde sig grekiska och inledde en vänskapsrelation med den danska statsfrun Wanda Oxholm, som hon bjöd hem på bibelstunder och vars vänskap var viktig för henne.[11] Hon beskrivs därefter som "en uppriktig kristen med anknytning till Inre Missionskretsar i Köpenhamn".[11]
Louise blev slutligen drottning 1906. Hennes period som drottning varade i bara sex år. Hon ska ha hållit sig väl underrättad och politiskt uppdaterad, men ska aldrig ha gjort några ingripanden i politiken. Louise upprätthöll även som drottning sin popularitet bland allmänheten för sitt filantropiska engagemang. Efter Fredriks död fortsatte hon att ägna sig åt sina intressen inom välgörenhet och missionsverksamhet. Hon var den sista som bar titeln änkedrottning i Danmark.
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2021-06-14 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=24741