Inga Landgré | |
Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013. | |
Född | Inga Linnéa Lundgren 6 augusti 1927 S:t Görans församling, Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 31 juli 2023 (95 år) Norberg, Västmanlands län |
Aktiva år | 1943–2019 |
Make | Nils Poppe (gift 1949–1959; skild) |
Partner | Roger Björnstjerna (sambo 1982–hans död 2006) |
Barn | Anja Landgré Dan Landgré |
2012 – Hedersguldbaggen | |
IMDb SFDb |
Inga Linnéa Landgré, en tid Jönsson, ursprungligen Lundgren, född 6 augusti 1927 i S:t Görans församling i Stockholm, död 31 juli 2023[1][2] i Norberg, Västmanlands län,[3] var en svensk skådespelare.[4]
Inga Landgré genomgick utbildning vid Calle Flygare Teaterskola och gjorde sin scendebut 1943 på Blancheteatern som Anja i Körbärsträdgården. Samtidigt fick hon sina första filmroller. Hon var engagerad vid Upsala Stadsteater, Norrköpings stadsteater, Riksteatern, Västernorrlands regionteater, Unga Klara och Dramaten. Största delen av sitt liv var Landgré anställd på Stockholms stadsteater.[5]
Under 1940-talet fick hon oftast gestalta oskuldsfulla och romantiska unga kvinnor, som till exempel i Pengar (1946) och Ingmar Bergmans debutfilm Kris (1946). Med tiden och åldern fick Landgré spela mer mogna kvinnogestalter. Hon menade själv att rollen i Bergmans Kvinnodröm (1955) var hennes första verkliga vuxenroll. Fortsättningen på rollen går att se i hennes tolkning som riddarens hustru i Det sjunde inseglet (1957). Hon hyllades för sin teaterroll som Ingrid i Sara Lidmans Job Klockmakares dotter (1957).[5]
På 2000-talet medverkade hon i film- och TV-produktioner som Carin Mannheimers tv-drama Solbacken: Avd. E (2003), Nina Frisk (2007) och gjorde en mindre roll i The Girl with the Dragon Tattoo (2011).[5]
1972 fick Landgré Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1978 fick hon De Wahl-stipendiet. 2008 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et Artibus. 2012 fick hon Svenska Filminstitutets hedersguldbagge.[5] 2013 tilldelades hon Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".
1962 utgav Inga Landgré boken Vinterturné.[5] Inga Landgré var sommarvärd i radioprogrammet Sommar i P1 den 3 augusti 2013.
Inför valet 2014 medverkade Landgré i satirserien Valobservatören i P4; bland annat hördes hon som sistagångsväljare.[6] I januari 2018 var Landgré en av prisutdelarna av guldbaggen för årets film på Guldbaggegalan tillsammans med Anita Wall och Lena Söderblom.
I oktober 2020 samt i juli 2021 visades dokumentären Om Inga i SVT, där Fanny Risberg tar Inga Landgré med på en resa till Grekland.[7] Risberg är dotter till Landgrés svärson.
Inga Landgré var 1949–1959 gift med Nils Poppe,[5] då folkbokförd som Jönsson, med vilken hon fick barnen Anja Landgré och Dan Landgré.[4] Hon var sambo från 1982 med läkaren Roger Björnstjerna (1912–2006).[8]
Inga Landgré är begravd på Sigtuna kyrkogård.[9]
År | Roll | Produktion | Regi |
---|---|---|---|
1955 | Marianne Lindberg | Hillman och de tre ingenjörerna Folke Mellvig |
Carl-Otto Sandgren[19] |
1993 | Kajsa Hillman | Hillmans gamle vän Folke Mellvig |
Anders Levelius[20] |
|
|
Presenterat innehåll i Wikipedia-artikeln extraherades i 2024-01-22 baserat på https://sv.wikipedia.org/?curid=31043